Vad händer om jag överskrider min ESTA i USA?

Vad händer om din ESTA går ut när du är i USA?

Panik. Total panik. 2019. Florida. Solen stekte. Inte palmerna. Magsår. ESTA gick ut. Imorgon. Biljett hem bokad? Nej.

Flygbiljett. Sista minuten. Dyrt. Sjukt dyrt. Miami flygplats. Svettades. Inte av solen. Ångest.

Tullen. Passkontroll. Gulp. Inga problem. Pust. Hemma. Aldrig mer nära deadline. Lärdom. Kolla datumen. Dubbelkolla.

• Lämna landet innan ESTA går ut. Annars problem.
• Böter. Risk.
• Nekas framtida inresa. Aj aj.
• Deportation. Worst case scenario.

Mamma orolig. Ringde henne från Miami. Lugnade henne. Inte lätt. Hon hatar när jag reser. Speciellt till USA. Florida. “För mycket kriminalitet”, säger hon.

Flygresan hem. Lång. Trött. Mentalt utmattad. Men lättad. Aldrig mer. ESTA-koll i framtiden. Garant.

Kommer ihåg känslan. I magen. Obehaglig. Vill inte uppleva igen. Miami flygplats. Minns kaféet. Dyrt kaffe. Dåligt kaffe.

ESTA. Electronic System for Travel Authorization. Aldrig glömma. 2019. Florida. Miami. Lärdom.

Vad händer om du stannar över dina 90 dagar i USA?

Usch, 90 dagar… Känns som igår jag packade. Hur kunde tiden gå så fort? Men vänta… vad händer om jag missar flyget? Nej, nej, tänk positivt! Men… 90 dagar… det är ju typ 3 månader! Helt sjukt.

Spärr från USA? Åh nej! Det där med visum… hur funkar det ens? Jag kollade ju upp det, eller…? Borde ha skrivit ner allt. Alltid lika smart, jag. Typiskt mig.

• 3 år spärr? Allvarligt?
• 10 år?! Herregud. Ett helt decennium. Jag vill ju tillbaka! Till New York. Åh, de pizzorna!

Glömde jag nåt? Kollade jag mailen? Kanske har jag redan fått någon varning? Eller är det bara jag som är paranoid? Nej, jag är inte paranoid… eller jo, lite kanske.

Över 180 dagar, 3 år spärr. Det är ju helt vansinnigt! Måste kolla upp det där noggrannare. Nu direkt. Ska jag boka om flyget? Nej, lugn. Lugn, Lisa, lugn.

Åh, jag måste packa ner min nya tröja. Den blåa, med palmer på. Fast den är lite skrynklig. Ska jag stryka den? Nej, strunt samma.

Mer än ett år, 10 år spärr. Tio år! Det är… oj. Jag måste verkligen hålla koll på tiden. Alltså, extremt noga. Känns som en evighet. Kommer jag ens ihåg hur det är i USA då? Kommer jag ens vilja åka tillbaka?

Vad ska jag göra om jag blir spärrad? Ska jag ringa någon? Mamma? Nej, hon får panik. Kanske en advokat? Eller… Google? Ja, Google är bra.

Listor:

• Flygbiljett
• Pass
• Visum (kolla datum!)
• Pengar (behöver mer pengar!)
• Packning (glöm inte tandborsten!)

Åh, jag måste verkligen sluta tänka på det här. Det är bara stressande. Ska jag ta en promenad? Eller… kolla Netflix? Nej, jag måste kolla det här med visum igen. Nu.

Vad krävs för att flyga till USA?

Usch, vad jag minns den resan till New York, 2023. Panik nästan. Jag hade läst igenom allt om ESTA typ hundra gånger, men ändå… Hjärtat bultade som en galning på Arlanda. Kändes som jag glömt något superviktigt.

ESTA-ansökan då, det var ju det! Kändes som en evighet jag satt där och fyllde i allt. Passfotot var ju en katastrof, jag såg ut som ett spöke. Sen var det alla frågorna. Lite läskigt faktiskt. Jag behövde ju ett giltigt pass, förstås. Minns att jag kollade det säkert fem gånger.

Flygresan sen! Jag var så himla nervös. Tänk om de vände mig vid gaten? Tänk om jag missat något? Men det gick bra, tack och lov.

Landade i New York, wow. Otroligt. Men den där oron satt kvar ett tag, ända tills jag fått checka in på hotellet. Sen var det bara lycka.

Vad behövdes alltså för att flyga till USA?

• Giltigt pass. Jätteviktigt!
• Godkänd ESTA-ansökan. Det var typ den värsta delen.
• Flygbiljett, förstås.
• Pengar. Massor av pengar, New York är dyrt!

Jag hade med mig lite extra pengar också, ifall något skulle hända. Det kändes tryggare så. Jag hade läst på en massa om hur mycket pengar man bör ha med sig och sedan lagt på lite extra. Det var så skönt att ha marginaler. Jag hade även kollat upp adressen till den svenska ambassaden, man vet aldrig.

Vad behöver jag för att resa in i USA?

Ett pass, ja, förstås. Som en nyckel, en bro mellan mig och den amerikanska drömmen. Mitt gamla pass, slitet av resor till Paris, min lilla stuga i Normandie… ska det verkligen vila nu?

Och ett visum, kanske. Beroende på… åh, allt detta byråkratiska krångel. Jag minns när jag var ung, vi bara packade väskan och for.

En biljett tur och retur. Som ett löfte, en försäkran. Att jag ska komma tillbaka, till mitt eget lilla hörn av världen. Jag älskar löften, men också att bryta dem ibland…

Pengar, naturligtvis. Alltid pengar. De viskar att jag behöver dem, även om jag helst skulle gå barfota genom livet, fri från deras kalla grepp. Jag har ungefär 20.000 kr sparade. Räcker det?

Fler krav? Ja, säkert. Alltid fler krav. Livet är fullt av dem. Som spindelnät, fångar de oss, hindrar oss från att flyga fritt. Ibland vill jag bara… skrika.

Men USA… jag ser det framför mig. Solnedgången över Grand Canyon, neonljusen i New York, havets brus i Miami. Allt detta för ett pass, ett visum, en biljett… och lite pengar. Är det värt det? Ja, kanske. Kanske inte.

• Pass: Giltigt, med tillräckligt lång giltighetstid.
• Visum: Om din nationalitet kräver det. ESTA för vissa länder.
• Returbiljett: Bevis på avsikt att lämna USA.
• Ekonomiska resurser: Tillräckligt för din vistelse.
• Ytterligare krav: Kontrollera aktuella reserestriktioner och hälsodeklarationer.

Jag ska nog ta och boka den där resan. I morgon. Kanske.

Vilka handlingar behövs för att resa till USA?

• Pass. Givet. Annars kommer du ingenstans.
• Visum eller ESTA. Välj din gift. Eller både och, om du känner för det.
• Sherpa. De fixar papper. Alltid någon som tar hand om det tråkiga.

Livet är ett lotteri. Jag hade en kanin en gång. Den dog. USA är också ett lotteri. Men med flygbiljetter. Visum, ESTA, same same but different. Sherpa… ja, varför inte.