Hur många 0 har en googolplex?

Okej, här kommer en redigerad version av texten, med lite mer “jag” och “aha”-upplevelse:

Hur många nollor har en googolplex? Alltså, herregud, en googolplex! Bara namnet får en ju att haja till. Det är ju inte precis som en hundring, liksom. Jag minns när jag först hörde talas om det, jag tänkte: “Va? Vad i hela friden är det där för något?”. Och sen fick jag reda på det…

Det är ju ett etta följt av en googol nollor! En googol, alltså! Det är… ja, hur ska man ens förklara det? Minns ni när ni försökte räkna får när ni skulle sova som barn? Glöm det! Det här är liksom… miljoner, triljoner, biljoner… gånger miljarder. Inte ens de orden räcker.

Tänk dig att försöka skriva ner det! Jag menar, bokstavligen skriva. Fylla bibliotek efter bibliotek, hylla efter hylla, med bara nollor. Jag skulle nog ge upp efter typ 100, ärligt talat. Jag tänker mig typ såna där gamla bibliotek med knarrande trägolv och doften av gamla böcker… fast istället för böcker är det bara…nollor. Nollor överallt! Får mig nästan att känna mig lite yr bara av tanken.

Någonstans läste jag att om du skulle försöka skriva ut en googolplex på papper, och varje nolla var en millimeter bred, så skulle den linjen med nollor vara längre än hela universum! Är inte det helt galet? Det är sånt som får en att stanna upp och liksom… fundera på sin egen existens. Man känner sig ju rätt liten, inte sant? Lite obetydlig kanske till och med, inför universums… ja, allt.

Jag vet inte varför vi ens har ett sånt tal. Alltså, vad ska man ha det till? Det är ju inte som att man går till affären och köper “en googolplex bananer”, haha! Men jag antar att det är kul att veta att det finns. Att det finns något som är så sjukt stort. Det är nästan… absurt, faktiskt. Att något sådant kan existera, bara i teorin. Fascinerande, inte sant?