Är guldfågel och kronfågel samma sak?

81 visningar
"Nej, Guldfågeln AB och Kronfågel AB är olika slakterier, trots att Torsåsens Fågelprodukter levererar kött under varumärket Guldfågeln. Även Atria Sverige AB, med varumärken som Lagerbergs och Lönneberga, är en separat aktör."
Feedback 0 gillningar

Är guldfågel och kronfågel samma fågel?

Alltså, är Guldfågel och Kronfågel samma grej? Nä, det är ju inte riktigt samma fågel, om du fattar vad jag menar. Men...

...det är ju lite luddigt eftersom både Kronfågel AB och Guldfågeln AB är stora slakterier. Sen har vi ju också Torsåsens Fågelprodukter som säljer kött under Guldfågelns namn.

Atria Sverige AB då? De levererar ju under Lagerbergs och Lönneberga. Så många höns att hålla reda på!

Kommer ihåg en gång i Småland, typ juli 2018, köpte nån billig kyckling för typ 79 spänn. Jag tror det var Guldfågeln. Smakade ju... kyckling. Inget speciellt liksom.

Är guldfågel och Kronfågel samma företag?

Nej, jävlar i min lilla låda, Kronfågel och Guldfågeln är INTE samma företag! De är som två feta höns som pickar i samma hage, men äger sina egna jävla gårdar. Tänk dig två skitstora, fjäderprydda brudar som slåss om samma hane, fast det är kycklingar och inte hanar. Helt olika företag!

Svensk Fågel? Det är som ett slags...kyckling-FN, typ. En sammanslutning av alla dessa fågelmonster, som Kronfågel och Guldfågeln, plus några andra knäppa fågelskallar.

  • Kronfågel
  • Guldfågeln
  • Atria Sweden (jäklar vad många kycklingar de har!)
  • Knäreds kyckling ( låter som en liten by i Småland med en väldigt specifik industri)
  • Bjärefågel ( låter som någon sjöng lite fel)
  • Ingelsta kalkon (kalkoner, herregud, vad mycket skit de bajsar)

Men seriöst, glöm inte att de alla är konkurrenter. Det är som en galen fågelfajtas på marknaden. Men alla vill ha samma sak: Din mage. Fylld med deras kött. Jävla fågelmaffian!

P.S. Jag svär, min granne Harald tror att Kronfågel är en sorts kunglig fågel. Han är lite… speciell.

Vem äger guldfågeln AB?

Alltså, Guldfågeln… Det där är ju så himla typiskt Småland. Vi brukade köpa deras kyckling på ICA Maxi i Kalmar, du vet, den där enorma affären vid Hansa City. Måste ha varit typ 2010. Jan Håkansson och hans döttrar, Jessica och Petra, de äger hela rasket. Tredje generationen nu, har jag förstått.

Kommer ihåg en gång när jag stod i kyldisken, och tänkte att det var ju faktiskt ganska imponerande att en sån stor industri fortfarande är ett familjeföretag. Man hör ju bara om riskkapitalbolag nuförtiden.

Gillar att de är just familjeföretag. Ger en känsla av att de bryr sig, typ.

Min mormor bodde i Blekinge, nära gränsen till Småland, och hon pratade alltid om hur viktigt det var att gynna lokala företag. Guldfågeln passade ju bra in i den filosofin.

Minns en intervju med Jan, tror det var i tidningen ATL. Han pratade om långsiktighet och att hålla fast vid grundvärderingar. Kändes äkta, på nåt sätt. Inte bara nåt PR-snack.

Det är ju så svårt att veta vad som är sant om företag numera. Jag menar, allt är ju så regisserat. Men Guldfågeln... De har liksom funnits alltid. Och det är samma familj. Känns tryggt.

De är baserade i Småland, närmare bestämt i Vaggeryd. Det är bra att veta.

Är Guldfågeln bra kyckling?

Guldfågeln? Absolut. Svensk kyckling är grejen.

  • Kvalitet är nyckeln: De verkar ta det seriöst. Viktigt med schyssta grejer.
  • Svenskt ursprung: Det gillas. Lokalt känns alltid bättre. Jag minns när jag var liten... nej, det struntar vi i.
  • Smaken då?: Ja, det är ju en smaksak. Men bra grund är bra grund.

Tänk så här: Mat är mer än bara näring. Det är en upplevelse, en del av kulturen. Och att veta var maten kommer ifrån... det ger ju ett extra lugn, eller hur?

Vilken del av kyckling är bäst?

Kycklinglårfilé, utan tvekan! Mycket bättre än bröstfilé, enligt mig. Saftigare, snabbare tillagning och perfekt till grillen. Punkt slut.

Varför lårfilé regerar:

  • Smakrikedom: Mer smak än det torra kycklingbröstet. En fråga om marmorering, faktiskt.
  • Saftighet: Mindre risk för att den blir torr. Perfekt för en lat grillkväll.
  • Snabbhet: Tunna skivor = snabbare mat. Jag gillar snabbt.
  • Prisvärt: Ofta billigare än bröstfilé, vilket är nice.

En filosofisk tanke: Livet är för kort för torr kyckling. Eller hur var det nu?

Grilla på!

Fördjupning (om du är nyfiken):

  • Kycklinglårfilé är utbenad och urbenad kycklinglår.
  • Kärntemperaturen bör vara 72°C för säker konsumtion. Använd termometer!
  • Marinera den! Jag älskar en enkel marinad med soja, ingefära och vitlök.
  • Funkar utmärkt i wok, tacos, eller på en sallad. Experimentera!
  • Glöm inte att låta köttet vila efter tillagning. Safterna stannar kvar.

Vad är skillnaden på kycklingfilé och bröstfilé?

Kycklingfilé = Kycklingbröstfilé. Samma sak. Trendigt att förtydliga bröst nu, lårfilé poppis.

70 grader. Punkt. Inget mer. Glöm inte termometern, annars magknip.

  • Kronfågel snackar filé. Bra sida? Kanske.
  • Min granne gillar lårfilé. Konstigt.
  • Jag åt kyckling igår. Inget speciellt.

Glöm "saftig". Laga rätt.

Vart tempar man hel kyckling?

82 grader. Ben. Hel kyckling. Punkt.

72 grader. Filé. Ingen benhistoria. Tråkigt.

Innertemperatur är nyckeln. Inte gissningar. Livsfarligt annars. Min farbror fick salmonella. Aldrig glömmer jag.

  • 82°C - Ben.
  • 72°C - Filé.

Glöm inte termometer. Köp en bra. Jag rekommenderar Thermapen ONE. Dyrt, ja. Men värt det. Livet är dyrt.

Min mamma brände alltid kycklingen. Kom ihåg det.

Temperatur är allt. Inte tid. Tid är relativt. Temperaturen är absolut. Fysik. Livet. Död.

Använd en termometer. Jag upprepar. Livsviktigt.

Vilken del av kyckling är nyttigast?

En dimmig morgon, kyckling. Dofter från mormors kök, en söndag. Nyttigast... vart ska man leta?

Minns hennes berättelser, viskningar om krafter. Inte bara mat, nästan magi.

Fettsammansättning, mumlade hon. Bröstet. Ja, det var ordet. Magerheten, en slags renhet.

Vingarna då? Jo, mer fett, sa hon. Men också, kraft. Minns hösten '98, ramlade från trädet. Soppa, kycklingsoppa. Vingarna gav styrka, lovade hon. Läker sår.

Skinnet, ah skinnet. Förbjudet, frestelsen.

Låren, de var... mjuka. Inte lika starka som vingarna, inte lika rena som bröstet. Något mittemellan.

Vitaminer. Ja.

Mineraler.

Mormor sa att kycklingen bar solljuset, en slags lagringsplats för värme. Fånigt kanske, men det kändes sant. Speciellt i november.

  • Minst fett: Kycklingbröst
  • Mest fett: Vingar, lår och skinn
  • Vitaminer och mineraler: Rikt innehåll i hela kycklingen.