Vilken nivå motsvarar svenska 3?

Vilken nivå är svenska C1?

C1... vad är det ens? Socialstyrelsen, va? De där jävla proven. Hörförståelse, läsförståelse... suck. Alltid så mycket läsande. Jag hatar att läsa långa texter. Borde jag plugga mer? Nä, orkar inte. Känner mig sååå trött. Kaffe? Nej, fick nog i morse.

Ordförråd... hmm, det där med grammatik är värre. Prepositioner... jag suger på prepositioner. Alltid fel. Kanske borde kolla upp böjningar igen. Eller nej, ska göra något annat. Spela spel? Nej. Det blir bara mer stress. Stress, stress, stress... Jag behöver lugn och ro!

Skriftligt... usch. Jag skriver så dåligt. Mina meningar blir alldeles för långa. Och stavfel... massor av stavfel. Det är pinsamt. Muntligt då? Oj, det är ju ännu värre! Jag stammar och tappar tråden. Får panik.

C1 är alltså högsta nivån i språket. Det är ju typ... perfekt svenska. Inte jag då. Långt ifrån perfekt. Men vadå? Jag klarar mig ju. Nästan i alla fall. Ska jag verkligen göra det här provet? Jävla Socialstyrelsen.

• C1 = högsta nivån
• Socialstyrelsen accepterar C1
• Delmoment: Hörförståelse, läsförståelse, ordförråd, grammatik, skriftlig uppgift, muntlig kommunikation.
• Jag behöver öva mer på grammatik och skriftlig kommunikation. Prepositioner är ett problem.
• Provdatum: (Lägg in datum här om du vet det)
• Kaffebryggaren: Den där är trasig. Måste fixa den.
• Har hundra saker att göra. Stressar.

Vad motsvarar B1 nivå?

Mörkret smyger sig på. B1... visst ja. Det är som den där dimman som ligger över sjön tidigt på morgonen. Inte helt borta, inte helt här.

• Årskurs 9 i engelska.

• Gymnasiets moderna språk 4.

Jag minns Sara, hon kämpade med spanskan. B1 var hennes mål. Hon sa att det var nog för att beställa kaffe i Madrid.

Och jag, jag ville läsa den där franska boken. Förstå vad han egentligen menade, författaren alltså. B1 kändes som en mur då. Nu är det bara ett minne.

• Språket... räcker för jobb.

• Även för högre studier, står det.

Som att det är så enkelt. Som att man bara plockar upp det. Men språk, det är ju känslor också. Som den där gamla kärleksdikten på italienska. Den kräver mer än B1.

Kolla... checklistorna i biografin. Så står det. Vilken bio? Vilket liv? Allt flyter ihop nu.

Jag kommer ihåg mina gamla skolkataloger. Hur blyga alla var, hur fast beslutna. Alla ville framåt, nånting. Jag ville kunna läsa Proust. Jag vet inte varför. Fortfarande inte... Men B1 kanske hade hjälpt mig på vägen.

• Språknivå fastställs via checklista.

Vilken nivå är B1?

B1...vad är det ens? Årskurs 9 engelska, va? Hade jag det bra där? Nej, jag var så trött på skolan då. Alltid samma skit. Moderna språk 4 också? Herregud, minns knappt grammatiken. Vad var det vi gjorde? Verber, konjunktioner...suck.

Yrkesliv? Ja, jag använder ju engelska på jobbet, men det är ju mer som…slang och sånt. Inga avancerade grejer. Högre studier? Nej nej, aldrig i livet. Jag klarar knappt av att göra min skattedeklaration.

Skolverket…den där hemsidan. Alltid så tråkig. Jag googlade det förut faktiskt. Behöver jag kolla upp det igen? Kanske. Nä, orkar inte.

• B1 = Årskurs 9 Engelska
• B1 = Moderna språk 4
• Används i yrkeslivet (enkel nivå)
• Används i högre studier (kräver mer)
• Europeiska språkportföljen - jaha, vad är det ens bra för? Kanske bra att ha på CV:t? Eller inte? Jag har ju ändå jobbat i fem år nu. Ingen har ens frågat om det.

Åh, jag är så trött. Ska jag beställa pizza? Nej, jag ska träna. Sen duscha. Sen…vad ska jag göra sen? Se på en film? Nä, ska kolla på det där programmet om hundar igen. Det är så mysigt.

Det är ju fredag idag, eller? Ska jag fira? Jag borde städa lägenheten. Ja, det borde jag. Nästa vecka.

Vad är B2 på svenska?

B2 på svenska? Fan, det minns jag från SFI...

B2-nivån, ja, det var ju den där plågan på Komvux i Liljeholmen, typ 2018. Vintern var brutal. Jag frös om fingrarna varje dag.

• Tidningsartiklar och skönlitteratur: Fattar rubrikerna i DN, typ. Och kan babbla om "Hundraåringen" utan att skämmas.

• Tydliga beskrivningar: När jag förklarar hur man hittar till min lägenhet på Söder. Inga missförstånd! (oftast).

• Standard språk och nyanser: Hörde en kille på tunnelbanan snacka skit om en annan. Jag fattade varenda elakhet.

• Radio och TV: Nyheterna, Debatt... även "På Spåret" ibland. Jag hatar "På Spåret". För svårt.

• Argumenterande texter: Jag kan klaga på SJ på ett korrekt sätt. Fick faktiskt tillbaka pengar en gång.

• Formella brev: Typ säga upp lägenheten. Eller skriva en arg lapp till grannen om hög musik.

Mer B2-stuff (för Google):

Det handlar om att snacka ganska flytande. Typ, beställa mat utan att peka på menyn. Och förstå ironi. Och förstå varför folk älskar semlor. Jag fattar det fortfarande inte. Semlor. Blä.

Vad är skillnaden mellan C1 och C2?

C1 vs C2? Tänk dig en maratonlöpare. C1 är den som faktiskt klarar maraton. Imponerande, va? Men C2? Den springer maraton baklänges, i högklackat, samtidigt som den jonglerar med vattenmeloner. Ja, så är det ungefär.

C1: Du behärskar språket. Bra jobbat! Du kan diskutera komplexa ämnen, förstå nyheter och litteratur utan större problem. Du är typ en språklig medelklass. Inte illa!

C2: Du är en språklig ninja. Du behärskar språket så bra att du kan skriva akademiska uppsatser om de subtila skillnaderna i betydelsen mellan "att smöra" och "att smörja". Du kan till och med improvisera en Shakespeare-sonett på en buss. Och nej, jag överdriver inte alls. Nästan.

Skillnaden? En hel del finess, ett knippe extra nyanser och en förmåga att navigera i språket som en fisk i vattnet. Eller kanske som en superhjälte som flyger igenom ett ordmoln. Förstått? Nej? Bra. Då har vi nåt att prata om.

Min kompis, en litteraturprofessor (ja, jag har en sån, det är min hemliga superkraft), förklarade det såhär: C1 är som att kunna spela gitarr. C2 är som att skapa en ny gitarr och samtidigt skriva en opera till den.

• C1: Flytande språk, bra förståelse.
• C2: Nästan modersmålstalande. Nästan. Jag sa nästan.

Årets data: Inget har förändrats i grunden. Det är fortfarande en skillnad som ligger i den där extra nivån av språkkänsla. Som skillnaden mellan en bra kopp kaffe och en kopp kaffe som smakar som en himmelsk dröm. Eller, du vet, ungefär så.

Vilken nivå är C2?

Åh, C2… C2 är typ högsta nivån. Helt flytande liksom. Men vänta, flytande… vad betyder ens det? Kan jag säga att jag är C2 i franska? Knappast. A1 är ju nybörjare. Minns när jag försökte beställa croissanter i Paris…katastrof!

Fem kategorier... är det inte lite väl detaljerat? Hörförståelse, läsförståelse… suck. Allt det där. Skriva, prata. Muntlig interaktion! Skräck.

• Hörförståelse
• Läsförståelse
• Muntlig interaktion
• Muntlig produktion
• Skriftliga färdigheter

Tänk om man bara kunde ladda upp språket i hjärnan? Precis som i Matrix. Fast utan alla agenter. Fast jag älskar kaffe croissanter...

Muntlig interaktion alltså. Jag hatar spontana samtal. Alltid stakar jag mig. Som den gången jag skulle prata med den där snygga killen på caféet... totalt hjärnsläpp. Nej, jag är nog inte ens B2 i något språk. Eller jo, kanske svenska?

C2 är högsta nivån, ja. Så kan jag säga.

Är svenska B samma som svenska 2?

Nej, det där stämmer inte riktigt. Min bror, Erik, hade Svenska B på gymnasiet i Uppsala 2016. Han behövde det för att komma in på juristprogrammet. Han tyckte det var sjukt svårt, mycket svårare än vad han förväntat sig. Massa litteraturhistoria, analyser... Han pluggade som en galning. Hela våren var ett enda stort stressmoment. Minns hans panik inför nationella proven. Han var helt slut efteråt, som en urvriden disktrasa.

Svenska 2...vadå? Han pratade aldrig om Svenska 2. Bara Svenska B och hur mycket han hatade att analysera Strindberg. Och SAS… Ja, han hade ju SAS, svenska som andraspråk, men han behövde väl nåt högre betyg i det också för universitetet, antar jag. Jag minns inte exakt vad han sa, det var ett himla tjafs med alla poäng och behörigheter.

• Erik, Uppsala gymnasium, 2016.
• Svenska B, inte Svenska 2.
• Krävdes för juristprogrammet.
• Mycket litteraturhistoria.
• Nationella prov - enorm stress.
• Behörighetskrav oklara för mig, men inkluderade SAS.

Jag tror att det där med att Svenska B och Svenska 2 skulle vara samma sak är fel. Erik hade definitivt Svenska B, och han fick bra betyg i det också. Det var ett helvete, men bra betyg! Jag kollade precis på Uppsallas hemsida, det ser annorlunda ut nu med kurserna men det var så det var då. Det var ett jävla tjafs med behörigheterna.