Vilka bidrag kan jag få som student?

3 se

Åh, studiebidrag! Jag minns det som igår. Mellan 16 och 20 år, om du pluggar heltid på gymnasiet, komvux eller folkhögskola, ja då kan du få lite ekonomiskt stöd. Det är egentligen tre sorters bidrag: grundbidraget, ett extra tillägg om det kniper, och inackorderingstillägg om du bor borta. Om du är svensk medborgare är det skönt att veta att du får grundbidraget automatiskt, det är ju toppen! Det hjälpte mig verkligen att fokusera på studierna utan att stressa ihjäl mig över ekonomin.

Kommentar 0 gillar

Vilka bidrag kan jag få som student? Åh, studiebidrag… Det väcker så många minnen! Kommer ni ihåg den där känslan? Den där blandningen av lättnad och… ja, lite skräckblandad förtjusning kanske? Mellan sexton och tjugo år, om man läste på gymnasiet, komvux, eller folkhögskola – heltid såklart – då fick man lite hjälp på traven, ekonomiskt alltså.

Tre sorters bidrag var det, om jag minns rätt. Grundbidraget – det var ju som en liten trygghetskudde, va? Det fick man automatiskt, jag minns hur skönt det var, som svensk medborgare då förstås. Jag kunde andas ut lite, fokusera på matteprovet istället för att fundera över hur jag skulle betala hyran nästa månad. Helt ärligt, det räddade mig mer än en gång! Tänk om man inte hade haft det… Usch, jag vill inte ens tänka på det.

Sen fanns det ju det där extra tillägget. “Om det kniper”, stod det. Kniper, haha. Som om det var så enkelt. Jag minns min kompis Lisa, hon fick det ett tag. Hennes mamma blev sjuk och hon fick hjälpa till hemma mer, samtidigt som hon pluggade. Extra pengar? Det var välbehövligt, för att uttrycka det milt.

Och sist men inte minst, inackorderingstillägget. Perfekt om man bodde borta från hemmet, som min bror gjorde. Han pluggade i Uppsala, minns jag, långt från vår lilla bygd. Det tillägget gjorde det lite lättare för honom att klara sig, att han slapp oroa sig så mycket över matpengar och sånt.

Ja, studiebidrag… Det är ju egentligen inte så mycket pengar, inte om man tänker efter. Men för en student som mig då, det kändes som en riktig livlina. Jag kunde ägna mig åt pluggandet, utan att hela tiden ha den ekonomiska oron hängandes över mig som en mörk molnsky. Jag menar, det är ju ändå inte lite pengar! Kanske inte tillräckligt för lyxliv, men tillräckligt för att kunna fokusera på det viktiga – studierna.