Varför är vissa språk svårare att lära sig än andra?

Varför är vissa språk svåra att lära sig?

Språkinlärning: En vuxen utmaning. Barn har en nästan magisk förmåga. De absorberar språk, osmos liksom. Min katt Lennart däremot, han lär sig inget nytt språk. Fast han förstår “mat”. Vuxna hjärnor funkar annorlunda. Vi analyserar, bryter ner, sorterar. Inte alltid optimalt.

Grammatikens gåta. Ordförråd är bra, absolut. Men grammatik, syntax, uttal… Det är där det ofta stannar av. Tänk på prepositioner. Små, men ack så viktiga. Jag snubblade över en i tyska häromdagen.

Ljudens landskap. Fonetik är en hel vetenskap. Vissa ljud finns inte i vårt modersmål. Tänk klickljuden i Khoisan-språken. Svårt! Jag försökte härma dem en gång. Lennart tittade konstigt på mig.

Kulturens klang. Språk är mer än bara ord. Det är kultur, historia, sätt att tänka. Att lära sig ett språk är att lära sig en ny värld. Ibland krockar de. Min värld, Lennarts värld… olika.

Ytterligare aspekter:

• Motivation: Viktigt! Utan den går det trögt.
• Exponering: Ju mer kontakt, desto bättre.
• Inlärningsmetod: Hitta en som passar dig.
• Modersmålets inflytande: Vissa språk är närmare vårt eget. Enklare!

För resten, jag heter Anders. Bra att ses!

Varför har vissa människor svårare än andra att lära sig ett språk?

Gud vad jag hatar måndagar! Och den här spanskan… Varför är det så himla svårt? Jag menar, jag pluggade ju faktiskt tre timmar igår. Tre timmar! Känns som jag bara sitter och stirrar på orden.

• Kognitiv förmåga? Är jag dum eller? Nej, vänta… det där är ju bara en ursäkt.

Det där med arbetsminne… ja, jag glömmer ju bort vad jag åt till frukost. Kanske det är det problemet? Eller är det min inlärningsstil? Jag är ju inte direkt… strukturerad. Serier och Netflix, det funkar ju bra. Språk? Inte så mycket.

Fast min syster, hon lärde sig franska på typ ett år! Hon är ju så…duktig. Jag, å andra sidan… suck.

Tid och ansträngning, visst. Men hur mycket tid behöver man egentligen? Jag lägger ju ner tid. Men resultatet? Nästan noll.

Åh, och då var det det där med individuella förutsättningar. Några är naturligt begåvade, antar jag. Jävla tur de har!

• Mina mål: Bättre uttal, flytande konversation (någon gång i framtiden?).
• Min verklighet: Staplar med böcker, frustrerade suckar, kaffe. Många koppar kaffe.

2023 års statistik för språkinlärningskurser? Nej, det vet jag inte. Ska kolla upp det sen. Kanske.

Det här är hopplöst. Ska jag bara ge upp? Nej! Jag ska försöka igen i morgon. Eller… på torsdag.

Hur svårt är det att lära sig ett nytt språk?

Jösses, språk alltså. Hur svårt är det egentligen? Minns när jag försökte med spanska, katastrof!

• Barn snappar ju upp allt direkt. Fusk!

Tänker på Lisa, hon flyttade till Japan och bara BAAAAAM, flytande japanska. Hur gör hon?! Är det verkligen så svårt?

• Övning, övning, övning… Blää. Måste jag verkligen?

Kanske om jag börjar med typ… Esperanto? Lättare? Eller ska jag bara ge upp och fortsätta med min kassengelska?

• Repetition! Ångest! Måste verkligen plugga grammatik? Zzz…

Jag har ju sett de där apparna. Funka de? Duolingo ugglan stirrar på mej. Jobbigt. Finns ju kurser med.

• Eller ska jag bara ge upp och chilla i soffan?

Funderar på att lära mig isländska bara för att. Kanske inte. Hade ju tänkt börja sticka igen också.

Är vissa människor bättre på att lära sig språk?

Japp, vissa är ju språkgenier, snacka om orättvist! Somliga suger i sig språk som en tvättsvamp suger diskvatten, medan andra… ja, vi kämpar på som sjutton. Tänk dig skillnaden mellan en Formel 1-bil och en rostig skottkärra – ungefär så.

Motivation är A och O! Hjärnan, den lilla rackaren, behöver ju bensin, och motivationen är högsta oktantalet. Utan motivation är det som att försöka köra den där skottkärran uppför Kebnekaise. Lycka till med det liksom.

• Annika Hultin, forskare minsann, säger att vuxna kan bli lika bra på grammatik och ordförråd som barn.
• Men hallå, barn har ju all tid i världen att tramsa runt och härma ljud. Vi vuxna har ju jobb, disk, tvätthögar stora som Mount Everest.
• Min granne Börje, han lärde sig flytande spanska på en charterresa. Säger han i alla fall. Jag misstänker att det mest var “Una cerveza, por favor” som fastnade.

Just det, glömde nästan! Jag heter förresten Agneta och bor i en liten håla utanför … ja, det spelar väl ingen roll. Poängen är, språkinlärning, det är en djungel!