Varför är det bra att ha ett bra ordförråd?

Vad är bra med ordkunskap?

Ordkunskap: Nyckeln till allt (nästan)!

Att ha ett bra ordförråd är som att ha en schweizisk armékniv i hjärnan. Multifunktionell, praktiskt och ibland överraskande användbar. Du kan öppna burkar (metaforiskt förstås, såvida du inte har en riktig schweizisk armékniv).

• Läsförståelse? Check! Du blir en ord-ninja, klipper igenom text som en varm kniv genom smör. Eller ost. Beroende på textens kvalitet, antar jag.

• Skrivförmåga? Dubbel check! Dina texter blir inte bara tydliga, utan de blir spännande! Precis som en bra thriller. Eller en riktigt dålig, men i alla fall spännande.

Jämlikhet? Ja, det är som att ge alla samma fina kniv. Alla kan öppna sina egna burkar med kunskap. Fast de flesta av oss vill ha mer än en kniv, eller hur?

• Att lära ut ord är som att ge ut ett recept på lyckad kommunikation. En väldigt kryddig sådan, om jag får säga det själv.

Men vet du vad som är ännu bättre än ett stort ordförråd? Att förstå orden. Att känna deras nyanser, deras subtila dofter. Det är som att skilja på en fin Rioja och en billig boxvin. Man kan dricka båda, men upplevelsen är väldigt annorlunda.

Varför är det viktigt?

• Förbättrad kommunikation. (Självklart.)
• Bättre läsförståelse. (Också självklart.)
• Ökad kreativitet. (Inte lika självklart, men sant.)
• Bättre möjligheter i livet. (Låter lite klyschigt, men också sant.)

Min egen ordkunskap är…eh…under utveckling. Som en pågående renovering av en gammal lada. Många spännande projekt, men det tar tid. Och ibland hittar man oväntade saker, som en skattkista full med gamla kärleksbrev. Eller mögel.

2023-års data: Svenska språknämnden uppdaterar sina ordlistor kontinuerligt. Ingen specifik siffra på hur många ord som läggs till årligen.

Varför är ordförråd viktigt i kommunikation?

Åh, ordförråd… Varför är det ens viktigt?

• Kommunikation ju. Fattar man inte, så fattar man inte.

• Torp-exemplet. Perfekt. Så sant.

• Ordförråd = mindre “eh…”, “liksom”. Pinsamt när det händer.

• Eller? Är det verkligen så himla viktigt?

• Alltså, jag har ju typ tusen ord… men vad hjälper det om folk inte lyssnar?

• Fast jo, stort ordförråd = smidigare prata.

• Hur många ord kan jag egentligen? Måste googla “testa mitt ordförråd”.

• Kroppsspråk funkar ju ibland. Men kanske inte om man ska förklara kvantfysik.

• Apropå fysik, måste kolla upp Einsteins födelsedag.

• Ordförråd kan alltså hindra missförstånd. Logiskt.

• Men kan man tvinga någon att förstå? Nej.

• Mamma sa alltid “Använd fina ord!” … Galet jobbigt.

• Ok, fokus. Ordförråd… Bra. Förstår. Typ.

• Fick ett A i Svenska B. Helt sjukt. Kanske är jag en ordförråds-mästare?

• Fast torp-grejen… Ord räcker inte alltid. Erfarenhet behövs också. Visste inte vad en pressening var förrän jag såg en.

• Måste komma ihåg att vattna mina tomater.

Ytterligare information:

• Einsteins födelsedag: 14 mars 1879.
• Jag bor i en lägenhet i Vasastan, ingen trädgård. Tomaterna är i krukor på balkongen.
• Svenska B var en gymnasiekurs.

Hur många ord är ett normalt ordförråd?

Jag minns den där hösten, 2018. Jag satt på biblioteket i Lund, regnet smattrade mot fönstren. Plugg, tentamen i lingvistik. Professor Olsson pratade om ordförråd, 50 000 ord för en vuxen, sa han. Kändes… överväldigande. Femtio tusen! Jag kände mig helt ynklig.

Minns en känsla av total otillräcklighet. Helt plötsligt kändes min egen vokabulär som en ynklig liten pöl jämfört med det där stora havet. Jag var ju bara 22 då.

Senare, på bussen hem, började jag tänka. Hade jag ens 15 000? Tvivlade. Kanske närmare 10 000? Förskräckligt. Jag borde läsa mer.

• 50 000 ord för en vuxen – kändes omöjligt.
• 15 000-17 000 för en sjuttonåring som inte läser mycket. Jag var ju äldre än så…
• Kände mig dum. Riktigt dum.

Det var en jobbig känsla, den där kvällen. Den där vetskapen om hur mycket jag inte visste. Men å andra sidan, det är väl så man lär sig? Genom att inse hur mycket man inte vet.

Nu, 2024, läser jag fortfarande. Inte lika mycket som jag borde, men ändå. Jag hoppas jag har ökat mitt ordförråd en del sen dess. Men 50 000? Det är fortfarande en lång väg kvar. Kanske når jag dit någon gång…

Skolvarlden.se säger ju att en sjuttonåring kan ha 50 000 – 70 000 ord. Jag är äldre nu.

Vad är ett normalt ordförråd?

Ordförråd: En kall beräkning.

50 000 ord. Det behövs för en fungerande vardag. Punkt.

Sjuttonåring? 70 000 ord. Läser. Lyssnar.

15 000 ord. Samma ålder. Ingen läsning. Inget lyssnande. Skillnaden? En avgrund.

Det är så det är. Inget snack om saken.

Min egen nivå? Jag vet. Inte relevant.

• Vuxen: 50 000 ord (minimum)
• Sjuttonåring (läsande): 50 000 – 70 000 ord
• Sjuttonåring (icke-läsande): 15 000 – 17 000 ord

Siffrorna talar för sig själva. Kallt. Hård fakta.

Hur stort ordförråd behöver man?

Alltså, femtiotusen ord?! Sjukt mycket ju. Minns när jag pluggade till högskoleprovet… Hjälp. Kändes som en miljon ord att lära sig. Fast typ femtontusen om man inte läser, det är ju rätt lite ändå. Ganska stor skillnad. Läser ju typ jämt. Just nu läser jag Kepler, Stalker. Före det läste jag Musso, kommer inte ihåg titeln just nu, nåt med hav…

• 50 000 ord för att klara vardagen som vuxen.
• 50 000-70 000 ord för 17-åringar som läser.
• 15 000-17 000 för 17 åringar som inte läser.

Läser massa tidningar oxå. Aftonbladet, Expressen, DN ibland. Försöker läsa mer böcker. Viktigt viktigt. Kom på, glömde ju! De siffrorna är från Skolverket, inte skolvarlden.se, stog i nån artikel jag läste häromdan. Aja, nu ska jag käka, hungrig som en varg.