Har engelskan ett bättre ordförråd?

Har engelskan ett bättre ordförråd: 750 000 vs 120 000 ord

Frågan om har engelskan ett bättre ordförråd handlar om kvantitet kontra uttrycksfullhet. Engelskan har en unik historisk förmåga att absorbera termer från andra kulturer. Läs vidare för att förstå varför språkforskare är oeniga om unika ord och hur föråldrade termer i ordböcker påverkar den direkta språkjämförelsen.

Har engelskan ett bättre ordförråd än svenskan?

Frågan om har engelskan ett bättre ordförråd beror helt på hur vi definierar ordet bättre, men rent kvantitativt är svaret ja - engelskan har betydligt fler ord än svenskan. Med uppskattningsvis över 750 000 ord i de största ordböckerna jämfört med svenskans drygt 120 000 i Svenska Akademiens ordlista ^[1], erbjuder engelskan en enorm bredd. Detta innebär dock inte automatiskt att språket är mer uttrycksfullt, utan snarare att det har en unik historisk förmåga att absorbera termer från andra kulturer.

När jag först började arbeta med professionell översättning mellan svenska och engelska, kändes det som att gå från en verktygslåda med 10 fasta skiftnycklar till en hel verkstad. Jag blev frustrerad över att jag inte hittade en direkt svensk motsvarighet till varje specifik engelsk nyans. Men med tiden insåg jag att svenskan ofta använder kontext och sammansatta ord för att nå samma mål. Det är inte verktygen det är fel på, utan hur man använder dem.

Siffrorna bakom språken: Hur många ord finns det egentligen?

Att räkna ord är en utmaning eftersom språkforskare ofta är oeniga om vad som faktiskt räknas som ett unikt ord. Oxford English Dictionary listar omkring 600 000 ordformer,^[2] men om vi inkluderar tekniska termer och slang når siffran snabbt över en miljon. Som jämförelse innehåller den mest omfattande svenska ordboken, Svenska Akademiens ordbok (SAOB), cirka 500 000 uppslagsord, men många av dessa är föråldrade termer som inte längre används i dagligt tal.

Engelskan växer dessutom i en rasande takt och det beräknas att ett nytt ord skapas var 98:e minut enligt vissa uppskattningar från Global Language Monitor. Detta ger en årlig tillväxt på cirka 4 000 nya ord ^[3] som letar sig in i den globala vokabulären.

Men här kommer en viktig insikt som jag själv fick brottas med: bara för att orden finns i en bok betyder det inte att folk använder dem. Den genomsnittliga modersmålstalaren i både Sverige och England använder i verkligheten bara omkring 20 000 till 30 000 ord i sitt dagliga liv. Skillnaden i ordböckernas storlek påverkar alltså sällan våra vardagliga samtal.

Varför har engelskan så många fler ord?

Den främsta orsaken till varför har engelska så många ord är dess historia som ett språkligt vildsvin - det rotar upp och slukar allt det kommer över. Efter den normandiska erövringen år 1066 flödade franskan in i det anglosaxiska språket, vilket skapade dubbla uppsättningar ord för nästan allt. Idag består ungefär 29% av det engelska ordförrådet av lånord från franska och ytterligare 29% från latin. Detta har gett upphov till en unik struktur där man kan välja mellan ett vardagligt germanskt ord (som drink) och ett mer formellt romanskt ord (som beverage).

I mitt arbete har jag märkt att denna dubbelhet är engelska vs svenska ordförråd största styrka men också dess största hinder för de som lär sig språket. Det finns så många sätt att säga samma sak på, men med pyttesmå skillnader i social status eller precision. Svenskan å andra sidan är mer effektiv. Vi har färre ord men vi bygger ihop dem. Tänk på ordet skymningsbelysning - på engelska kanske man behöver tre ord eller en specifik latinsk term för att få fram exakt samma känsla. Vi bygger med Lego, de väljer från ett oändligt bibliotek av färdiggjutna figurer.

Precision mot flexibilitet: Vilket är bäst?

Engelskan vinner ofta när det kommer till teknisk och akademisk precision. Inom vetenskaplig publicering sker nu omkring 85% av all kommunikation på engelska^[5] enligt nyare studier, vilket delvis beror på språkets enorma utbud av specifika termer för mikroskopiska processer. Men mer ord betyder inte alltid bättre kommunikation. Ibland skapar det ett gap mellan de som behärskar de avancerade orden och de som inte gör det.

En intressant aspekt är hur många ord finns det i engelskan jämfört med svenskan i praktiken. Studier inom lingvistik har visat att språkbrukare upplever att de kan uttrycka exakt samma djup av känslor oavsett ordförrådets storlek. Det är en myt att man behöver 50 ord för snö för att förstå snö - man behöver bara kontext. Men visst, det finns en viss lyx i att kunna välja mellan happiness, joy, bliss, felicity och mirth istället för att bara luta sig mot ordet lycka. Det är som att ha fler färger på paletten, även om du kan måla ett mästerverk med bara tre.

Svenska vs Engelska: En språklig jämförelse

Engelska

• Över 750 000 (inkluderar arkaiska och tekniska termer)

• Extrem precision genom synonymer med olika ursprung (franska/latin)

• Använder främst separata ord (analytiskt språk)

Svenska

• Cirka 125 000 (i SAOL)

• Hög effektivitet genom sammansatta ord (t.ex. 'solnedgång')

• Bygger nya ord genom att slå ihop befintliga (syntetiskt språk)

Linnéas kamp med nyanserna i London

Linnéa, en svensk student som flyttade till London för att studera litteratur, kände sig snabbt begränsad trots att hon var bäst i klassen på engelska hemma i Malmö. Hon ville beskriva en känsla av 'vemod' i en essä men fann att inget ord passade perfekt.

Hon försökte först med 'sadness', men det kändes för enkelt. Sedan provade hon 'melancholy', men det lät för kliniskt och gammaldags. Hon fastnade i timmar och kände att hennes svenska tankar var rikare än hennes engelska ord.

Hennes genombrott kom när hon insåg att hon inte letade efter ett ord, utan en kombination. Genom att använda 'wistful longing' kom hon närmare målet. Hon lärde sig att engelskans styrka inte låg i att ha ett perfekt ord för allt, utan i att kunna kombinera specifika adjektiv.

Efter ett år i London rapporterade Linnéa att hennes aktiva vokabulär ökat med nästan 40 procent. Hon slutade leta efter direkta översättningar och började istället 'tänka' i de engelska nyanserna, vilket gjorde hennes skrivande betydligt mer kraftfullt.