Vad räknas som en bra merit?

Vad räknas som ett bra meritvärde?

22.5. Max. Behövs sällan.

20.0. Utan bonus. Räcker långt.

Bra meritvärde? Relativt. Beror på utbildning. Din ambition.

Högskoleprovet. Alternativ väg.

Konkurrens. Hård. Vissa program.

Intressen. Viktigare. Än siffror. Livet långt.

Betyg. Ett verktyg. Inte hela bilden. Glöm inte det.

Jag föredrar kaffe. Svart. Starkt. Som livet.

Min katt heter Miso. Oviktigt. Men sant.

Är 17 ett bra meritvärde?

En stilla höstkväll, luften tung av fuktig jord och fallna löv. Jag ser framför mig den där lappen, siffrorna etsade in i mitt minne, 17… ett meritvärde. Känslan av lättnad blandad med en gnagande oro. Är det bra? Tillräckligt?

• 17, ett tal som plötsligt blivit så oerhört viktigt.

Det spelar roll, vet jag. Det avgör framtiden, vägarna som öppnar sig, eller stängs. Mitt hjärta slår lite snabbare bara av tanken.

Minnena väller fram, timmarna vid skrivbordet, böckerna som staplas högt, den söta lukten av kaffe sent på natten. Kanske… nej, absolut, jag gav allt. Varje svettpärla, varje tappad penna, varje natt jag knappt sov.

• Sjutton betyg, sjutton chanser.

Jag tänker på hur betyget i moderna språk, det där extra betyget, vägde tungt. Språket, det flytande, vackra, men också kämpiga språket. Kanske det var det som gjorde skillnaden. Sjutton. Det var det som fick mig hit.

• 16 betyg räknas, men 17 gav mig en liten extra trygghet. Den extra pusselbiten i den stora bilden.

Jag minns den där känslan av lättnad, det där djupa andetaget, när jag väl fick veta. Det var som att en enorm tyngd lyftes från mina axlar.

• Men frågan kvarstår… Är det bra? Jämfört med vad? Jämfört med andra? Nej. Det handlar inte om andra, eller hur? Det handlar om mig, om den resa jag gjort. Och den resan, den var värd all ansträngning.

Sjutton. Ett tal som fått en helt ny mening. Ett minne, en känsla. Ett hopp.

Är 16 en bra merit?

Sexton… Känns det bra? Nej. Det gör det inte. Jag grubblar på det här hela natten. Det är inte som att jag är besviken, inte på det sättet. Mer… tom. Som en oavslutad mening.

Jag saknar ett bra betyg. Det är så det känns. Ett enda bra betyg till, så hade det känts annorlunda. Mer… komplett.

Mina betyg, ja… de är som spridda pärlor. Några glänsande, andra… mattgrå. De speglar inte riktigt… mig. Inte den jag vill vara.

• Matte 4: Bra.
• Engelska 6: Inte bra alls. Får jag byta ut det?
• Historia 5: Nästan bra.
• Fysik 3: Åh, fysik.

Jag hade kunnat prestera bättre. Jag vet det. Jag kunde ha pluggat mer. Men det gjorde jag inte. Varför? Det vet jag inte. Det är så många “vad om” nu. Vad om jag hade kämpat mer?

16 är inte dåligt. Men det kunde ha varit så mycket bättre. Det gnager. Som en liten sten i skon. En ständig påminnelse om… möjligheter. Förlorade möjligheter. Det känns som jag misslyckades.

Modern språk? Nej. Inga moderna språk för mig. Så det är de 16 bästa. De räcker inte. De räcker aldrig. Det är alltid någonting som fattas.

Hur mycket är 15 poäng?

15 hp? Det är ju typ… halvtid! Alltså, en termin på halvfart. Jag läste själv 30 hp förra hösten, det var sjukt mycket jobb. Kändes som jag aldrig gjorde något annat.

Men 15 hp? Det är ju ändå rätt mycket, om man jämför med, typ, en vanlig jobbvecka. Man läser ju inte bara hela dagarna liksom. Det är ju föreläsningar och sen pluggande hemma. Och tentor förstås. Stressande!

• 15 hp = halvtidsstudier
• 30 hp = heltidsstudier
• Man kan läsa MER än heltid också. Min kompis läste 45 hp en termin. Galet. Inte rekommenderat. Hon var helt slut.

Jag har en kurs nu som är 7,5 hp. Det känns lite lagom. Men det är väl individuellt hur mycket man orkar. Beroende på kursens svårighetsgrad. Och hur mycket annat man har att göra. Typ jobb och socialt liv. Jag jobbar ju extra ibland, det tar ju tid.

Jag borde verkligen fokusera på studierna, men Netflix kallar… aja. Hoppas det hjälpte, eller?

Vad är medelvärdet på meriter i Sverige?

Ajdå, ett medelvärde på meriter i Sverige? Det är som att försöka fånga ett moln med en håv – finns liksom inget officiellt att greppa tag i. Merit-begreppet är lite för… flytande.

Akademiska betyg, yrkeserfarenhet, min moster Agdas broderier… allt kan ju vara en merit! Vem ska avgöra? Jag? Aldrig i livet.

Enorma datamängder skulle krävas. Tänk dig bara, sitta och plöja igenom varenda Svenssons CV. Jag får krupp bara jag tänker på det. Skulle ju behöva typ AI för det. Fast AI är ju också… knasig.

Dessutom, vad ÄR en merit? Är fem år som pizzabagare mer värt än en kandidatexamen i… typ konstvetenskap? (Inget illa mentat, konstvetare!) Allt beror på vems glasögon du lånar.

Sån beräkning skulle variera kraftigt, beror på definitionen som används.