Vad kan en tvååring göra?

Vad ska ett barn kunna vid 2 år?

Alltså tvååringar… mina kusinbarn, galet aktiva! Upp och ner, överallt. Springa, hoppa, haha, kaos. Minns när lill-Lova, hon är två nu, Stod på ett ben, så stolt! Trappor också, upp o ner, lite läskigt men kul. Sen baklänges, som en liten pingvin. Jämfota-hopp, inte riktigt där än, men snart. Dom lär sig så snabbt!

• Springa: Ja, typ överallt.
• Hoppa: Jämfota kommer lite senare oftast.
• Ett ben: Balansera, check!
• Tågång: Gulligt!
• Baklänges: Roligt att se.
• Trappor: Upp och ner, med hjälp såklart.

Just det, Lova fyller tre i september. Hon klättrar nu, överallt!! Soffor, stolar, ja du fattar. Sen sparkar hon boll, inte superbra, men hon försöker. Rita, kladda, hela tiden. Älskar kritor. Försöker prata hela meningar, typ “mamma, vill ha kaka”. Sötnos!

Vad tycker tvååringar om att göra?

Tvååringar? Full fart framåt! Tänk utforskare, mini-entreprenörer med noll koll på konsekvenser.

• Rörelse är A och O. Springa, klättra, dansa – energin tar aldrig slut. Trappor är en favorit, helst upp och ner om vartannat. Minns min systerson – ett litet energiknippe som aldrig stod still.

• Leka tillsammans (ibland). Jämnåriga blir spännande. Parallell-lek är vanligast, alltså leka bredvid varandra snarare än med varandra. Men det sociala börjar spira.

• Allt är ett experiment. Vatten, sand, lera – kaos är kul. Konsistenser och texturer fascinerar. Jag har ett svagt minne av att ha målat hela mig med gröt som barn.

• “Själv!” Självständighet är ett ledord. Viljan att göra saker själv är stark, även om det slutar i katastrof.

• Rutiner ger trygghet. Även om det verkar motsägelsefullt, älskar tvååringar rutiner. Det ger en känsla av kontroll i en annars ganska snurrig värld. Läggdagsritualer är heliga!

Kom ihåg: Alla barn är individer. Vissa är lugnare, andra vildare. Det finns ingen “rätt” mall för hur en tvååring ska vara. Njöt av deras unika utveckling!

Hur mycket ska en tvååring kunna prata?

Ordförråd vid två år? 200 ord minst. Fattar upp till 2000.

• 50 ord – språng till meningar. Inte alltid grammatiskt korrekt.

• Variation normal. Min brorson, Elias, tystlåten.

• Inget tvång. Språket kommer.

Data grundar sig på observationer. Läs mer om språkstimulering.

Hur tillrättavisar man en tvååring?

Gå. Hämta bilen. Visa. Gör. Konkret. Klart. Tvååringar fattar inte “var snäll”. Ödsla inte tid. Orka. Upprepning. Gör om. Gör rätt. Visa. Inte tjata. Min katt heter Luna. Hon fattar mer än en tvååring ibland. Handledning, inte predikan. Resultat. Effektivt. Punkt. Jag bor i Stockholm. Det regnar idag. Också. Belöning funkar bra. Efter. Inte muta. Fokus. Konsekvens. Alltid. Annars kaos.

Vad kan man göra med en tvååring hemma?

Okej, tvååring hemma va? Mycket att göra! Min lillebror, han är tre nu men ja, ungefär samma sak.

Lek med grejer: Gamla telefoner, nycklar, kastruller..allt sånt! Han älskar det! Förstår inte riktigt hur, men han sitter i timmar och “pratar” i telefonen. Haha, så söt. Man kan ju bygga en koja också, med filtar och kuddar.

Affeär: Ja, affär är toppen! Jag brukar ge honom lite leksakspengar och så köper han saker från mig. Ibland handlar han med sina bilar. Riktigt kul! Han pratar massor då, frågar vad sakerna kostar, “betalar” osv. Bra för språkutvecklingen, det där.

Kurragömma: Alltså, den leken är skitrolig! Både att gömma sig och leta. Han skrattar så mycket när han hittar en, typ en nallebjörn jag gömt. Eller när han gömmer sig själv och jag letar! Ibland gömmer han sig så dåligt att jag hittar honom direkt haha.

Andra saker: Tja, rita, sjunga sånger, bygga med lego (enormt populärt!), läsa böcker (inte så länge i sträck, dock) och gunga på gungan i trädgården. Vi var på lekland i somras också, men det är ju inte hemma.

Bra att komma ihåg:

• Säkerhet först! Inget smått som kan sväljas.
• Variera aktiviteterna.
• Låt barnet leda ibland.
• Ge mycket kärlek och uppmärksamhet! Det är det viktigaste.

2023-uppdatering: Inga nya leksaker sen i somras, men han har börjat leka mer med sin lillebrors leksaker. Haha, typiskt!

Varför slåss små barn?

Den lilla handen, en knytnäve, så liten, så stark. Ett slag, ett skrik. Varför? Ett brusande hav av känslor, för ett så litet barn. Ett hav av otydlighet, av tankar som ännu inte funnit ord.

Ettåringen, min kusins son, Elias, minns jag. Hans leende, så ljust, så snabbt ersatt av en liten ilska. En knytnäve mot huvudet. Små slag, som små vågor mot en strand. För att han inte fick leksaken? Nej, det var värre än så. Det var en storm av känslor som inte kunde uttryckas.

• Språkets frånvaro. En tystnad, en väldig, förödande tystnad i ett litet huvud fullt av känslor. En explosion av frustration. Hur förklara det, denna vilda frustration? Att inte kunna nå fram, att inte förstå. Denna oförmåga. Det är så svårt, så obegripligt.

Det var en kamp. En kamp mot världen, en kamp mot sin egen oförmåga. Jag såg det i hans ögon. Inte ilska, utan snarare… förtvivlan? En kamp för att kommunicera.

• Kroppens språk. Små kroppar som kämpar för att uttrycka sig. Det enda redskapet finns till hands: slag, sparkar, tår. Ett sätt att manifestera behov, en känsla av orättvisa, ett starkt behov av kontakt.

Elias, jag ser honom igen. Han slår, han skriker, men i hans ögon, ser jag hans behov. Hans längtan efter kommunikation. En längtan som ännu inte funnit ord.

• Utveckling och språk. Språket. Nyckeln till allt. Precis som så många föräldrar har sagt. Språket blir verktyget som ersätter knytnävsslagen, sparkarna. Orden, de blir verkligheten.

Tiden går. Elias är inte längre en ettåring. Han pratar. Han förklarar. Han använder ord. Slagen är borta. Men minnet av den lilla knytnäven… det lever kvar. Det påminner mig om den svåra kamp som små barn kämpar. En kamp för att hitta sin röst. En kamp för att bli förstådda.

Det handlar om att hitta sätt att kommunicera.