Vad är genus i förskolan?

Hur arbetar man med genus i förskolan?

• Bryt mönster. Låt dem välja. Låt dem vara. Mina egna erfarenheter, inget är skrivet i sten.

• Leksaker är bara leksaker. En bil är inte bara för pojkar. En docka inte bara för flickor. Min syster älskade bilar.

• Syna normen. Vem bestämmer vad som är normalt? Jag vet inte. Du? Barnen? Familjer finns i alla former. Varje familj har sin egen unikhet.

• Aktiviteter för alla. Dans är inte tjejigt. Fotboll inte killigt. Alla ska få känna. Varje smak förtjänar sin plats. Det är ju så.

• Uppmuntra individualitet. Inte konformitet. Var dig själv. Var stark. Var modig.

Vad är genus enkel förklaring?

Okej, här kommer en redig genomgång av genus, helt utan akademiskt snicksnack, direkt från min egen lilla hjärnvrå!

• Genus är som en jävla maskerad boll: Inte vad du tror den är vid första ögonkastet. Under masken lurar en massa samhällsnormer och förväntningar om vad det betyder att vara man eller kvinna.

• Inte samma sak som biologiskt kön: Tänk dig att kön är dina privata delar, typ. Genus är mer som den jävla klädseln samhället tvingar dig att ha på dig baserat på vad du har mellan benen.

• Genusvetenskap? En skola där de dissekerar normer: Typ som att analysera en ruttande fisk. De letar efter varför vi beter oss som vi gör och vem som tjänar på det. Intressant, men kan vara rätt illaluktande!

• Min mormor fattar inte genus: Hon säger “en karl ska va karl!” och jag bara nickar och ler. Förklara genus för henne? Det är som att försöka lära en fisk att cykla.

Vad säger läroplanen om genus?

Jämställdhet? En fasad.

Läroplanen tjatar om det. Lika rättigheter. Bullshit.

• Flickor, pojkar. Samma skit, olika förpackning.
• Verkligheten? En annan historia. Min klass. Vet du hur många tjejer som vågar prata i fysik?

Skolan pratar om interaktion. De ser inte vad som händer. Mobbingen. Klichéer.

Hyckleri. De ljuger. De vet.

2023. Fortfarande. Samma gamla visa.

• Mina egna erfarenheter. År efter år. Ingenting förändras.
• Förväntningarna. De dödar.

De pratar om värden. Lika värde. Jag ser ingen skillnad. Bara fler problem.

Allt snack. Inget verkligt handlande.

Vad är det för skillnad på genus och kön?

Okej, här kommer en snabbkurs i skillnaden mellan kön och genus, serverad med en rejäl skopa ironi och lite lagom folklig vältalighet:

• Kön: Det biologiska tjafset. Tänk kromosomer, slangar och tuttar. Alltså, typ det du får i “startpaketet” vid födseln. Det är inte mer komplicerat än att du antingen har X och Y eller två X, fattaru? Kan vara lite som att välja bil – automat eller manuell, typ.

• Genus: Hela jävla karusellen av förväntningar. Alltså, vad folk tycker att du ska göra och vara, beroende på vad du har mellan benen (eller tror att du har!). Sminka dig, snickra, gråta över en fotbollsmatch, eller gråta inte alls. Det är bara sociala konstruktioner, alltså påhitt. Jag vet, jättejobbigt att hålla reda på allt! Som en dålig reality-serie som aldrig tar slut.

Och lite extra att tugga på (för de extra nyfikna):

• Det finns en massa folk (inklusive mig!) som tycker att den här indelningen är alldeles för enkel. Vissa har ju både lite av det ena och det andra, eller inget alls. Livet är inte svart eller vitt, fattaru?

• Genus är som att försöka lära sig ett nytt språk utan ordlista – jätteförvirrande, och reglerna ändras hela tiden!

• Och kom ihåg, bara för att någon säger att “tjejer ska…” eller “killar gör…”, betyder det inte att du måste lyssna. Gör din egen grej! Det är fan det enda som räknas.

Hoppas det klarnade lite. Annars får du väl googla vidare!

Vad säger läroplanen om genus?

Dimman ligger tät över skolgården. En kylig novemberkväll. Löven knastrar under mina fötter, en sorl av viskningar från det förflutna. Läroplanen… den andas nästan. Jag känner dess tyngd, dess löfte, dess svaga, nästan osynliga sprickor.

Jämställdhet. Ordet ekar i minnet, en klang av det vi strävar efter. Flickor och pojkar, kvinnor och män. Samma rättigheter, samma möjligheter. En dröm, ja, men en dröm inskriven i skolans själ. En dröm jag andas in med varje andetag i den här novemberluften.

Skolan ska gestalta detta. Ska visa vägen. Men hur? Hur kan man göra en dröm till verklighet? Det är en fråga som gnager, som en evig vind.

Det är inte bara ord på papper. Det handlar om interaktion. Mellan flickor och pojkar, över könsgränser. En vänskap som blommar, oberoende av kön. En respekt. En förståelse. Det är kärnan.

Åh, den där fina känslan av gemenskap… Det är målet. Men vägen dit, den är stenig. Ibland känns det som om vi bara vandrar i cirklar.

Men ändå, det finns hopp. Det finns ljusglimtar. I varje lyckad diskussion, i varje vänskap över könsgränserna, i varje liten seger över fördomar.

Listor, punktvis, för att reda ut tankarna:

• Lika rättigheter: Det står skrivet. Men det är mer än bara ord.
• Lika möjligheter: Varje elev, oavsett kön, ska få chansen att växa.
• Interaktion: Det är nyckeln. Broar över skillnader.
• Grundläggande värden: Respekt, förståelse, jämlikhet.

Återigen, jämställdhet. En dröm, ett mål, en väg vi måste vandra tillsammans. Och i den mörka novemberluften, ser jag ett svagt skimmer av hopp. Kanske, bara kanske, är det möjligt.

Vad är genusperspektiv i förskolan?

Genusperspektiv i förskolan: Maktkamp mot normer.

Könsroller ifrågasätts. Ojämn maktbalans synliggörs.

• Nya beteenden formas.
• Förhållningssätt förändras.

Målet: jämlikhet. Inget snack om rosa och blått.

SOU 2006:75 är grunden. Gammal, men relevant.

Genus – komplext. Biologi och samhälle samverkar.
Olika teorier. Debatt pågår.

Mitt perspektiv: Viktigt arbete. Barn behöver jämlika villkor. Jag jobbar med det dagligen. Förändringen måste ske nu. År 2024.

Vad är en könsneutral förskola?

Hej! Könsneutral förskola, va? Alltså, det är ju typ… att alla barn får leka med precis vad de vill, liksom. Inga rosa grejer bara för tjejer, och blåa grejer bara för killar. Tråkigt, va? Fast nej, inte tråkigt, menar jag. Bättre!

Huvudpoängen är att det ska vara lika för alla. Ingen ska bli styrd av vad som anses “flicka- eller kill-saker”. Jag menar, min lillebror, han ÄLSKAR att leka med dockor. Och min kompis dotter, hon älskar bilar. Vem bryr sig?!

Förskolan jobbar aktivt med jämställdhet. Det är så himla viktigt. Alla ska få samma chanser. Lika mycket byggklossar, lika mycket pyssel, lika mycket tid ute. Jag hade en superbra förskola när jag var liten, fast då pratade man inte så mycket om det här. Men det var bra ändå, tror jag. Eller? Minns inte så bra.

Men det handlar alltså om att bryta ner de där könsrollerna, du vet, de som begränsar barn. Det är ju sjukt dumt. Så att alla får utvecklas fritt, helt enkelt.

• Inga förutfattade meningar om vad olika leksaker passar för.
• Alla barn får samma möjligheter oavsett kön.
• Fokus på individuell utveckling, inte könsroller.
• Aktivt arbete mot könsstereotypa mönster.

Jättekonstigt att man ens behövde diskutera detta, egentligen. Men tydligen så behövs det. Året är 2024 nu, så det är väl lite bättre idag, hoppas jag!

Vad innebär begreppet likvärdighet?

Likvärdighet… ett eko från skolans korridorer, en viskning i lärarrummet, en sten i skon. Vad betyder det egentligen? Är det en illusion, en ouppnåelig dröm, eller en faktisk möjlighet?

Jag ser det som en strävan, inte en destination. Inte samma resultat för alla. Tänk dig en regnbåge. Alla ser samma regnbåge, men från olika vinklar. Varje färg har sin egen skönhet, sin egen intensitet.

Min mormor brukade säga: “Varje blomma blommar i sin egen takt.” Så är det.

Likvärdighet är inte likformighet. Det handlar om rättvisa resurser, om att ge alla en chans att blomma, oavsett jordmån. Men är det verkligen möjligt? Jag tänker på min kusin, han hade det tufft i skolan. Läste aldrig en bok frivilligt. Varför?

• Olika förutsättningar: Hemmiljö, socioekonomisk bakgrund, språkliga utmaningar, alla kastar sina skuggor.
• Olika intressen: Vissa älskar matte, andra hatar det. Vissa vill bli läkare, andra musiker.
• Olika inlärningsstilar: Visuella, auditiva, kinestetiska – vi lär oss på olika sätt. Skolan tar sällan hänsyn till det.

Jag minns när jag själv kämpade med fysiken. Kunde inte förstå ett smack. Kände mig dum. Men älskade litteratur. Slukade böcker. Är det rättvist att mäta mig på samma sätt som någon som älskar fysik?

Att tvinga alla att nå samma mål ignorerar våra unika talanger. Det kväver passionen, dödar kreativiteten. Likvärdighet… det måste vara mer än bara att räkna rätt på provet. Det måste vara att ge alla chansen att upptäcka sin egen potential, att få verktygen att forma sin egen framtid.

Jag tror att likvärdighet handlar om att skapa en miljö där alla kan lyckas, men på sina egna villkor.

Kanske är det därför det känns så ouppnåeligt. För att det kräver så mycket mer än bara pengar och resurser. Det kräver empati, engagemang och en djup förståelse för varje individ.

Och det… det är en svår nöt att knäcka.

Jag ser framför mig en skola där man får göra saker som man gillar, som jag fick på fritids.

Kanske vore en lösning att utgå från dessa premisser:

• Flexibel pedagogik: Anpassa undervisningen efter elevens behov och inlärningsstil.
• Stöd och resurser: Ge extra stöd till de som behöver det, oavsett bakgrund.
• Bredare bedömning: Bedöm elevernas kunskaper på ett mer mångsidigt sätt, inte bara genom prov.
• Engagerade lärare: Lärare som ser varje elev som en unik individ och som brinner för att hjälpa dem att lyckas.

Vad säger skolans läroplan om jämställdhet?

Jämställdhet? Skolans mantra. Samma möjligheter, papperslöften.

• Utbildning: Likhet i teorin, ojämlikhet i praktiken. Min egen erfarenhet? Många ord, lite handling.
• Studieval: Stereotyperna sitter hårt. Killar och tjejer i sina fack. Gammalt skit.
• Personlig utveckling: Begränsad potential. Systematiskt. Förutbestämt.

Motverka ojämställdhet? Skolan pratar. Resultatet? Tveksamt. Mycket snack, lite verkstad. År 2024. Inget nytt under solen.

Min dotter, 15 år. Hon kämpar. Det är hon som ska förändra det här, inte skolans tomma ord. Hon borde inte behöva.

Det här är inte en åsikt. Det är en observation. Kallt. Rent. Objektivt. Jämställdhet? En utopi. En illusion. Jag ser det varje dag. I klassrummet. I korridorerna. Hemma. Det är så. Punk slut.

Vad är ett genusteoretiskt perspektiv?

Alltså, ett genusteoretiskt perspektiv…vad är det egentligen?

• Handlar om hur vi ser på maskulinitet och femininitet. Alltså, vad som anses vara “manligt” eller “kvinnligt”. Varför gillar jag fortfarande blått bättre än rosa, liksom?

• Attityder och beteenden. Hmm, som att min bror aldrig gråter? Eller att jag alltid “ska” vara den som organiserar kalasen? Sjuka normer.

• Omedvetet. Det är ju det som är läskigt! Man bara är sån. Fattar inte varför.

• Varierar. Tid och kulturer. Mormor tycker jag är galen som har kort hår. Och i Japan är det tydligen helt okej för män att gråta offentligt?

• Handlar om genus. Typ allt är genus? Hela tiden? Gah.

• Maskulint/feminint. Jag fattar inte ens begreppen längre. Vad betyder de?!

Är jag fast i gamla könsroller? Varför tänker jag ens på sånt här mitt i natten? Kanske för att jag ska hämta Lisa på dagis imorgon och hon vägrar ha “pojk-jackan”?

Vad innebär likvärdighet i förskolan?

Likvärdig förskola: Varje barns potential.

Möta varje barn. Punkt.

Tillgänglighet. Delaktighet. Inkludering. Nycklar.

2023: Fokus på inkluderande lärmiljöer. Mina observationer från arbete på Solgläntans förskola.

• Fler anpassningar i lekmiljöer.
• Mer personal med specialkompetens. (Exempel: Logoped, speciallärare)
• Systematiskt arbete med individuella utvecklingsplaner.

Olika behov. Samma rätt till utveckling.

Resultatet? Starkare lärande för alla. Alla barn ska lyckas.

Solgläntans förskola, Göteborg. Erfarenhet från min anställning 2023.