När lägger man till s på engelska?

Alltså, det där med ‘s på engelska… Visst är det klurigt ibland? Jag minns fortfarande hur förvirrad jag var första gången jag stötte på det. Boss’s car, childrens’ toys… Vad betydde det egentligen? Kändes nästan som en hemlig kod! Men sen, plötsligt, klickade det. Det är ju som ett osynligt snöre som binder ihop saker, eller hur? Tänk dig, bossens bil – boss’s car. Det blir så tydligt vems bilen är. Det är ju hans, eller hennes! Och barnens leksaker – childrens’ toys – man ser direkt att det är flera barn som äger dem. Smart, va?

Det är som en liten ägandesymbol, den där apostrofen med ett s, eller bara apostrofen om ordet redan slutar på s, som med Chris’ bil till exempel. Lite som att sätta en liten flagga på något och säga “Mitt!”. Jag kommer ihåg när jag var i London och såg en skylt med “St. James’s Park”. Först tänkte jag “Oj, vad många s!”. Men sen insåg jag – det är ju bara St. James park, som tillhör honom, på något sätt. Det är hans park, typ.

Ibland blir det ju lite krångligt, jag erkänner. Man står där och velar… ska det vara ‘s eller bara ‘? Och visst finns det säkert regler och undantag, jag har sett någonstans att det är annorlunda med namn som slutar på s, typ Jesus’ lärjungar, inte Jesus’s. Men ärligt talat, jag brukar mest gå på känsla. Hur låter det bäst? Hur känns det mest naturligt? Oftast funkar det. Och om inte, ja, då får man väl googla! Vem har tid att memorera alla grammatikregler, liksom? Livet är för kort för sånt!