När är det lättast att lära sig språk?

Vilken ålder är lättast att lära sig språk?

Mamma tjatade alltid om franska. Jag var väl 14, hatade det. Ville hellre spela Super Mario på mitt Nintendo. Solen sken in genom fönstret i mitt rum, minns hur dammet dansade i ljusstrålarna. Pluggade glosor, typ “la fenêtre”. Fönster. Så tråkigt. Fast… på nåt sätt fastnade det.

Senare, 2019, Interrail med kompisar. Nice. Stranden. Hett. Köpte en baguette och en cola, snackade med försäljaren, helt plötsligt bara flög orden ur mig. “Une baguette et un Coca-Cola, s’il vous plaît!” Han fattade! Helt sjukt! Den där känslan, wow. Alltså, inte perfekt franska, men det funkade. Allt det där pluggandet i mitt soliga rum, det gav resultat.

• Tonåren: Hjärnan är som en svamp.
• Motivation: Spelar roll. Mina föräldrar tjatade, men Nice-resan triggade igång allt.
• 2019: Nice, Frankrike. Baguette och cola. Minns det så tydligt. Nintendo hade jag sålt för länge sen.
• La fenêtre: Fönster. Ett av de första orden jag lärde mig.

Kan du lära dig ett språk i 30-årsåldern?

Visst, man kan lära sig ett språk vid 30. Åldern är ingen riktig ursäkt. Jag vet. Jag försökte själv komma undan med det.

Minns den där franska boken jag köpte? Le Petit Prince. Köpte den 2017, ligger fortfarande där, halvt läst.

Tim Keeley alltså, trettio språk. Vad gör jag egentligen med mitt liv?

Alexander Argüelles… aldrig hört talas om. Måste googla.

Det är inte omöjligt. Kanske är det bara jag som är dålig på att fokusera. Eller så är det bara lättare att skylla på åldern. Bekvämt.

• Tim Keeley: Författare till “A Life in 30 Languages”. Fokuserar på språkinlärning i vuxen ålder.
• Alexander Argüelles: Polyglot som behärskar många språk flytande. Känd för sin metodik och intensiva studier.
• Le Petit Prince: En fransk novell av Antoine de Saint-Exupéry.

Hur många år tar det att bli flytande i ett språk?

Språk. Flyt. År. Tiden, en flod, rinner.

Flyt i ett språk? Finns ingen formel.

Inlärningsförmåga… som en skogsdunge tar emot solen. Motivation, ah! Drivkraften.

Studietid… timmar i biblioteket, som nätter under stjärnorna. Språkets komplexitet, knutarna att lösa. Exponering, doppa tårna i vattnet, simma i oceanen.

Flera år. Ja. 3-5 år. En livstid i minnet.

Grundläggande flyt. Som att cykla utan stödhjul.

Närbesläktat språk. Som att förstå sin bror.

Dedikerad studie. Ett mantra, varje dag.

Avlägsna språk. Som att titta på en främmande stjärnhimmel.

Fullständig behärskning. Som att bli ett med universum.

Betydligt längre tid. Som att vandra genom en oändlig skog.

Det tar tid… det tar mod… det tar vilja.

Åh, minns den där gången i Paris, jag stammade fram “bonjour” och kände mig så liten. Fast besluten.

Min morfars svenska, så klockrent. Nästan lite för perfekt. Jag önskar att jag ärvde den lättheten.

Ett evigt äventyr.

Hur snabbt kan man lära sig ett flytande språk?

Det är sent. Tankarna snurrar. Hur snabbt… flytande… Låter så enkelt, va? Som att vrida på en kran. Men det är det ju inte.

Lydia sa det ju, tålamod. Ja, tålamod. Det är som att bygga ett hus, tegelsten för tegelsten. Inte ett slott på två månader, nej. Men varje liten sten… den räknas.

Två månader? Nja. Inte flytande. Men förbättring? Ja. Absolut. Små steg. Alltid små steg. Som att lära sig ett nytt ord varje dag. Eller fem. Det beror på. På hur mycket tid man har. På hur trött man är.

Min spanska… suck. Jag började i mars. I år. 2024. Jag kan beställa mat nu. Det är väl något. Men konversationer… nej. Det är långt kvar. Det är så mycket jag inte vet.

• Grammatiska strukturer. Hela världar av böjningar.
• Ordförråd. Det växer så sakta.
• Uttal. Katastrof.

Jag kämpar på. Det är så många misslyckanden längs vägen. Falska startsidor. Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli flytande. Men jag försöker. Jag kämpar på. Varje dag.

Klockan är mycket nu. Jag borde sova. Men orden fastnar i halsen. Spanska ord. Som jag inte kan. Ännu.