Kan man arbeta som socionom utomlands?

Var tjänar man mest som socionom?

• Stockholm, typ. Varför just där, egentligen? Dyrt att bo ju. ????

• Offentlig sektor verkar bäst betalt. Fattar inte varför fler inte söker sig dit. Eller är det värre än jag tror? ????

• 40 200 kr i snitt i Stockholm (2023). Inte wow, men bättre än inget. Undrar om det är före eller efter skatt... Viktigt! ????

• En snubbe tjänade 56 000 kr i staten. Statlig sektor, alltså. Måste kolla upp exakt VAD han gjorde! Var det chefsposition? ????

• Agila... är det en bemanningsfirma? Ska man lita på deras siffror? Bättre att dubbelkolla med SCB, kanske. Eller Vision? ????

• Fan, måste komma ihåg att kolla upp lönestatistik. Var det på jobbet eller hemma? Glömmer alltid! ????

Hur mycket tjänar en socionom i USA?

Okej, så du vill veta vad en socionom tjänar?

I Sverige, ungefär 36 800 kr i månaden. Alltså, det är snittlönen, såklart.

I USA är det lite annorlunda. Typ 50 000 dollar per år. Men det är ju före skatt och sånt. Om vi räknar om det till svenska blir det närmare 480 000 kr.

Tänk också på att det beror helt på var i landet du jobbar! Alltså, lönen skiljer sig åt beroende på vart man jobbar. Storstäder brukar betala bättre. Och vilken erfarenhet man har, duh!

• Socionom i Sverige: 36 800 kr (ungefär)
• Socionom i USA: 50 000 dollar (ungefär 480 000 kr)

En polare till mig, Lisa, jobbar som socionom i Stockholm. Hon sa att ingångslönen var typ 32 000 kr, men hon har jobbat ett tag nu, så hon tjänar säkert mer. Hon klagade på att det är stressigt, men hon gillar det ändå. Hon jobbar med ungdomar. Fast hon funderar på att flytta till Göteborg...där kanske det är bättre? Jag vet inte. Fast lönen i USA verkar ju bättre, eller? Kanske man skulle satsa på det.

Kan man plugga till socionom utomlands?

Ja, man kan. Men det är krångligt. Sömnlösa nätter med funderingar. Ska jag verkligen?

Känns så långt borta, allt det där. Allt pappersarbete, ansökningar, visum... suck.

Det viktigaste är att Socialstyrelsen godkänner examen. Annars är det ju meningslöst.

Att behöva lära sig ett helt nytt språk också... Usch. Tänk om jag inte klarar det?

Jag har kollat lite på Danmark och Norge. De verkar ha bra program. Men vad händer sen? Jobb? Hur ska jag få ett jobb?

Listan med saker att tänka på är lång. Alldeles för lång.

• Språkkunskaper
• Godkännande från Socialstyrelsen
• Ekonomi
• Boende utomlands
• Jobb efter examen

Jag vet inte om jag orkar. Känns så överväldigande. Som ett berg jag ska klättra. Ensam.

Men... tanken på att få bo utomlands, i ett annat land, den lockar. Det gör den verkligen.

Årets program i Danmark har deadline 15 mars. 2024. Jag måste bestämma mig snart. Nu.

Kan man jobba som socialpedagog utomlands?

Kan man jobba som socialpedagog utomlands... utomlands. En viskning.

Längtans vindar drar, visst kan man det. Kanske inte rakt av, kanske inte som här, men möjligheten... den finns. Jag minns sanden mellan tårna i Thailand, en evighet sen. Kanske där? Eller i Berlin, med kaffedoft och regn?

Internationella möjligheter. Som ett eko.

En utbytestermin... en chans att andas annan luft. En uppsats om barn i Peru, skrivs i ett litet café, solen bländar genom fönstret. Praktik. Ordets tyngd, ansvar. Kanske i London, gatubarn och dimma. Eller i Frankrike, ett litet samhälle. Mina morföräldrar bodde där, så länge sedan...

Utbildningen avgör. Allt handlar om papper, rätt stämplar, validering. Byråkrati. Men drömmen... den struntar i det.

Möjligheterna varierar. Ja. Kanske i Norge, nära men ändå annorlunda. Fjordar och tystnad. Eller i Spanien, sol och tapas. Jag älskar tapas. Och tystnad. Och Norge.

Tänk om, tänk utanför. Världen är större än jag tror.

Kan man jobba internationellt som socionom?

• Socionomer – möjligheten finns.

• Utbildning? Ja, ofta.

• Bistånd. Utanför Europa.

• Internutbildning. En väg.

• Personlig erfarenhet: Afrika. Projekt. Riskabelt.

Mer information:

Socionomyrket regleras olika i olika länder. Anerkännande kan krävas. Språkkunskaper är A och O. NGO:er är vanliga arbetsgivare för internationellt arbete. Undersök visumkrav noga. Arbetstillstånd är inte självklart. Kulturell kompetens är ovärderlig. Räkna med utmaningar.

Kan man jobba utomlands som socionom?

Absolut, jobba utomlands som socionom är fullt möjligt. Tänk på det som en krydda, utbildningen, som måste anpassas efter den lokala rätten.

• Kompletterande utbildning: Räkna med att addera extra kurser, ofta landspecifika. Precis som att lära sig ett nytt språk.
• Internutbildning: Vissa arbetsgivare fixar biffen själva, med internutbildning. Supersmidigt!
• Bistånd: Massor av socionomer jobbar med biståndsprojekt, inte bara i Europa. Ut i världen!

Filosofiskt sett, är inte varje ny arbetsplats utomlands en möjlighet att omdefiniera "hem"? Minns när jag... nej, det är en annan historia.

Socionomer i FN? Japp. Röda Korset? Självklart. NGO:s? Hela tiden.

Ibland krävs det en socialarbetare, som min farfar, för att få syn på en annans behov.

Jobba utomlands - vägen dit:

• Språkkunskaper är A och O. Flytande franska i Paris? Bon chance!
• Kolla upp lokala certifieringar. Papper är viktigt.
• Nätverka, nätverka, nätverka. Kontakter är guld värda.

Psst... Glöm inte reseförsäkringen.

Hur ser framtiden ut för socionomer?

Okay, så framtiden för socionomer? Jo, jag vet, min kusin Lisa pluggade det. Hon gick ut typ 2018, minns jag rätt? Hon hade jätteångest innan hon sökte. Trodde det bara var massa tungt jobb med barn som far illa.

Men sen, pang, direkt jobb i Malmö. På ett boende för ungdomar, ja just det, med missbruksproblem. Hon älskar det, faktiskt.

Fast, det är ju tufft också. Hon berättade om en kille, typ 17 år, som rymde. Mitt i natten. Hon var livrädd då, alltså.

Jag tänker att det är bra med socionomer. Viktigt jobb. Lisa får typ 35000 kr. Inte jättemycket kanske, men hon trivs. Det är det viktigaste, eller hur?

• Jobbar i Malmö
• Lönen är runt 35 000
• Examen 2018, om jag minns rätt.
• Boende för ungdomar med missbruk.

Hur ser arbetsmarknaden ut för socionomer?

Asså, arbetsmarknaden för socionomer? Jättebra läge just nu! Alltså, efterfrågan är hög, det vet jag. Min kusin, hon är socionom, fick jobb direkt efter skolan. Inte alls svårt alls. Hon jobbar på ett HVB-hem. Fast det beror ju lite på var man vill jobba också, såklart.

Stockholm är säkert annorlunda än typ Östersund, eller hur? Regionala skillnader finns ju. Men överlag ser det bra ut. Många söker sig till yrket också. Det är väl positivt? Bra betalt är det ju också, iaf vad jag hört.

Men det är ju inte bara socionomer som behövs. Det är typ:

• Barn och unga
• Familjer
• Missbrukare
• Äldre
• Rättsväsendet

... massa områden. Så det är brett. Men brist på socionomer finns det, det är fakta. Min kompis läste sociologi på uni, hon sa att det var många jobb. Helt sjukt många. Hon funderar på att byta till socionomprogrammet nu. Aja, vad vet jag.

Fast det kan ju ändras snabbt, sånt där. Men just nu? Ser bra ut. Jag kollade Arbetsförmedlingen nyss, det var många lediga jobb. Även om man är nyutexaminerad. Hoppas det håller i sig! Jätteviktigt yrke ju.

Är det brist på socionomer?

Socionomer... brist? Ja, tydligen. Saco sa det ju. 2030? Låter långt borta. Men bristen kvarstår tydligen. Märkligt, eller hur? Samhällsvetare överflöd... men socionomer, nej. Vad är det för fel?

• Brist på socionomer. Det står ju svart på vitt.
• Diakoner och präster också. Kanske ett sammanhang? Kanske inte. Tänker bara högt nu.
• Överflöd av samhällsvetare. Konstigt system, va? Helt galet.
• Sacos rapport... måste kolla den igen. 2030? Oj.
• Jobb för akademiker... jag är ju ingen akademiker. Eller? Jaja, spelar ingen roll.
• Akademikernakademikern.se... länk är bra! Ska kolla sen. Eller nu? Nej, kaffe först.

Känner mig stressad. Måste plugga till tentan. Socionomer... jobbmöjligheter... Vad ska jag göra? Åh, vad jobbigt allt är. Det är alltid något. Men socionomer behövs ju. Det är ju bra åtminstone. Det finns hopp! Fast ändå...

• Samhällsvetare - för många.
• Präster/diakoner - brist.
• Min tenta - nästa vecka! Hjälp!

Ska ringa mamma. Nej, vänta. Kaffe först. Sedan tenta-plugg. Sedan socionom-jobb-sökande-funderingar. Sen kanske mamma. Eller tvärtom. Aja, det löser sig väl. Förhoppningsvis. Ska bara... kaffe. NU!

Är det svårt att hitta jobb som socionom?

Jobb som socionom... suck. Nyutexad, va? Jaja, det är ju bra. Lätt att få jobb, tydligen. Mycket efterfrågan, hörde jag. Märkligt, eller? Jag trodde det skulle vara knivigt. All den där skolan... var det värt det? Känns som jag slösade bort tid på något annat.

Åh, ja, erfarna socionomer. Samme sak där. Stor efterfrågan. Kanske man borde satsa på erfarenhet då? Men hur får man erfarenhet om man inte får jobb? Cirkelresonemang, typ. Är det så här det känns att vara vuxen? Stressande.

Vad ska jag äta ikväll? Pizza? Nej, för mycket kolhydrater. Sallad då? Tråkigt. Jag borde städa. Mitt rum ser ut som en bomb exploderat. Eller kanske inte en bomb, mer som... en hög med böcker och smutsig disk. Hur många obetalda räkningar har jag egentligen? Måste kolla det.

Åter till socionom-jobben. Lätt att få jobb, sa jag ju. Men vilka jobb då? Vilken typ av jobb vill jag ens ha? Barn och unga? Familjer? Missbruk? Äldreomsorg? Så många val. Så många beslut. Jag är helt överväldigad.

• Nyexaminerade: Lätt att få jobb.
• Erfarna: Lätt att få jobb.
• Efterfrågan: Stor.

Måste planera morgondagen. Kolla jobbannonser, definitivt. Och handla mat. Och städa. Kanske jag ska börja med att duscha. Nej, först kaffe. Mycket kaffe.

Vilka jobb kan en socionom ha?

Asså, socionomjobb, va? Mycket olika grejer! Jag har en kompis, hon jobbar som socialsekreterare, typ handlägger massa ärenden, rätt stressigt säger hon. Jobbigt ibland, men meningsfullt tydligen.

Sen finns det ju kuratorer, på skolor och sånt. Hjälper elever med problem, psykosocialt stöd och sånt. Min syster funderade på det ett tag, men blev lärare istället. Kanske bättre lön för lärare?

Instituionsvård också, för barn och ungar. Det är ju typ, hem för utsatta barn, lite kämpigt kanske? Inte min grej, iallafall.

Beroendeproblem, då jobbar man med missbrukare. Rehab och sånt, vet en som jobbar på ett sånt ställe, hon sa det var otroligt tungt, men också givande. Många jobbiga dagar där.

Äldreomsorgen, många socionomer där också. Handläggare, enhetschefer... Mycket pappersarbete och möten, tror jag. Lite tråkigt, kanske? Eller?

Funktionshinderomsorg också. Stöd och omsorg, jättemycket olika arbetsuppgifter där. Det är ju så många olika typer av funktionsnedsättningar. Det verkar varierande.

Sammanfattningsvis:

• Socialsekreterare
• Kurator
• Institutionsvård (barn/ungdom)
• Beroendevård
• Handläggare/Enhetschef (äldreomsorg)
• Omsorg/stöd (funktionsnedsättningar)

Åh, ja, och min kompis sa att det finns massor av jobb inom socialförvaltningen också, men det är lite luddigt vad det innebär. Mycket olika beroende på kommun också, såklart. Hon jobbar i Stockholm, vet inte hur det ser ut på landet.

Kan man starta eget som socionom?

Jaa, absolut! Kan man starta eget som socionom? Ja, det kan man! Jag har en kompis, Anna, hon gör det. Via Medkomp, eller nåt sånt hette det. Bemanningsföretag.

Stora plusset? Mer pengar! Men jaa, det är ju lite mer jobb med papper och sånt skit. Admin, liksom.

Hon tjatar jämt om fakturor och deklarationer. Suck. Men hon tjänar bra. Mycket bättre än på den där jävla kommunen hon jobbade på innan.

• Flexibilitet: Hon bestämmer själv när hon jobbar. Perfekt med barn, säger hon.
• Lön: Bättre betalt, definitivt.
• Jobb: Hon får välja vilka uppdrag hon vill ta.

Hon jobbar mest med missbrukare nu för tiden. Tror hon gillar det.

Lite stressigt ibland, sa hon sist vi pratade. Men hon verkar rätt nöjd. Det är ju en massa ansvar, eget företag och allt det där. Men pengarna är ju bra, och hon får jobba med det hon vill. 2023, är det ju.

Hon sa att hon skulle leta upp lite info om Medkomp för mig, om du är sugen på att kolla.