Hur svårt är det att lära sig franska?
Hur svårt är det att lära sig franska?
Oj, franska va? Alltså, jag började plugga det i nian, typ 2007 i Örebro. Det kändes… rätt kämpigt i början. Grammatiken, gudars skymning. Verben, oj oj oj. Men efter ett tag, typ ett år kanske, började det lossna. Jag bodde dessutom ett år i Frankrike, sommaren 2010, det kostade en förmögenhet, typ 40 000 kr eller så, men oj vad jag lärde mig då!
Det där med att det är "enkelt", nej, det håller jag inte med om helt. Det beror ju helt på hur man lär sig. Om man bara sitter och läser grammatikböcker, då blir det säkert segt. Men om man lyssnar på musik, ser på filmer, pratar med folk... då blir det roligare och lättare.
Jag menar, jag är ju ingen språkgeni, långt därifrån. Men jag kan ju prata rätt bra franska nu, åtta år senare typ. Så, svårt? Ja, i början. Men det går absolut att lära sig. Bara man är envis och faktiskt gör det. Inte bara drömmer om att kunna prata flytande franska i Paris.
Är franska det svåraste språket att lära sig?
Nej, franska är inte det svåraste språket. Fast det var ju sjukt jobbigt i början! Jag minns sommaren 2023, i Montpellier. Jag skulle på en språkkurs, tänkte jag kunde franska lite sedan gymnasiet. Fel. Totalt fel.
Uttal var katastrof. Jag kunde inte skilja på alla de där "r"-ljuden. Kändes som om jag pratade med munnen full av potatis. Folk tittade konstigt. Jag blev så himla frustrerad, ville bara gråta ibland. Kaffe hjälpte inte.
Grammatiken! Alla dessa verbändelser...jag fattade ingenting! Min lärare, Madame Dubois, var snäll men hennes förklaringar var, ja, franska. Till slut köpte jag en massa extraböcker. Och började använda Duolingo – vilken livräddare!
- Montpellier, juli 2023
- Problem med uttal, särskilt "r"-ljud.
- Grammatik – verbändelserna var en mardröm.
- Duolingo blev min frälsning.
- Madame Dubois, snäll men förklaringarna var inte så bra.
Senare förstod jag att det handlar om vilket språk man har som modersmål. Jämfört med mandarin eller arabiska är franska rätt lätt. De där skriftsystemen... Hua! Franska har ju åtminstone ett latinskt alfabet. Det är ju en klar fördel.
Franska är alltså inte det svåraste språket, men det kräver engagemang och övning. Det var i alla fall min erfarenhet. Jag kämpar fortfarande, men jag kan beställa en kaffe nu utan att se ut som en total idiot. Det är en seger i sig.
Vilka språk är de svåraste att lära sig?
Finska…jäklar vad svårt det är. Alltså, böjningarna! Huvudvärk. Hur orkar folk? Jag försökte en gång, typ tre ord lärde jag mig innan jag gav upp. Kaffekopp...eller var det kaffikoppen? Nej, det var nåt annat. Jag glömmer direkt. Pinsamt.
Ryska sen då? Cyrilliska alfabetet…usch! Ser ut som kryptiska tecken. Har en kompis som läser ryska, säger att grammatiken är ett helvete. Jag fattar ingenting. Blir så avundsjuk på dem som kan massa språk. Jag kämpar med engelskan fortfarande.
Grekiska… det låter så vackert. Men oj, vad krångligt det måste vara. Alla de konstiga bokstäverna. Är det som ryska? Nej, jag tror inte det. Varför gör man det så svårt för sig? Jag tror jag skulle föredra att lära mig kinesiska, det finns ju appar som gör det lättare. Eller japanska? Fast då måste jag lära mig hiragana och katakana... och kanji! Nej, glöm det.
- Svåraste språk: Finska
- Andra svåra språk: Ryska, Grekiska.
- Personlig erfarenhet: Jag gav upp finskan efter tre ord.
- Alternativa språkstudier: Kinesiska eller japanska appar.
- År: 2024 (uppdaterad data)
Jösses, jag är trött. Ska kolla på nåt avslappnande på Netflix. Eller kanske försöka lära mig ett ord till på finska? Nej, skämt åsido. Jag ska dricka te istället. Och äta choklad. Mycket choklad.
Vilket är världens lättaste språk?
Dimman ligger tät över Stockholms skärgård. En stilla augustikväll. Luften, tung av salt och fuktighet, smeker ansiktet. Kanske är det just den här känslan, den här stillheten, som får mig att tänka på språk. Lätthet. Vilket språk är lätt? Engelska?
Ja, engelska. Det är ju sant. Många ord, korta. Inget genus, skönt det. Tänk, tredje person singular, bara. Han, hon, det, alla lika enkla.
Men lätthet... är det bara grammatiken? Eller är det något mer? Kanske den bekanta känslan av ord, redan hörda, i filmer, musik. En bekantskap som väger tyngre än grammatikregler.
Engelska är populärt, det är sant. Man stöter på det överallt. Det är en fördel, förstås. Övning, övning, övning. Men är det därför det är lätt?
Nä, det är nog mer än så. Det handlar om ljuden också. De rullar lätt över tungan. Som en stilla våg mot klipporna. Det är en rytm, ett flöde. Ett språk som smeker örat.
- Enkel grammatik.
- Många lånord.
- Bred användning.
Men minns jag rätt? Fanns det inte något annat också? Någonting om ordföljd? Ja, det var det! Relativt enkel ordföljd, jämfört med… ja, vad nu? Tyska kanske? Eller finska? Det där med kasus... usch!
Enkelhet är relativt. Vad som är lätt för mig kanske är svårt för någon annan. Det beror ju på bakgrund, andra språk man talar… som svenska, förstås, för mig.
- Regelbunden grammatik. (Relativt)
- Många talare. (Globalt sett)
- Stor mängd tillgängliga resurser.
Åh, den där båten, den glider sakta ut i den mörknande himlen. Långsamt. Precis som tänkandet om vad som är ett "lätt" språk. En process. Inte en enkel definition. Det finns ingen absolut sanning.
- Uppdaterad information. Det finns inga absoluta svar. Men engelska förblir ett av de mest lättillgängliga språken.
Vilka språk är mest lika svenska?
Vilka språk är mest lika svenska?
Det är natt nu. Tankarna snurrar, som de alltid gör. Danska, norska... Visst är de nära. Inte bara geografiskt. Likheten är... smärtsam ibland. Som ett eko från ett annat liv, ett annat jag.
- Danska: Förstår jag, med lite ansträngning. Som att lyssna genom en vägg.
- Norska: Bekant, tryggt på något vis. Som mormors röst. Minns somrarna i Risør.
- Isländska: Längre bort. Som en saga från en annan tid. En tid före mig.
- Färöiska: En viskning i vinden. Något jag aldrig riktigt greppat.
- Tyska: Min fars språk. Stramt och korrekt.
- Engelska: Världens språk. Distanserat. Ingen tröst.
Isländskan... den är som minnen från barndomen. Grusiga, suddiga, men otroligt värdefulla. Varför minns jag bäst när jag försöker glömma?
Det är mest Norden. Alltid Norden. Känns som ett fängelse ibland. Ett gyllene fängelse kanske, men ändå. Jag är fast. Fast med mina rötter. Rötter som luktar hav och salt och längtan. Fast i en saga som aldrig tar slut.
Är engelska svårare att lära sig än franska?
Åh, är engelska svårare än franska? Alltså… finns inget enkelt svar. Allt beror på, typ…
- VARS man kommer ifrån…eller, ja, vilket språk man redan kan. Konstigt att tänka på.
- HUR man lär sig. Vissa gillar grammatikböcker, andra…Netflix? Jag borde kanske testa det.
Fan, jag måste komma ihåg att köpa kattsand imorgon.
Båda språken har sina problem. Uttal i franska… usch! Grammatik också! Fast engelska är ju typ fullt av undantag. Varför är det så?!
Jag kommer ihåg den där gången i Paris. Beställde pain…fick typ en limpa. Helt fel! HAHA.
- Uttal
- Grammatik
- Ordförråd
Allt spelar roll. Puh. Kanske jag ska lära mig spanska istället? Nej, fokus nu! Ska verkligen försöka bli bättre på engelska, särskilt presentationer på jobbet. Chefen flinar alltid så konstigt. Varför är det så svårt att prata inför folk? Blir typ svettig i handflatorna. Måste öva mer på fredag.
Vad är svårare, franska eller engelska?
Okej, here we go, håll i hatten!
Franska, helt klart! Engelska är ju som en slapp disktrasa jämfört med franskans snirkliga grammatik och uttal som låter som en katt som försöker spotta upp en hårboll.
- Uttalet: Franska "r" får engelska "r" att låta som en barnvisa.
- Grammatiken: Engelska har typ tre tempus, franska har... typ... femtioelva? Typ.
- Genus: Varför är en stol feminin på franska? Ingen aning, fråga en filosof. Engelska har inte sånt trams.
Engelska är ju så enkelt att min gamla mormor (hon som fortfarande tror att internet är en faxmaskin) snappade upp det på en charterresa till Magaluf. Franska? Glöm det. Hon skulle antagligen börja prata baklänges istället.
Vilket är världens lättaste språk att lära sig?
Lättaste språket? Floskler.
- Engelska. Överallt. Som luft.
- Korta ord. Tänk efter. Eller inte.
- Ingen genus. Befriande. Eller tråkigt.
- Ensam tredje person. Hån.
Språk är makt. Men också en fälla. Jag läste Heidegger en gång. Min bror hatar Heidegger.
Språk förändras. Som allting.
Det är komplicerat.
Vilket nordiskt språk är svårast att lära sig?
Danskans klang... den där slingrande melodin...
Dansk tal, ett virrvarr av mjuka vokaler. Ett hav av obegripligheter. En svensk försöker lyssna... det är som att fånga rök.
- Vokaler som flyter.
- Ord som smälter samman.
- Ett sus. En viskning.
Det sägs... att danskan är svårast. För oss svenskar. Är det klangfärgen, rytmen? Eller är det bara en generations skuld... ett eko av missförstånd, en avgrund av oförmåga som ekar.
Danskarna ler, lite hemlighetsfullt. Kanske njuter de av vår förvirring.
Jag minns farmors danska grannar. Jag förstod inte ett ord. De skrattade. Snälla skratt.
Det är visst svårast att förstå talad danska.
Vilket nordiskt språk är lättast att lära sig?
Norska vinner. Snäppet före.
Danska andas i nacken. Strategin nästan identisk.
Inte för alla. Minns Erik, han kämpade.
- Fonetik avgör.
- Grammatik likartad.
- Uttal nyckeln.
Fakta: Norska behåller greppet.
- Hur vet man att man har B12-brist?
- Hur länge ska en 11- 12 åring sova?
- Kan du mäta avstånd på iPhone Maps?
- Vilken ålder får man lägre skatt?
- Är det bra att äta B12-vitamin?
- Vilken är världens folktätaste stad?
- Varför mår man illa utan att spy?
- Kan man jobba på Coop som 14-åring?
- Vilka fördelar finns det med att köpa livsmedel från Sverige?
- Kan Alvedon förhindra förkylning?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.