Hur sent kan ett barn börja prata?

När är det sent att börja prata?

Sent? Det är aldrig för sent, eller hur? Men det känns som… som om tiden rinner iväg. Mina egna minnen från när Elias började prata, de är suddiga. Som en dröm.

Han var nog runt 18 månader när han först fattade, på riktigt. Inte bara leenden och jollrande. Nej, det var som en nyckel vreds om i huvudet, allt öppnade sig.

Tänk att missa… tänk om man missat något viktigt. Allt det där han inte sagt, men velat säga. Jag kommer inte ihåg exakt när han sa sina första tvåordsfraser. Det var så snabbt. Det är skrämmande hur mycket man glömmer.

• 18 månader: Förstod det mesta.
• 1-2 år: Tvåordsfraser började. Jag minns inte exakt när.
• 3-4 år: Hela meningar, tydliga. Det var en lättnad.

Det gnager. Den där känslan av att ha missat något. Som att man inte riktigt var där. Precis som med alla små saker, varje litet steg. Det är sådant man inte får tillbaka.

Varför tänker jag på detta just nu? Klockan är 03:17. Det är så tyst. För tyst. Jag borde sova. Men hjärnan maler på. Jag borde ha varit mer närvarande. Mer medveten. Det här gnager.

Varför pratar vissa barn sent?

Varför snackar inte ungarna? Jaja, det är ju inte raketforskning, eller hur? Ibland är det bara genetiskt skit. Precis som att jag ärvt min fantastiska förmåga att stava “fantastiska” med två “t”. Ärftlighet, jävla ord.

• Pappa stakar sig, mormor mumlade, lillebrorsan babblade – och vips, så pratar lillen sent. Genetisk lotteri, helt enkelt.

Sen har vi hörseln. Jo, hörsel, som att försöka förstå en krogkonversation genom en vägg. Om ungen inte hör, lär hen ju inte prata heller, va? Nedsatt hörsel – klar och tydlig orsak.

Men ofta är det en jävla soppa av grejer. Lite av varje. Som en dåligt blandad drink. En blandning av skit helt enkelt.

• Lite genetiskt trams.
• Lite dålig hörsel.
• Lite allmänt efterbliven utveckling. (Ursäkta språket, men det är ju så det är ibland.)

Det är som att laga mat utan recept. Resultatet kan bli fantastiskt, men oftast blir det bara en röra. Och ibland luktar det lite illa.

Jag själv började prata sent, som ni säkert märkt, eller kanske inte. Men min syster pratade tidigt. Och min hund skäller. Vad säger det om våra gener? Ingen aning. Det är en gåta. Årets gåta, faktiskt.

Vilken ålder är för sent att börja prata?

Alltså, när är det kört att lära sig snacka? Jo, när farsan börjar härma en papegoja istället för att fatta vad man babblar om.

• Typ tre bast borde ungen åtminstone gnälla fram “mamma” och “mer glass”. Annars är det läge för en seriös pilsner med BVC-sköterskan.

• Min kusin Torsten började snacka när han var typ fem. Innan dess bara gapade han som en säl. Nu snackar han om börsen dagarna i ända.

• Språkutveckling är som en fis, det kommer när det kommer. Panik först efter 4-årsdagen, typ.

Men allvarligt, om du är orolig, snacka med en logoped. De har koll, till skillnad från din granne Berit som tror att alla barn är efterblivna. Och glöm inte, alla barn är olika – precis som alla fyllon är olika fulla.

Vad orsakar talförsening hos barn?

Hjärnan är boven i dramat! Eller rättare sagt, problem i hjärnan. Tänk dig hjärnan som en väldigt avancerad mixer, fast för ord istället för smoothies. Om mixern är trasig, blir det ingen jävla smoothie, likt ingen talförmåga.

Oralmotoriska problem, alltså problem med munnen och dess muskler, är som en dåligt inställd mixer. Läppar, tunga och käke – helt enkelt vägrar samarbeta. Det blir som när man försöker baka en tårta med en degspad som är lika böjd som min gammelmormors rygg. Resultatet? Katastrof!

Och matningen då? Ja, det kan bli en riktig cirkus! Tänk er att försöka äta en hel pizza med en gaffel som är kortare än tummen. Inte så smidigt, va?

Andra orsaker, förutom den jävla hjärnan:

• Genetiska grejer. Pappa stakade sig alltid på “r”, så vem vet? Kanske är det ärftligt. Som en gammal trasig kaffekvarn, generation efter generation.
• Hörselproblem. Om du inte hör orden, hur fan ska du kunna säga dem? Lite som att försöka spela piano i ett tyst rum utan att kunna höra tonerna – blir ingen hit.
• Autism och andra utvecklingsstörningar. Kan vara en hel del olika saker som spelar in. Som ett avancerat pussel med en massa konstiga bitar.

Jag, förresten, hade en kompis i förskolan som sa “babba” till ALLT. Babba-bilen, babba-leksaken, babba-moroten… Han fick hjälp och pratar nu som en… ja, som en normal människa. Eller ja, nästan.

Kan ett barn ha en talförsening utan att vara autistiskt?

Ja, absolut! Min lillebror Leo, han var typ tre innan han sa nåt vettigt. Inga tecken på autism alls, bara… sen utveckling. Doktorn sa bara att han var lite sen, inget mer med det. Hrm, vad var det nu jag skulle… åh ja!

• Sen språklig utveckling.
• Inga andra problem.

Varför tänker jag på Leo nu? Är det för att jag funderar på min egen dotter, Maja? Hon är två och pratar knappt. Jättekonstigt, eller hur? Borde jag vara orolig? Börja googla? Nej, jag hatar att googla! Det blir bara värre då.

Det här med autism… Läste nånstans att 30% av autistiska barn har talförseningar. Men det betyder ju att 70% INTE har det! Stämmer det ens? 2023 års siffror? Måste kolla upp det.

Åh, vad jobbigt det här är. Kanske ska ringa BVC imorgon? Nej, men… vad säger de då? “Bara vänta och se”? Jag orkar inte “bara vänta och se”. Maja… hon är så söt, men… så tyst.

Kollade upp det där med autistiska barn och tal. Hittar bara en massa amerikanska sajter… suck.

• Autism: Ofta talförseningar, men inte alltid.
• Talförsening: Inte alltid autism.
• Maja: 2 år, minimalt tal.

Ska jag ringa BVC? Nej, ska skriva ett mail. Mer kontrollerat, liksom. Eller… vänta. Nej, ringa. Jaja, jag ringer. Imorgon. Definitely.

Huvudpoäng: Talförseningar är vanliga hos barn, både med och utan autism.

Vad är försenad språkutveckling?

Mörkret viskar, och jag funderar… Försenad språkutveckling. Det är när orden inte vill komma ut, eller in. Som en tystnad som klamrar sig fast.

• Det känns som att vara fast i en bur av osagda saker.

Språkförseningen är när barn inte hänger med sina kompisar. Orden blir en mur istället för en bro. Min kusin, Elias, hade det. Tog tid innan han pratade. Förstår inte riktigt varför. Mamma sa bara, alla är olika.

• Varför är alla olika?

Det där med att inte förstå, och inte kunna göra sig förstådd. Det är som att leva i ett främmande land. Skrivet språk… Ännu svårare. Bokstäverna dansar.

• Ibland önskar jag att jag kunde bara… prata. Verkligen prata.

Tänk, att inte kunna uttrycka sin ilska, sin kärlek, sin sorg. Hur ska de andra veta? Hur ska de förstå? Tänk Elias.

• Vad tänkte han egentligen?

Det är en skillnad. En skillnad mellan att bara finnas, och att verkligen leva. Att ha en röst.

• Röster är viktiga. Glöm inte det.

Jag minns en gång, Elias ritade en sol. Stor och gul. Det var hans sätt att säga jag är glad. Kanske… Kanske är det nog. Kanske är det tillräckligt. Ändå.

Vad räknas som språkstörning?

Vad räknas som språkstörning?

Språkstörning? Ah, det är som att försöka jonglera med våta tvålkoppar – knepigt!

• Svårförståeligt: Alltså, man fattar nada. Som att lyssna på en utomjording, fastän det är faster Agda.

• Ordfattigdom: “Grejen” blir det nya substantivet. Allt är “grejen”. Kreativt, men oprecist. Helt enkelt.

• Hjärnsläpp deluxe: Orden gömmer sig, spelar kurragömma. Ibland vinner orden, alltid. Pinsamt!

• Berättarkaos: En historia blir en labyrint. Man tappar tråden snabbare än en katt tappar sin värdighet vid ett bad.

Ja. Du vet… Typ att prata är jobbigt. Att lyssna också, faktiskt. Jag minns när min granne försökte förklara hur man byter däck… Jag kapitulerade och googlade.