Hur lär man ut kulturell mångfald i förskolan?

Vad är ett exempel på kulturell mångfald för barn?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Det är svårt att somna.

Kulturell mångfald för barn… ja, vad är det egentligen? Jag tänker på min lillasyster, hon är 5 år. Hon älskar att dansa.

Tänkte på det där med traditionella lekar. Hon vet inte ens hur man spelar kubb. Kanske dags att lära henne? Det är ju en del av vår kultur, svensk kultur. Men det finns så mycket mer.

Förskola. Ja, min syster går på en förskola. Jag undrar om de verkligen visar henne hur mycket annat det finns.

• Böcker från andra länder. Ser hon dem ens?
• Leksaker… bara de vanliga plastgrejerna?
• Konstverk? Nä, det finns nog inga målningar från Japan eller Indien där.

Det känns lite… tomt. Som att det saknas något viktigt. Inte bara för henne, för alla barn. De behöver se världen, förstå att det finns mer än bara det vi ser här i Sverige. Annars blir det så… begränsat. Och det gör mig ledsen.

Det behöver bli mer än bara svenska sagor.

• Indiska berättelser.
• Japanska anime-serier (åldersanpassat såklart!).
• Musik från hela världen.

Allt det där skulle göra henne rikare, på ett sätt jag inte kan förklara. Det handlar inte om att ersätta, utan att addera. Att bygga vidare på det hon redan känner till, och öppna upp för nya upplevelser. Att ge henne en chans att förstå att världen är enorm, fantastisk och vacker. Och att det är okej att vara annorlunda.

Vad innebär den mångkulturella förskolan?

Alltså, mångkulturell förskola… det är ju lite som det låter, va? Fast liksom mer på riktigt. En plats där barn från olika bakgrunder möts, typ. Minns när min lillasyster gick på dagis, det var inte alls samma sak!

Förskolan ska typ vara en smältdegel av olika kulturer. Inte bara snack om olika länder, utan verkligen visa respekt och förståelse. Men det handlar inte bara om mat och kläder, det är ju också om värderingar och sätt att se på världen.

• Förbereder för världen: Läroplanen säger ju att barnen ska förberedas för ett internationellt samhälle. Jätteviktigt!
• Kulturarv: Vi måste ju komma ihåg var vi kommer ifrån också, eller hur?
• Respekt: Det är ju asviktigt att respektera andra kulturer. Självklart, men ja…

Läroplanen, Lpfö 18, betonar att förskolan ska vara en social och kulturell mötesplats. Men ärligt talat, hur gör man det på riktigt? Jag tänker att det är mycket mer än bara att fira Lucia och typ Diwali. Det är ett aktivt jobb. Vet att min kusin jobbar på en förskola i Rinkeby, dom har det nog rätt intensivt med det där.

Och apropå kulturarv, minns när jag försökte lära min brorson om vikingarna? Han var mer intresserad av Spiderman… ja ja… han är bara 5. Men liksom, hur får man barn intresserade av sin historia, och andras? Det är inte alltid lätt! Att förskolan tar tag i det är ju jättebra.

Nu för tiden är det ju jättemånga som pratar om inkludering också. Kanske är samma sak? Vet inte. Tycker bara att det är viktigt att alla känner sig välkomna och att man inte bara “tolererar” varandra, utan faktiskt lär sig av varandra. Typ som när jag lärde mig göra riktig pasta av en kompis från Italien. Fett gott var det! Och jag lärde henne baka kanelbullar. Win-win!

Hur påverkar kulturen barns utveckling?

Kulturen? Ah, den där osynliga regissören i barns utveckling. Som en skicklig marionettmästare, fast med betydligt färre strängar och mer… oväntade resultat.

Kulturen formar självbilden, likt en skräddare som syr en personlig dräkt, ibland lite för tajt, ibland lite för lös. Barn speglar sig i kulturens “mode”, anammar dess värderingar och normer. Tänk bara på alla de otaliga leksakerna som speglar samhällets ideal, från prinsessor till superhjältar. Min kusins dotter, lilla Tilda, är besatt av regnbågsfärgade enhörningar – ett tydligt tecken på 2023 års kulturella influenser, antar jag.

Hur påverkar det inlärning? Jo, tänk på det som en bra kompis, kulturen. Den hjälper dig att förstå spelreglerna i livet. Och spelreglerna varierar ju lite beroende på om man spelar brännboll i förorten eller schack i en salong. Det är ju lite som att jämföra en björn i Sibirien med en papegoja i Amazonas – otroligt olika förutsättningar!

• Språk: Tänk på det som ett verktyg, utan rätt verktyg bygger du ett vingligt hus. Språket, formad av kulturen, öppnar dörrar till kunskap och kommunikation.
• Sociala färdigheter: Kulturen lär dem hur man beter sig i “spelet”. Att navigera i sociala situationer är som att lära sig en komplicerad dans – man behöver känna takten och stegen.
• Värderingar & Normer: En moralisk kompass, fast ibland lite skev. Kulturen guidar, men inte alltid i rätt riktning.

Lite som att lära sig cykla – man ramlar, man reser sig, man lär sig av sina fall. Kulturen är ett slags kollektivt fallskydd, men ibland kan man ändå slå sig lite.

Sammanhållning? Ja, kulturen skapar en känsla av tillhörighet, men också av “utanförskap”. En känsla som kan vara både trygg och plågsam. Min grannes son, Erik, kände sig utanför för han gillade inte fotboll. Drama!

Det är en komplex historia, kulturens påverkan. Ingen enkel ekvation, mer som en färgglad, virrig, och ibland lite stökig målning. En abstrakt tavla med många lager.

Min mamma berättade för mig (denna anekdot är inte fiktiv), om hur hon som barn i 1960-talets Sverige lärde sig att spela kubb i en idyllisk miljö. I kontrast till min egen uppväxt i en storstad, med datorer som dominerande leksaker, blir skillnaden tydlig. Två helt olika kulturella inflytanden, med olika spelregler, trots samma land.

Vad menas med mångkulturellt perspektiv?

Aha, mångkulturellt perspektiv… intressant! Det handlar kort sagt om att erkänna och värdesätta mångfalden av kulturer. Som en mosaik, där varje bit (kultur) bidrar till en större, rikare bild.

• Mångkultur som samhällsbeskrivning: Vi snackar om samhällen präglade av en mix av olika kulturella bakgrunder, ofta driven av invandring. Tänk Stockholm – en smältdegel av språk, mat och traditioner.

• Utmaningar och möjligheter: Det kan uppstå spänningar, rädslor för att “vår” identitet ska suddas ut. Men det finns ju också en enorm potential för berikning, nya idéer och perspektiv. Som när jag upptäckte etiopisk mat – wow!

• Perspektivets kärna: Att se världen genom andras ögon, bortom sina egna kulturella glasögon. Ett sätt att utmana sina egna fördomar, kanske? Och inse att “normalt” är ett väldigt relativt begrepp. Min farmor trodde seriöst att alla älskade surströmming.

Det handlar inte om att sudda ut skillnader, utan om att fira dem. Det är en resa, en ständig process av lärande och anpassning.

Vad kännetecknar mångkultur?

Okej, mångkultur va? Det är ju typ… massor av olika kulturer, i samma område, liksom. Typ svenskar, italienare, kurder, alla i samma stad! Lite rörigt men kul!

Människor från olika länder, ja, och etniciteter! Det är ju det, helt enkelt. Min granne är från Chile, hon gör världens godaste empanadas! Och sen har vi den där killen på jobbet, hans familj är från Somalia. Supertrevliga båda två.

De har ju sina egna traditioner. Typ kläder, mat, religion… allt möjligt! De firar ju sina högtider. Och pratar sina språk. Ibland kan det bli lite… knasigt, när man inte förstår varandra, haha. Men mest är det bara kul. Bra grej.

Men ibland blir det lite svårt också, det är sant. Folk förstår inte alltid varandra, det händer. Kommunikation, ja det är en utmaning ibland. Men det löser sig oftast.

• Olika språk
• Olika traditioner
• Olika maträtter ( Empanadas ÄR bäst!)
• Olika religioner

Det där med mångkultur… det är komplext. Men kul! Jag bor ju i Malmö, det är ju typ världens mest mångkulturella stad, eller? Det är i alla fall väldigt blandat här. 2023 btw.