På vilket sätt kan förskolan arbeta med att överföra och utveckla ett kulturarv?

arbeta med kulturarv i förskolan: Utveckla barnens identitet

Att arbeta med kulturarv i förskolan är fundamentalt för att stärka barns självkänsla och kulturella rötter. Genom att bevara gemensamma traditioner skapas en miljö där olikheter ses som berikande tillgångar. Upptäck hur pedagogiskt fokus på historia skapar mening och sammanhang för att förbereda barnen för ett liv i samhället.

Hur kan förskolan arbeta med att överföra och utveckla ett kulturarv?

Att arbeta med kulturarv i förskolan handlar om att skapa en bro mellan dåtid, nutid och framtid genom att levandegöra traditioner, värderingar och berättelser för alla barn. Det kan relateras till många olika faktorer, från firandet av högtider till hur vi samtalar om gemensamma demokratiska värden i vardagen. Enligt läroplanen Lpfö 18 ska förskolan både överföra ett befintligt kulturarv och ge barnen verktyg att själva vara med och utveckla det i ett föränderligt samhälle.

Traditioner och högtider som pedagogiska verktyg

Traditioner fungerar ofta som stommen i förskolans kulturarvsarbete. Genom att uppmärksamma högtider som Lucia, midsommar eller Eid al-fitr skapas tillfällen för reflektion kring historia och gemenskap. Det handlar inte bara om själva firandet, utan om att utforska symbolik, maträtter och visor som hör till. I min erfarenhet som pedagog har jag märkt att barnen ofta finner en enorm trygghet i dessa återkommande rytmer, även om de själva inte firar just den specifika högtiden hemma.

Många förskolor i Sverige använder högtider som en del av sitt värdegrundsarbete.^[1] Detta skapar en naturlig plattform för att diskutera likheter och olikheter. Genom att inkludera barnens egna erfarenheter och familjetraditioner blir kulturarvet levande och relevant för den specifika barngruppen, vilket förhindrar att arbetet blir statiskt eller exkluderande.

Språk och berättande: Broar till historien

Det talade och skrivna språket är en av de mest centrala delarna av vårt kulturarv. Genom sagor, myter och lokala sägner får barnen tillgång till tidigare generationers tankevärldar. Att arbeta med litteratur som speglar olika tider och miljöer hjälper barnen att förstå sin plats i ett större sammanhang. Jag minns särskilt ett projekt där vi läste gamla folksagor; barnens frågor om hur folk levde förr öppnade upp för fantastiska samtal om allt från teknik till etik.

Berättandet fungerar också som en metod för att inkludera de nationella minoriteternas kulturarv. Genom att lyssna på samiska sagor eller lära sig enklare fraser på meänkieli synliggörs Sveriges historiska mångfald. Forskning inom pedagogik tyder på att barn som exponeras för flera kulturella uttryck utvecklar en starkare empati och en mer nyanserad bild av vad det innebär att vara en del av ett samhälle.

Metoder för att utveckla kulturarvet i vardagen

Att utveckla ett kulturarv innebär att låta barnen vara medskapare. Det räcker inte att bara titta bakåt; barnen behöver få utrymme att tolka och omforma traditioner så att de passar deras egen verklighet. Detta sker ofta genom estetiska uttrycksformer som drama, bild och musik där barnen får ge form åt sina egna upplevelser av kultur.

Estetiska lärprocesser och lokalhistoria

Genom att besöka närmiljön – gamla byggnader, statyer eller museum – blir historien konkret. När barnen sedan får bearbeta dessa besök genom att rita eller bygga modeller, sker en aktiv utveckling av kulturarvet. De tar till sig den gamla informationen och blandar den med sin egen kreativitet. En viktig detalj är att många tror att man måste åka långt för att hitta kultur, men oftast räcker det med att titta på gatunamnen i kvarteret för att hitta spännande trådar bakåt i tiden.

I en studie av förskolans utemiljöer framkom det att barn leker lekar som har rötter i traditionell folkkultur,^[2] såsom kurragömma eller olika regellekar. Genom att pedagoger aktivt deltar och ibland introducerar äldre lekar, bevaras en lek-kultur som annars riskerar att försvinna i den digitala tidsåldern. Det är i dessa stunder, i den gemensamma leken, som kulturarvet överförs mest effektivt.

Traditionell vs. Interkulturell kulturarvspedagogik

Traditionell förmedling

Bevarande av specifika nationella traditioner och högtider.

Mottagare av färdig kunskap och färdiga ramar för firande.

Fasta datum i kalendern och klassiska sånger/berättelser.

Interkulturell utveckling ⭐

Dialog mellan olika kulturer och inkludering av minoritetsperspektiv.

Aktiv medskapare som får bidra med egna traditioner och tolkningar.

Reflekterande samtal och integrering av kultur i alla vardagsmoment.

Ett lyckat projekt om lokalhistoria i Malmö

Förskolan Lustgården i Malmö ville öka barnens stolthet över sin stadsdel. Pedagogerna märkte att barnen ofta pratade om 'de gamla husen' vid torget men inte visste något om dem. Den första ansatsen var att visa gamla fotografier, men barnen tappade snabbt intresset eftersom bilderna kändes abstrakta.

Lärdomen kom när en pedagog tog med en gammal kaffeservis av tenn som hennes farmor använt. Plötsligt blev historien något man kunde ta på. Barnen började ställa frågor om vem som druckit ur kopparna och vad de pratade om då. En utmaning uppstod när man skulle förklara svåra ord som 'industriarbetare', vilket krävde en helt ny pedagogisk strategi.

Genom att dramatisera livet för hundra år sedan, där barnen fick prova på att tvätta kläder för hand i en balja, skedde ett genombrott. Barnen förstod skillnaden i tid genom sina egna kroppars ansträngning. De insåg att det som är enkelt idag krävde mycket kraft förr.

Efter sex veckor hade barngruppen skapat en egen utställning med teckningar och lerfigurer som visade 'Malmö förr och nu'. Föräldrarna rapporterade att barnen numera guidade dem genom stadsdelen och stolt pekade ut historiska detaljer, vilket ökade den lokala identitetskänslan markant.