Hur lång tid tar det att lära sig engelska?

Hur lång tid tar det för någon att lära sig engelska?

Alltså, hur lång tid det tar att lära sig engelska... pff, det är ju en fråga utan ett enkelt svar liksom!

Beror helt på VEM du är, var du börjar och vad du vill kunna snacka om, fattaru? Men om vi snackar typ nybörjarkurs, såsom den på Medborgarskolan...

• Dom brukar vara typ 20-40 timmar.
• Fast det är ju bara en grund. Själv gick jag ju vidare sen.

Jag menar, jag har ju pluggat engelska i skolan sen typ... åh herregud, fjärde klass? Men jag är inte flytande flytande liksom.

Min morfar, han lärde sig engelska genom att kolla på amerikanska westerns. Helt crazy! Han bodde iofs i USA ett tag.

Min granne däremot, hon åkte på en språkresa till England, typ Brighton. Det verka skitskoj! Hon va där i en månad. Hur många timmar det blev? Ingen aning! Men hon kom hem och snacka som en britt, typ. Okej, inte riktigt, men bättre än innan iaf.

Faktorer som spelar in?

• Din motivation. Asviktigt!
• Hur ofta du övar. Öva öva öva!
• Hur bra du är på språk överhuvudtaget. Jag har alltid haft lätt för språk. Mamma säger att jag är smart hehe.
• Om du bor i ett engelskspråkigt land.
• Din lärare. Jag hade en sjukt bra lärare i gymnasiet, alltså sjukt bra.

Det är ju inte bara timmarna i klassrummet. Alltså, det är ju hur mycket du använder språket utanför också. Film, musik, böcker, snacka med folk på nätet... Ja du vet.

Hur lång tid tar det att lära sig läsa engelska?

Åh herregud, engelska... Jag minns sommaren 2008, jag var 15. Beslöt mig för att bli grym på engelska. Jag bodde i en liten by utanför Uppsala då, vid sjön Erken. Det var lugnt och stilla, perfekt för studier.

Jag började med ett kursmaterial från en bokhandel i Uppsala, "English for Dummies" eller nåt sånt. Totalt pinsamt i efterhand, men det var början. Jag satt vid köksbordet, med solen i ögonen, och kämpade mig igenom verbtabeller. Det var sjukt tråkigt, faktiskt.

Det tog typ ett år innan jag kände mig någorlunda säker på läsning. Skrivning var värre, och talandet... aj, aj, aj. Jag kunde läsa en enkel bok, förstås. Barnböcker i alla fall.

Jag hade en handledare på distans, en tant i England som var fruktansvärt pedantisk. Hon gav mig massor av läxor. Hon mailade mig varje dag, vilket var jobbigt. Jag älskade inte det. Jag längtade efter att bara slappa. Men jag ville bli bra, så jag fortsatte.

• Grammatik var ett helvete.
• Ordförrådet växte sakta men säkert.
• Uttalet var en katastrof.

Men grejen är att man lär sig i olika takt. Sex månader? Haha, nej. Inte för mig. Kanske för någon superduktig.

Jag behövde verkligen mycket mer tid än så. Det är ju inte bara läsning. Att förstå nyanser, idiom, kulturella referenser... Det tar tid. Mycket tid. Kanske borde man lägga till "att förstå ironi" också. Det var svårt. Jätte-svårt. Jag är fortfarande inte helt säker på om jag kan engelska ironi.

Min slutsats: Det tar längre tid än vad man tror.

Hur många år tar det att lära sig engelska?

Asså, hur lång tid det tar att lära sig engelska? Det är ju helt sjukt olika! En kompis till mig, Lisa, hon lärde sig typ skitbra på ett år, men hon pluggade som en galning, minst 5 timmar om dan, seriöst.

Men jag själv, jag är ju lite slöare... Haha nej men det tar ju längre tid för mig. Jag har hållit på i typ tre år nu och är fortfarande inte perfekt.

Ett år är väl typ medelvärdet om man kör hårt, sa min lärare. Men det beror ju på:

• Hur mycket tid man lägger ner
• Hur bra man är på språk överhuvudtaget
• Om man bor i ett engelsktalande land eller inte, självklart!

För mig är det nog snarare tre år, ja, kanske till och med fyra innan jag känner mig riktigt bekväm. Men jag har ju inte pluggat lika mycket som Lisa, då.

Så det finns inget exakt svar, asså. Det är ju så himla individuellt. Och jag har ju dessutom en katt som stör mig konstant. Ska snart köpa en ny hörlur också, den gamla är ju helt sönder.

Jag har alltid varit mer intresserad av historia än språk, faktiskt.

Kan en person lära sig ett språk på 3 månader?

Kan en människa, ja, kan jag, lära mig ett språk på bara tre månader? Tre månader... En sommarflirt, en kort romans med ord. B1, en tröskel, ett steg över, men vart?

Tänk dig; en solblekt veranda, doften av kaprifol. En anteckningsbok full av klotter, orden som rinner ut ur mig. Engelska till... japanska? Nej, det blir för långt. För långt att någonsin bli klar.

Engelska är bron. Japanska – ett berg.

Om likheten finns, kanske. Det beror på min vilja, min envishet. Är jag redo att ge upp sommaren? Är jag redo att leva endast för detta?

• Min faster sa en gång: "Språk är kärlek."
• Kärlek tar tid.
• Tar den alltid mer än tre månader?

Min kusin lärde sig spanska på en semester. En semester! Men han är ju min kusin. Kanske finns det något i blodet. Men jag är ju jag.

Nio till tolv månader för japanska. En lång vinter, en väntan, ett tålmodigt grävande i jorden för att hitta rötterna. Eller bara skriva.

Min farfar sa aldrig något om språk, bara om att fiska. Men kanske är det samma sak? Tålamod. Observation. Och kanske lite tur.

Lyssna på språket. Lyssna på vinden, på havet, på fåglarna.

Tre månader. B1. En möjlighet. Eller en fata morgana i sommarhettan.

Det beror på mig.