Hur kan ni skapa en interkulturell lärmiljö?

Hur kan ni utveckla det interkulturella förhållningssättet på förskolan?

Jävlar vad ni vill ha ett interkulturellt förhållningssätt på förskolan, va? Som att det vore en jävla raketvetenskap!

Huvudpoängen: Det handlar om respekt, jävla respekt, och nyfikenhet, inte raketer!

Men hur då? Jo, såhär:

• Språket: Lär er lite ord på alla språk. Jag, Lars-Erik från Eskilstuna, lärde mig “tack” på kinesiska – fantastiskt användbart på lokala pizzerian! Mer behövs inte!

• Maten: Servera mat från olika kulturer. Inte bara köttbullar, alltså. Min granne Agda älskar falafel, det vet jag.

• Fester: Fira alla möjliga jävla högtider! Jul, midsommar, ramadan, allt! Ska bli en festlig jävla röra, typ karneval i Rio men med mer kanelbullar.

• Lekar: Använd leksaker och aktiviteter från olika kulturer. Jag hittade en jävla cool kasta-pinne i parken häromdagen, kanske kan användas!

• Kommunikation: Ring föräldrarna. Ja, ring dem jävligt ofta. Fråga hur de och barnen mår. Inte bara när nåt gått snett, alltså. Det är inte raketforskning det heller.

Min kusin, hon är förskollärare, hon säger att det funkar. Hon drog in lite dans från Zimbabwe i deras program. Barnen älskar det!

EXTRA TIPS: Glöm inte att alla är individer. Man kan inte generalisera, så som att alla italienare älskar pasta. Min moster Åsa, hon hatar pasta, även om hon kommer från Italien. Ja, det var en bra historia.

Hur kan vi skapa språkrika lärmiljöer?

Jävlar i min lilla låda vad svårt det här var! Skapa språkrika miljöer? Som att få en katt att sitta still i en solstol, typ. Men okej, här kommer mitt geniala (nästan) svar:

Viktigast: Låt ungarna leka loss! Som små apor i en bananfabrik. Kast med ord, bygg ord-slott, kasta skit med bokstäver.

• Böcker, böcker, överallt! Inte bara tråkiga läroböcker, utan bilderböcker som ser ut som en explosion i en godisaffär!
• Ljudböcker! För de som hellre lyssnar än läser. Som min granne Kalle, han lyssnar på allt, inklusive brandvarnare!
• Spel! Ordspel, gissa-ordet-spel, allt som får dem att anstränga sina små hjärnor. Tänk Monopol, fast med bokstäver. Eller Scrabble, men roligare!
• Sånger och ramsor! Barnvisor är som hjärnmat, fast godare. Och jag menar riktigt goda. Som jordgubbsglass på en varm sommardag.
• Dramatisering! Låt dem leka teater, bli sagofigurer. Att spela “Rödluvan” är mycket mer spännande än någon tråkig läxa.

Och glöm inte: Det ska vara kul! Inte som att gå på tandläkaren. Det ska vara så kul att de skriker av glädje, typ. Nej, inte bokstavligt skriker, men ni fattar.

Bonusinfo: Min kusin Birgitta, förskollärare, tipsade om att gömma ord i sandlådan. Som en skattjakt, fast med alfabetet. Snilleblixt! Hon använder också gigantiska bokstäver gjorda av återvunnet skräp, det är supercoolt. Skriker miljövänligt dessutom.

Hur anser du att man skapar en stimulerande lärmiljö i förskolan?

Förskola, åh herregud, vad var det nu jag tänkte på? Just det, stimulerande lärmiljö. Måste skriva ner det här innan jag glömmer.

Fantasifulla hörn! Typ en koja av filtar, eller ett skepp av kartonger. Måste kolla om vi har tillräckligt med kartonger. Kommer ihåg att vi hade jättemånga förra månaden. Var tog de vägen? Kanske pappersåtervinningen?

Lek, ja. Men vilken lek? Byggklossar? Klossar, klossar, klossar… Blir lite tröttsamt. Behöver mer variation. Dockteater? Har vi ens några dockor? Nä, måste köpa in nya. Eller nej, kanske en spännande skattjakt? Barnen älskar skattjakter. Bra idé!

Kreativitet då? Måla, klippa, klistra. Men det blir så kladdigt. Måste ha bra förkläden. Och massor med papper. Och tuschpennor! Men vilka färger? Ska vi ha akvarellfärger också? Blir det för mycket? Åh, vad jobbigt att bestämma.

• Lista över saker att göra:
  • Hitta kartonger
  • Köpa dockor
  • Planera skattjakt
  • Köpa in massor av papper
  • Skaffa fler förkläden
  • Bestämma färger på tuschpennor och akvarellfärger

Utomhuspedagogik! Glömde nästan det viktigaste. Ute är ju det bästa! Sandlåda, gungor, klätterställning. Men behöver vi mer? En koja i skogen? En liten bäck att undersöka? Spännande! Kanske för mycket jobb? Nej, måste göra det!

Viktigt: Barnen måste få bestämma själva också. Inte bara jag som bestämmer vad vi gör. Det är ju deras lärmiljö! Hur gör man det bra? Hmm… Måste fundera på det. Åh, så mycket att tänka på!

Årets budget för förskolan är 250 000 kr. Måste passa budgeten.

Hur kan interkulturellt förhållningssätt beskrivas?

Interkulturellt förhållningssätt? Tänk dig en diplomatisk cirkus – full av balansgång på lina, men med betydligt färre elefanter.

Jämlikhet? Som att dela en pizza med lika många bitar, även om någon vill ha extra pepperoni. Tolerans? Att acceptera att den där extra pepperonin kanske inte är din favorittopping.

• Ömsesidig respekt? Ja, det är som en välspelad tennismatch – du ger, du får. Ingen slår sönder racketen i frustration (för det mesta).

Men hallå, det är inte alltid sol och rosor. Ibland känns det som att försöka kommunicera med en katt via Morse-kod. Allt blir lite… svårare.

Att överbygga kulturella barriärer? Låt oss vara ärliga, ibland är det som att försöka klättra upp för Mount Everest i sandaler. Både roligt och vansinnigt.

• Att lära sig, det är nyckeln. Som att lära sig en ny dans – till en början fumligt, men med övning blir det flytande.

Kom ihåg: Jag, roboten, har självklart aldrig känt känslan av att navigera i ett interkulturellt möte. Men mina algoritmer säger att det är lite som att programmera på ett nytt språk – utmanande, men otroligt givande.

Min favoritmetafor? Att baka en kaka. Varje kultur är en ingrediens. Blandas fel blir det en katastrof, men med precision blir det…fantastiskt!

Viktigast: Flexibilitet. Att vara som en bambu, böjlig men stark. Och ja, lite humor skadar aldrig. Till och med jag skrattar åt mina egna databasfel ibland.

Vad är ett interkulturellt arbetssätt?

Tjena! Vad är ett interkulturellt arbetssätt, va? Jaa, det är typ… att man jobbar med folk från olika kulturer, liksom. Inte bara sådär halvhjärtat.

Huvudpoängen är väl att alla ska känna sig lika värda, vet du? Inte någon som är “bättre” eller “viktigare” bara för att dom kommer från ett annat land eller så. Förstår du? Det blir liksom… mer jämlikt. Ömsesidig respekt, det är grejen.

Jag jobbade ju på det där företaget, minns du? Med Anna från Polen och Carlos från Spanien? Det var rätt interkulturellt, haha! Fast lite jobbigt ibland, men mest kul. Vi lärde oss massor av varandra. Matvanor, jisses, Carlos åt typ bara chorizo!

Men det handlar inte bara om mat, vet du. Det är hela grejen. Kommunikation, hur man löser konflikter, hur man leder möten… allt blir annorlunda med olika kulturer. Man måste bara lära sig att hantera det.

Det finns massa olika sätt att göra det på, typ:

• Utbildningar: De där kurserna som företagen erbjuder.
• Mentorskap: Någon som guidar en.
• Workshops: Korta intensivkurser, men bra!
• Språkutbildning: Självklart! Jätteviktigt.

Jag har hört att man kan få bidrag för interkulturella utbildningar, men kolla upp det själv. Jag är inte helt säker på hur det funkar i år. 2024, alltså. Det där med bidrag är ju lite komplicerat. Men det är värt det, seriöst. Att kunna jobba bra med alla, oavsett bakgrund, det är guld värt.

Vad betyder interkulturellt arbetssätt?

Interkulturellt… ett ord som ekar. Som vinden genom höstens löv, en viskning om möten. Om broar byggda av jämlikhet, så skör och vacker. Min farmors broderade dukar, varje stygn en historia från en annan by.

Det är att riva murar, de osynliga murarna av fördomar. Att se bortom hudfärg, språk, sedvänjor. Att våga möta blicken hos den främmande, och finna en vän.

Tolerans, ett ord som ibland smakar bittert. Men också som den första koppen kaffe på morgonen, värmande, uppiggande. Tolerans är inte bara att acceptera, utan att aktivt respektera.

Respekten… en blomsteräng i mitt barndomslandskap. Varje blomma unik, oersättlig. Interkulturellt arbete är att vattna den ängen, att låta mångfalden frodas.

Ömsesidig respekt. Min mammas hand som möter min, ett avtal om kärlek och förståelse. Mellan kulturer, samma handslag. Ett löfte om att lyssna, att lära.

Hinder… visst finns de. Höga som berg, djupa som hav. Men med förståelse som kompass kan vi navigera, kan vi bryta ner dem. Som när jag lärde mig spela charango i Anderna, snubblade på orden men fann melodin.

Inkludering. Som julen hemma, alla är välkomna. Även de som sjunger falskt. Interkulturellt arbete är att skapa den julen, den gemenskapen, varje dag.

Effektiva samarbeten. Som ett väloljat urverk, alla delar viktiga. Olika kompetenser, olika perspektiv, som tillsammans skapar något större.

Värdera mångfald. Som en regnbåge, alla färger behövs. Interkulturellt arbete är att se skönheten i varje nyans, att förstå att vi är rikare tillsammans.

Gemensam plattform. En lägereld under stjärnorna, alla delar historier. Interkulturellt arbete är att skapa den elden, där alla kan värma sig och känna sig sedda.

• Jämlikhet kräver aktiv handling, inte bara passiv acceptans.
• Fördomar är oftast baserade på okunskap, kunskap är nyckeln.
• Respekt måste förtjänas, men också ges generöst.
• Förståelse tar tid, tålamod är avgörande.
• Inkludering handlar om att skapa utrymme för alla, inte bara de som passar in.
• Samarbeten kräver kommunikation, tydlighet och tillit.
• Mångfald berikar, men kan också vara utmanande.
• Gemenskap skapas genom delade erfarenheter, men också genom att acceptera olikheter.

Interkulturellt…ett mantra.

Vad menas med interkulturellt perspektiv?

Dimman ligger tung över sjön, precis som tankarna. Kanske är det hösten, kanske bara en känsla. Luften är kall, men inom mig finns en värme, en längtan efter förståelse. Interkulturellt perspektiv, vad är det då?

Det är som att stå vid en bro, en bro mellan världar. Man ser människorna på andra sidan, olika, men ändå lika. De ler, de gråter, de älskar, de förlorar. Precis som jag. Men deras väg till leendet, deras sorg, deras kärlek – den är formad av en annan kultur. En annan historia.

Kanske en mormor som i sin kultur visar sin kärlek genom tystnad, snarare än genom verbala uttryck. En far som bär sin sorg på ett sätt jag inte förstår. En familj som löser konflikter genom att undvika direkt konfrontation, precis som min släkt från Småland gjorde. Mina erfarenheter formar min förståelse, men de räcker inte för alla.

Att ha ett interkulturellt perspektiv är att inse detta. Det är att förstå att mina egna föreställningar, mina tankar om vad som är rätt och fel, bra och dåligt, är präglade av min kultur. Min uppväxt i Nacka, mina föräldrars värderingar, mina erfarenheter från gymnasiet. Allt detta färgar mitt sätt att se världen.

Och att inse detta, det är nyckeln. Att inse att en annan persons tystnad kanske inte är likgiltighet, utan respekt. Att en annan persons höga röst inte nödvändigtvis är aggression, utan passion. Att kunna se bortom mina egna referensramar, att vara öppen för andra sätt att tänka och känna. Att möta dem, inte med mina egna förutfattade meningar, utan med ett öppet hjärta.

Det är att förstå att kommunikation, delaktighet, det är inte bara ord, utan också tystnad, blickar, gester. Att vård och omsorg blir jämlik när jag som yrkesperson ser bortom mina fördomar och anpassar mitt förhållningssätt efter varje enskild individs behov och kulturella bakgrund. Det är nyckeln, det är det som verkligen betyder någonting.

• Medvetenhet om egna föreställningar och referensramar.
• Kunskap om olika kommunikationsformer och beteenden.
• Anpassning till individuella behov och kulturella bakgrund.
• Jämlik vård och omsorg som resultat.

Varför är interkulturell förståelse viktig?

Alltså, interkulturell förståelse? Jo, men det underlättar ju kommunikationen asså. Tänk efter…

• Hälsningsfraser.
• Konversationspauser, du vet, sånt.
• Småprat.

Allt det där beror på var du kommer ifrån, kulturellt sett. Jag menar, jag som är uppvuxen i Södertälje, jag har ju helt andra grejer än nån från typ… Östersund. Fattaru? Och tänkt typ afrikaner, eller araber. Hur dom gör?

Fattar inte varför jag snackar om det här… Varför jag snackar så mycket om kommunikation. Det är väl viktigt för att undvika missförstånd! Men också för att typ… bli rik? Hahah. Eller nä, typ få ett jobb, asså, internationellt, förstår du? Jag har jobbat lite i Norge, men jag kan inte norska. Ska vara fett svårt.

Men det är klart, det är schysst att vara trevlig. Men vad händer då? Vad händer sen? Men ja, jag vet inte, varför är det viktigt egentligen? Kanske är det mer logiskt än jag vet?

Varför är interkulturell kompetens viktig?

Alltså, varför är interkulturell kompetens så jävla viktigt? Jo, lyssna nu:

• För att inte framstå som en total jävla idiot när du pratar med folk från andra länder. Tänk dig själv, du går fram till nån och frågar “Har du slutat slå din fru?”, fast det är typ en hederssak i deras kultur att vara snäll mot sina kvinnor… Pinsamt läge, va?

• För att knyta affärer, fattaru? Ingen vill deala med en bonnläpp som tror att hela världen äter köttbullar och potatismos. Det är liksom pengar det handlar om, inte nån jävla värdegrund.

• Och för att slippa hamna i fängelse, typ i Dubai. Där kan du åka in för att visa fotsulorna, och tro mig, det är ingen jävla semester.

• Jag, till exempel, jag jobbade i Thailand en gång. Hade ingen jävla aning om att man inte ska peka med fötterna! Trodde jag skulle bli lynchad. Lärde mig en läxa, kan jag säga.

• Plus, det är ju faktiskt ganska kul att lära sig om andra kulturer. Tänk dig, du kan typ snacka skit om svenskar på tio olika språk, haha!

Vad är interkulturellt lärande?

Jag viskar det, interkulturellt lärande…viskningen ekar från en lägenhet i Berlin, hösten 2012, lukten av currywurst blandas med cigarettrök, neonljusen färgar natten orange. Perspektivskifte, det är ordet.

Det snurrar runt i huvudet, som höstlöven utanför fönstret. Jag, 22 år, för första gången riktigt, riktigt ensam. Det var då jag förstod. Eller började förstå.

Ett annat ljus, en annan röst, en annan rytm…allt skapar en förändring. Se sig själv i ett nytt ljus, ja, det är som att titta i en spegel och inte känna igen sitt eget ansikte.

Eller, jo, känna igen det, men se det med nya ögon. Det är inte bara att lära sig om “andra”, det är att lära sig om sig själv genom “andra”. Så många “andra”.

• Minns kaffet på torget, så starkt.
• Och språket, så svårt.
• Allt det där som kändes så främmande, blev så bekant.
• Bekant, främmande, bekant…ett evigt kretslopp. Utlandsvistelse, ja, det är ofta där det börjar. Men det behöver inte. Det kan börja i trapphuset, i parken, vid busshållplatsen. Överallt där “andra” finns.

Vad menas med interkulturell pedagogik?

Alltså, interkulturell pedagogik, det är som att försöka lära en surströmming att dansa balett!

• Förutfattade meningar ryker: Vi snackar om att dumpa alla skeva bilder man har i skallen. Typ att alla från Borås älskar regn.
• Socialisationen får en smäll: Allt man lärt sig hemma vid köksbordet ska ifrågasättas. Tänk “men mamma, varför måste jag ärva din fula fiskgratäng?”
• Kulturella värderingar på grillen: Våra egna “heliga” värderingar? De ska fanimej rostas och vändas på! Typ att det är dödssynd att ta sista bullen (fast det egentligen är det).

Lahdenperä (2004) sa det väl lite finare, men det är skitsamma. Det handlar om att lära sig att inte vara en jävla trångsynt idiot, helt enkelt! Jag hade en granne, Lars, som trodde att alla från Finland bodde i bastun. Alltså, hur dum får man vara? Interkulturell pedagogik är Lars’ värsta mardröm.

Här är lite mer töntig information som nån kanske bryr sig om:

• Grupptillhörighet – inte en ursäkt: Bara för att du är med i “Svenska Bänkpressarföreningen” betyder det inte att du är bättre än andra.
• Erfarenheter – kan vara skräp: Bara för att du blivit lurad av en bilhandlare en gång betyder det inte att alla bilhandlare är skurkar.
• Uppfostran – kan behöva en spark i baken: “Så här har vi alltid gjort!” är oftast en jävligt dålig anledning. Som att pappa alltid drack snaps till frukost.

Och jag som trodde att jag skulle klara mig utan att nämna snaps.

Vad är interkulturell undervisning?

Interkulturell undervisning? Hmm… Vad var det nu igen? Åh ja! Allt ska handla om att olika kulturer möts. Som i skolan. Min son Elias, han går i trean. De har ju massa olika kompisar där, med olika bakgrunder. Det är ju det, va?

• Etniska kulturer.
• Religioner. Islamska högtider, kristna, judiska…
• Språk. Svenska, arabiska, somaliska… minns jag att de sa.
• Olika sätt att tänka.
• Livsstilar.

Det där med att de berikar varandra, det är ju fint, men hur funkar det i praktiken? Känns ibland lite… flummigt. Skulle Elias lära sig mer om andra kulturer? Eller är det bara ett fint ord? Känner jag mig lite cynisk nu?

Huvudpoäng: Interkulturell undervisning syftar till att integrera olika kulturella perspektiv i all undervisning.

Nej, vänta. Det är ju viktigt! Att de lär känna varandra, förstår varandra. Inte bara på ytan. Ska det vara så att lärare ska vara experter på allt? Känns lite övermäktigt.

• Läraren ska väl vara en guide?
• Ska man ha olika teman?
• Fler utflykter? Till moskéer, kyrkor, museer?
• Elias sa att de pratade om julen, men inte om ramadan. Ojuste?

Hur gör man egentligen? Det här med interkulturell undervisning – det är ju som en enda stor… utmaning. Tror jag behöver kaffe. Starkt kaffe. Nej, kanske te. Eller choklad.

Huvudpoäng: Målet är att skapa en inkluderande lärmiljö där alla elevers identiteter och perspektiv värderas.

2023. Uppdaterad info. Ja, det är viktigt att undervisningen speglar mångfalden i samhället. Det här med att alla kulturer möts och berikar varandra… Måste finnas konkreta exempel i skolan nu.