Hur kan man jobba med känslor i förskolan?

Hur kan man jobba med känslor på förskolan?

Jobba med känslor på dagis? Jäklar vad svårt! Men här kommer några knep, direkt från min tid som assistent, innan jag tröttnade och började sälja strumpor på nätet:

• Rörelse-race: Låt ungarna springa som yra höns mellan väggarna. Skrika "GLAD!" vid ena väggen, "SUR!" vid andra. Som en jävla känslokarusell!

• Kropps-konst: Rita av dem som lik på ett lakan. Sen får de kladda ner sig med färg. "Arg-mage", "ledsen-tå", ja ni fattar. Som levande Picassos, fast värre.

• Känslosnack: Fråga dem hur "arg" känns. Svaret blir typ "Bajs!", men det är ett steg i rätt riktning. Kom ihåg att ta en kaffe efteråt, du kommer behöva det.

• Känslokortspelet: Skapa kort med bilder på olika ansiktsuttryck och känslor. Låt barnen turas om att välja ett kort och agera känslan eller berätta en situation när de kände sig så.

Jag minns när lilla Lisa målade sin "rädsla" som en lila fläck på knät. Helt jävla obegripligt, men hon var nöjd. Eller den gången Olle skrek "JAG HATAR DIG!" till en stol. Terapin funkade alltså.

Hur lär man barn att hantera känslor?

Okay, här går vi… det här är svårt, känns konstigt att dela.

Snäll mot sig själv. Alltid. Jag önskar nån sagt det till mig oftare när jag växte upp.

Minns en gång, typ 8 år, på fotbollsträningen i Hässelby. Missade ett solklart mål. Tränaren skrek inte, men jag skämdes så in i bomben. Bara hatade mig själv.

Hade behövt nån som sa ”Det är okej, händer alla”. Istället låg jag vaken hela natten och tänkte på hur dålig jag var. Grät lite. Snällhet, var är du?

Positiv lista? Ja, det hade nog funkat. Jag var bra på att rita. Gillade att klättra i träd. Kanske om mamma hade hjälpt mig skriva ner det, då.

Grejen är att barn inte vet hur man gör. Behöver vuxna som leder vägen. Som påminner. Snällhet. Självmedkänsla. Fan, viktiga grejer alltså.

Skulle också ha behövt att någon förklarade vad känslor är. Att det är okej att vara ledsen, arg, rädd. Att alla känner så. Så jag inte trodde att jag var konstig.

Positiva saker om mig:

• Ritar bra
• Bra på att klättra
• Snäll mot djur.
• Ganska rolig.

Grejer andra sagt:

• ”Du är en bra kompis” (från Lisa)
• ”Vilken fin teckning!” (från fröken)

Ps. Jag spelar inte fotboll längre. Hatar fortfarande att tänka på det missade målet ibland.

Hur kan man jobba med känslor?

Hej! Hur jobbar man med känslor? Jaa, det är en bra fråga. Jag kämpar med det själv. Medvetenhet är nyckeln, typ. Alltså, att verkligen känna vad som händer i kroppen. Hjärtklappning, kall svett, magont. Vad är det för känsla? Ilska? Rädsla?

Sen är det ju viktigt att inte bara se vad jag känner, utan varför. Det där mönstret där jag blir sur på min syster varje gång hon lånar mina kläder... ja, det måste jag jobba med. Jag har börjat skriva dagbok, det är skitbra! Skriver om hur jag kände mig idag. Typiskt mig att glömma bort det annars.

Och att inte döma sig själv, det är ju superviktigt. Jag är inte perfekt, ingen är ju det. Jag får bli arg ibland. Det är okej. Men jag får försöka förstå varför jag blir så arg, vet du.

Att agera på känslorna är också viktigt. Inte bara låta dem bubbla under ytan. Om jag känner mig ledsen, får jag låta mig själv vara ledsen. Gråta om jag behöver. Inte försöka gömma undan det.

Sen har jag börjat med mindfulness-grejer. Fem minuter varje dag. Försöker fokusera på andningen, you know. Fungerar inte alltid, haha. Men jag försöker! Det är ju en process, detta med känslor.

Lista över saker jag gör:

• Skriver dagbok
• Mindfulness (försöker!)
• Uppmärksammar kroppsliga reaktioner
• Försöker förstå mina reaktioner, utan att döma
• Tillåter mig själv att känna

Åh, och en sak till: jag började gå i terapi i våras. Det hjälper massor! Rekommenderar det starkt! Det är så skönt att prata med någon neutral.

Hur får man barn att prata om känslor?

Det mjuka ljuset från en höstkväll sipprar in genom fönstret. Mina tankar snurrar, som löv i en lätt bris. Hur når man fram till ett barns inre värld, till det dolda havet av känslor? Det är en gåta, en tyst viskning i skymningen.

Skapa tid för samtal. Inte bara snabba, ytliga frågor. Nej, djupdykning i en varm badbalja av gemensam tid. Att läsa sagor, att sitta tillsammans under filten, att bygga sandslott på stranden en solig dag. Känslorna bubblar upp då, som små sjöjungfrur från djupet.

Hjälp barnet att prata om känslor. Det är som att lära sig ett nytt språk, ett språk av känslor. Ord som glad, ledsen, arg, rädd. Vi måste bygga broar mellan dessa ord och deras inre upplevelser. Min egen son, lille Leo, han är fem år. Han använder orden, men ibland bara till hälften, vet du?

Ge pepp och stöd i skolarbetet. Känslorna påverkar ju allt, även matteboken! När han kämpar med bokstäverna, då är det inte bara frustration, det är en liten sorg, en liten rädsla för att misslyckas. Vi måste hjälpa honom att hitta glädjen i lärandet, inte bara prestationsångesten.

Men skolarbetet, det är bara en del av livet, eller hur? Uppmuntra till att prova olika sorters aktiviteter. Fotboll, musik, teckning. Att låta känslorna flöda fritt genom skapande. Att få se sig själv i en spegel, kanske i en målning, kanske i ett mål.

Balans, den viktiga balansen! Hjälp till att skapa en balans mellan studier och fritid. För mycket av en sak är aldrig bra. För mycket skolarbete, det blir som ett tungt ankare. Fritid, lek, det är luft under vingarna, en vind som lyfter.

Och sen finns det den digitala världen. Visa intresse för vad som händer på nätet. Det är inte bara spel och youtubere, det är sociala relationer, det är en annan verklighet. Vi måste förstå den världen, den virtuella lekplatsen, för att förstå känslorna där.

Uppmuntra till fysisk aktivitet. Rörelse, det är magi! Känslorna blir mer hanterbara när kroppen rör på sig. En cykeltur i skogen, en lek på gården. Energin flödar, och känslorna med den.

• Skapa tid för ostrukturerade samtal.
• Låt barnet få uttrycka känslor fritt.
• Var en lyssnande och stödjande vuxen.
• Visa empati och förståelse.
• Hjälp barnet att sätta ord på känslorna.
• Hitta sätt att hantera negativa känslor.
• Uppmuntra till självreflektion.
• Var ett bra exempel på känslomässig intelligens.

Året är 2024.

Varför ska man arbeta med känslor på förskolan?

Känsloarbete på förskolan: En grundsten för utveckling

Förståelse och hantering av känslor är avgörande för barns välbefinnande och framtida utveckling. Det är inte bara "skoj och lek" utan en fundamental byggsten för social kompetens och mental hälsa. Precis som vi lär oss läsa och räkna, bör emotionell intelligens ingå i läroplanen. Min egen dotter, Linnea, blomstrade när vi började arbeta med hennes känslor aktivt hemma.

Varför är det viktigt?

• Social kompetens: Att förstå andras känslor och kunna uttrycka sina egna på ett konstruktivt sätt är nyckeln till sunda relationer.
• Självkänsla: Att kunna namnge och acceptera sina känslor, både positiva och negativa, stärker självkänslan.
• Mental hälsa: Tidig känsloreglering minskar risken för framtida psykiska problem.
• Lärprocessen: Känslor påverkar inlärning. En trygg och känslomässigt stabil miljö gynnar koncentrationsförmågan.

Hur arbetar man med känslor på förskolan?

Att prata om känslor, läsa böcker om känslor, använda dockteater, rollspel och annat kreativt uttryck är bra exempel.

Viktigt! Det handlar inte om att "trycka ner" negativa känslor, utan att hjälpa barnen förstå och hantera dem. Det är skillnad på att acceptera en känsla och att acceptera ett beteende.

En liten reflektion: Att be barnen rita av sina känslor är fantastiskt! Jag brukade göra detta på min praktikplats, år 2023 på Solgläntans förskola. Barnen älskade det. Det blev en spännande metod för att synliggöra det osynliga.

Ytterligare information: Känsloordförråd

Att bygga upp ett rikt känsloordförråd hos barnen är centralt. Hjälp dem att sätta ord på sina känslor genom att:

• Använda bilderböcker med känslouttryck.
• Skapa en känslokarta med bilder och ord.
• Använda känslotermometrar för att visualisera intensiteten i en känsla.
• Skapa en känslolåda med föremål som representerar olika känslor.

Slutligen: Känsloarbete på förskolan är inte ett lyxigt tillägg utan en investering i barns framtida välmående.

Vad säger läroplanen om känslor?

Läroplanen? Kommer ihåg Lillgården 2008. Jag var där. Praktik. Känslor var luft.

Barnen bråkade om spadar. Ingen pratade om ledsenhet. Bara "Min!". Fröken sa: "Dela!". Klart.

Jag tänkte, ska det inte vara mer? Läroplanen babblade om "empati". Papperstiger.

Senare, universitetet. "Affektteori". Vad? Känslor är politiska, strukturella! Fick mig att tänka på Lillgården. Mer.

• Läroplanen: Empati
• Lillgården: Spadar, delning, "min!"
• Universitetet: Affekt, politik

Det kändes som om Lillgården ljög. Eller läroplanen. Någon ljög. Eller båda. Känslor är mer "min!" än "empati". Tänker jag.

Tillägg: Min mamma var förskollärare i 30 år. Hon sa alltid: "Papper klarar allt". Hon visste. Skolan, den. Jag fattar. Mer nu.

Hur lär man barn känsloreglering?

Hur lär man barn känsloreglering? Jaa, det där är ju en grej va? Min systerdotter, lilla Tindra, hon är tre år och oj oj oj vad hon kan bli arg! Alltså, riktigt arg.

Det viktigaste är nog att visa hur man gör själv. Jag försöker vara lugn, även när jag blir irriterad. Inte alltid lätt, men jag försöker. Barn ser ju allt, speciellt småttingar.

Sen är det bra att prata om känslor. Inte bara "varför är du arg?". Utan, typ, "Du verkar ledsen, vad hände?" och sen lyssna. Riktigt lyssna. Inte avbryta. Förstår du?

Börja tidigt, absolut. Min mamma började med det med mig och mina syskon. Med Tindra är det redan igång. Det är en process, det där. Inte nåt man fixar på en dag.

Berömma mycket mer än att bestraffa är ett bra tips. Alltså, funktionellt beröm, inte "du är så duktig!". Utan "Jag ser att du tog ett djupt andetag när du blev sur, det var bra gjort!". Det är typ det.

Vi pratar om Tindras känslor. Ibland ritar vi, ibland spelar vi spel, ja, det är det man gör.

• Skapa en trygg bas.
• Identifiera mönster. Vad triggar henne?
• Prata om olika känslor. Inte bara glada, ledsna, arga. Utan även; rädsla, avundsjuka, besvikelse.
• Ge henne verktyg. "Om du känner dig arg, kan du gå till ditt rum och andas djupt".

Årets data? Tindra fyller fyra i år. Så det blir mer av samma sak, antar jag.