Hur integreras kreativitet och fantasi i aktiviteter som främjar tillväxt inom utvecklingsdomänerna?

Hur får man egentligen in kreativitet och fantasi i allt det där med barns utveckling? Det är ju något jag funderat på massor, speciellt sedan jag började jobba med barn. Jag menar, det är ju inte bara siffror och fakta som gör att de växer, eller hur? Det måste finnas plats för drömmar och tokigheter också!

Man kan ju börja med att ge dem utrymme, massa utrymme! Att bara få bygga ett fantastiskt slott av legobitar, eller måla ett helt sjukt blått monster – det är ju en hel värld i sig, eller hur? Jag minns en gång när min kusin Elias, han var kanske fem då, byggde ett legoskepp så stort att det knappt fick plats på golvet. Han pratade i timmar om pirater och skatter, och jag såg hur hans ansikte liksom lyste av uppfinningsrikedom. Det var helt magiskt!

Genom sån lek, och andra kreativa aktiviteter, får de öva sig på att lösa problem. Jag läste någonstans att det hjälper hjärnan att växa, att skapa nya kopplingar – nåt sånt. Fast jag behöver inte någon studie för att förstå det! Jag ser det ju själv, hur de kämpar med att få tornet att stå, hur de prövar olika lösningar. Och sen den där glädjen när det äntligen funkar!

Dessutom, som lärare – eller förälder, för den delen – kan man få en riktig inblick i hur barnen tänker och känner genom att titta på vad de skapar. Det där med att tolka barnteckningar, det är ju lite som att lösa en gåta. En gång hade en av mina elever målat en bild med massa svarta streck och en liten, liten sol. Jag frågade honom, och han berättade att det var en natt med storm, och solen var hoppet om att det skulle bli bra igen. Det var så sorgligt, men samtidigt så fantastiskt att se hur han uttryckte så komplexa känslor genom enkla medel. Det är ju det som är så otroligt fint med kreativitet, eller hur?