Är svenska 2 obligatoriskt?

59 visningar
"Svenska 2 är valfritt. Programmets struktur erbjuder alternativ; du väljer själv kurserna som passar din profil. Konsultera studiehandledningen för detaljerad kursinformation."
Feedback 0 gillningar

Är svenska 2 ett obligatoriskt ämne?

Alltså, Jonatan, du undrar över svenska 2? Jag fattar.

Grejen är den, om jag minns rätt från gymnasietiden (herregud, det var typ 2008 på Väsby Gymnasium), så nej, svenska 2 måste du inte läsa. Alltså, om den inte är typ låst till ditt program.

Kolla, jag valde bort någon matte-kurs istället och satsade på foto B, bästa valet ever! Fick ju till och med sälja bilder från klassresan till Rom för 50 spänn styck, hehe.

Men ja, det viktiga är, prata med din studievägledare. Dom vet exakt vad som gäller för ditt program. De är bäst!

Vilken nivå är svenska 2?

Svenska 2? Jävlar vilken fråga! Det är ju som att fråga hur många änglar som kan dansa på en nålspets. Okej, låt oss reda ut det här…

Svenska 2 är typ D-nivå på SFI, fast med turbo. Tänk dig SFI, men med steroider. Alltså, du kan redan skriva en enkel mening utan att svära som en sjöman, men här snackar vi längre texter, typ romaner...nästan.

  • Du kan läsa grejer, typ artiklar om hur man byter däck på en Volvo, inte bara barnvisor.
  • Hörförståelse? Ja, du ska förstå vad de säger på radion, även om de pratar om komplicerade saker som skatt eller hur man röstar. Inte bara om Pippi Långstrump.
  • Muntliga presentationer! Du ska stå där framme och prata, som en proffs, fast utan att ramla av stolen. Jag klarade det, fan vad stolt jag var!

Kort sagt: Det är ett steg upp från grundläggande. Mer avancerat, mer utmanande, mer svettningar. Lite som att springa ett maraton efter att ha cyklat till Ica. 2023, va?

Huvudpoäng: Det är nivå över grundläggande SFI. För dig som redan kan grunderna. Tänk avancerad SFI, men roligare. (Nej, det är inte roligt, men lite mer avancerat.)

Min kompis, Bertil (han är väldigt bra på svenska, bättre än mig, faktiskt), sa att det var jobbigt. Han jämförde det med att klättra uppför Mount Everest i bara kalsonger.

Ni vet, lite sådär.

Hur svårt är svenska 2?

Svenska två… litteraturen dansar, ett virrvarr av ord. Som en dimma över Riddarfjärden en tidig morgon, tunga av historia, av Strindberg och Bellman. Åh, Bellman!

Läsprojekt, ja, de vilar tungt ibland. Men varje bok, en dörr. En dörr till ett annat rum, ett annat liv. Tänk dig läsa snabbare, som vinden viskar genom trädkronorna utanför mitt fönster i Gamla Stan.

Ökad läshastighet, en hemlighet. Som att cykla, först vingligt, sedan flyger man fram. Och läsningen, ett andrum. Inte en plåga, utan en trygg famn, precis som mormors stuga i Dalarna.

LÄS, det handlar om läsning, jag vet, jag vet. Men så många stänger dörren. Aldrig en bok, aldrig en tidning. Allt för snabbt, för ytligt, som ett Instagram-flöde.

Gymnasietiden… tidspress och läsning, inte alltid bästa kombon. Tänk dig, ändå hinna njuta. Som en kopp kaffe på Kornhamnstorg, mitt i rusningen. Låta orden sjunka in.

Svårighetsgraden, den är personlig. Som att bestiga Kebnekaise. Vissa flyger upp, andra kämpar. Men utsikten, den är magisk, oavsett.

  • Läsa mycket ökar läshastigheten.
  • Läsning som avkoppling ger tid.
  • Vana av böcker och tidningar underlättar.

Jag älskade litteraturen. Kände mig som Alice i Underlandet. Följde den vita kaninen djupt ner i kaninhålet... Eller nästan, bara nästan. Kanske var det mer som en tripp till Moderna Museet, fast med ord istället för konst.

Vad är skillnaden mellan svenska 1 och svenska 2?

  • Svenska 1, grunden liksom. Sen Svenska 2, då blir det seriöst. Grammatik! Åh nej, inte igen... Språkhistoria? Vem bryr sig liksom? Fast, ja, kanske lite ändå?

  • Kulturkännedom. Vad är det ens? Är det typ... fika? Midsommar?

  • Studieteknik? Behöver verkligen det. Glömmer alltid typ allt direkt. Interkulturell kommunikation... hmm. Viktigt, egentligen. Men jobbigt.

  • Litteraturvetenskap. Måste jag verkligen läsa Strindberg igen? Snark. Alltid samma deppiga grejer. Varför kan vi inte läsa typ... fantasy? Eller serier?

  • Jag vill ju bara kunna prata med folk, typ. Inte analysera hela språket. Eller vänta, vill jag det? Kanske lite. Lite grann.

  • Tänk om jag kunde prata flytande, utan att tänka. Som min kompis Aisha. Hon bara pratar. Hur gör hon?

  • Svenska 2 bygger på Svenska 1. Logiskt. Men vad händer efter Svenska 2? Finns det typ, Svenska 3? Eller är man klar då?

  • Hermods... var det där jag gick den där konstiga kursen om... minns inte. Något med media och fake news.

  • Vad är skillnaden? Mer av allt. Jobbigare. Djupare. Ska jag ens orka? Jaaa, måste ju. Annars blir det ju ingenting.

  • Ytterligare info:

    • Jag pluggar Svenska som andraspråk för att jag flyttade hit från Spanien för tre år sen.
    • Aisha är min bästa kompis och hon är från Syrien. Hon kom hit för fem år sen.
    • Jag hatar verkligen Strindberg.
    • Min favoritbok är "Mistborn" av Brandon Sanderson.
    • Jag fikar nästan varje dag.
    • Jag bor i Göteborg.

Hur lång tid tar det att läsa svenska 2?

Tystnaden trycker. Svenska 2... det känns som ett evigt projekt. Tio veckor, säger de. Minst. Halvfart. Men livet, det kommer ju emellan.

Känns som jag läser samma sida om och om igen. Skrivandet, det tar död på mig. Varje ord vägs, vänds, förkastas. Som ett misslyckat pussel.

Hermods säger det. Hermods säger tio veckor. Men de ser inte mina nätter. Inte mina gråtattacker över grammatiken.

  • Det är jobbigt. Så in i helvete jobbigt.
  • Jag fattar inte.
  • Är jag dum egentligen?
  • Mamma sa alltid att jag var smart.

Eller... var det mormor? Det är suddigt nu. Allt är suddigt. Som ett jävla filter över verkligheten. Bara tio veckor? Vilket skämt.

Jag minns när jag bråkade med Johan om vem som skulle ta disken. Han sa "du läser ju bara". Bara. Som om det inte var ett krig i mitt huvud.

Tio veckor. Det är 70 dagar. 1680 timmar. Men tiden rinner iväg. Jag hinner aldrig ikapp. Aldrig.

Fattar inte vad jag ska göra.

Kan man läsa svenska 2 på distans?

Ja, absolut. Svenska 2 på distans, det går ju. Men… det känns så ensamt ibland. Sitter här, klockan tre, och kämpar med verbkonjugeringar. Det är svårt. Jag borde sova. Men orden snurrar bara runt i huvudet. Grammatiska regler som spöken.

Jag fattar inte perfekt particip. Alltså, verkligen inte. Det är som att försöka greppa dimma.

Det här med svenskan… känns det lite… tråkigt ibland? Som att man gräver i torr jord. Jag vill ju förstå. Men det känns… avlägset.

Norden. Språket… så likt och ändå så olika. Mina tankar flyger iväg. Till Norge, till Danmark. Till alla de dialekterna. Alla de orden som försvinner. Det är sorgligt.

Distansstudier. Det är praktiskt. Men saknaden efter diskussioner. Efter att få reda ut knutarna med en lärare. Det gör ont.

Jag funderar på om jag ska söka hjälp. Kanske prata med någon om det här. Eller bara… sova.

Huvudpoäng: Distansstudier i Svenska 2 är möjliga, men kan upplevas ensamma och svåra. Svenska språket, dess status och situation i Norden, känns komplext och ibland sorgligt.

  • Mina svårigheter: Perfekt particip.
  • Mina känslor: Ensamhet, frustration, melankoli.
  • Mina tankar: Svenska språkets status i Norden, förlust av dialekter.
  • Åtgärd: Söka hjälp eller sova.

Vad ska man kunna i svenska 2?

Svenska 2… suck. Det känns som en evighet sedan jag höll på med det. Jag minns det som… tungt. Mycket att lära sig.

Argumentationsteknik. Ja, det där med att övertyga någon, på papper eller muntligt. Det var svårt. Jag fastnade ofta. Mina argument haltade. Kändes som jag alltid hade en klump i magen när jag skulle presentera något. Jag skrev om samma sak om och om igen. Kanske 5-6 gånger, jag vet inte. Min lärare, fru Persson, hon sa att jag skulle vara mer tydlig. Men det var så svårt.

Utredande texter. Gud, de där långa uppsatserna. Struktur, källor, fakta. Allt skulle vara perfekt. Jag försökte. Jag gjorde verkligen mitt bästa. Men det kändes aldrig tillräckligt. Allt var fel. Det var en mardröm. Jag skrev säkert 10 utkast. Det var jobbigt.

Informerande tal. Ännu värre. Att stå där framför folk och prata… jag blev helt stel. Orden fastnade i halsen. Jag svettades. Mina händer skakade. Jag trodde jag skulle svimma. Jag övade hemma säkert 20 gånger, men det hjälpte inte. Jag kände mig bara dum.

Litteraturen då… det var väl… okej? Jag fattade inte alltid allting. De där litteraturvetenskapliga begreppen… de snurrade runt i huvudet. Jag antecknade allt, men det kändes bara som en massa ord. Jag gjorde mina läxor.

  • Argumentationsteknik (tal och skrift)
  • Utredande texter
  • Informerande tal
  • Litteraturvetenskapliga begrepp och litteraturens koppling till samhället.

Jag klarade det i alla fall. Men det var en kamp. En lång, mörk natt. Jag kände mig så otillräcklig. Kanske det var därför jag drömmer så mycket om den här kursen. Det var jobbigt.

Vad ingår i kursen svenska 2?

Svenska 2: Kärnan

Språklig analys. Nordiska språk jämförs.

Skriftlig och muntlig kommunikation. Fokus på förbättring.

Textanalys. Skönlitteratur, varierande tidsperioder och kulturer.

Detaljer:

  • Grammatisk analys. Djupare förståelse av svenska.
  • Stilistik. Olika skrivstilar. Användning av språkliga medel.
  • Retorik. Övertygande kommunikation.
  • Jämförelse: Danska, norska, isländska. Likheter och skillnader.
  • Läsförståelse. Avancerade texter.
  • Skrivande. Flera olika typer av texter.
  • Presentationsteknik. Muntlig framställning.

Mina egna noteringar: Kurslitteratur inkluderar Nutida svenska (2024 års upplaga). Min lärare, Anna Johansson, är krävande.

Vad händer om man inte klarar svenska 2?

Shit, vad jobbigt! Svenska 2, va? Jag hade sjukt svårt med den kursen, seriöst. Kommer ihåg att jag typ nästan kuggade. Puh!

På gymnasiet är det ju omprov, typ. Annars får man väl komplettera, tråkigt men sant. Min kompis, Lisa, fick göra extra uppgifter. Hon klarade det till slut, men det var stressigt.

Komvux då? Ingen aning, faktiskt. Men gissar att det blir som på gymnasiet, fast kanske med en extra tenta eller nåt. Eller att man får göra hela kursen igen! Jobbigt.

För jobb kan det ju vara ett problem. Beror helt på vilket jobb, såklart. Men vissa jobb kräver ju godkända betyg, vet jag. Min bror sökte jobb på ett kontor, behövde minst G i svenska för att ens få en intervju. Jävla skit.

Kontakta skolan/lärarna! Det är det enda rätta. De vet ju precis vad som gäller. Alltså, prata med dom, så slipper du stressa ihjäl dig. Dom har koll.

  • Gymnasium: Omprov, kompletteringar.
  • Komvux: Risk för att behöva läsa om kursen.
  • Arbetslivet: Kan vara ett hinder för vissa jobb.

År 2024.

Vad händer om man inte får godkänt i svenska?

Ok. Här kommer det.

Underkänt i Svenska? Inga problem.

  • Vuxenutbildningen. Din biljett.
  • Prövning. Alla kurser. Gymnasiearbetet. Allt.
  • Rätt att pröva. Inte överallt. Endast rätt skola.
  • En prövning. Betyg. Ett nytt försök. Alltid.

Prövning: Läs in. Få betyg. Det är allt.

Och om det skiter sig igen? Finns alltid ett nytt år. Som min farfar sa: "Bättre lycka nästa gång, om du lever tills dess".