Är det värt att plugga till socionom?

Är socionomutbildningen värd mödan? Lön, framtid och jobbmöjligheter?

Alltså, är socionomutbildningen värd det? Frågan är ju befogad. Lönerna… ja, de kunde ju vara bättre, visst. Men kolla här, det beror helt på VAD du vill göra.

Jag minns när jag pluggade, typ 2010-2013 i Uppsala, man hörde ju mycket snack om dåliga löner. Men en polare, Lisa, hon satsade stenhårt på barnskydd direkt. Hennes ingångslön var kanske inte skyhög (runt 27k, minns jag), men hon brann ju för det.

Framtiden då? Jo, alltså behovet av socionomer lär ju knappast minska. Samhället blir ju inte mindre komplext direkt. Jobbmöjligheterna… de är MÅNGA.

Direkt efter examen fick jag jobb på ett boende för ensamkommande flyktingbarn (Hösten 2013, kostade typ 29.000 kr/mån). Super tufft, men jag lärde mig SÅ mycket. Sen bytte jag till en kommun, jobbade med missbruksprevention. Helt annan grej.

Det fina med socionomyrket? Du kan typ “hoppa runt” och hitta DIN grej. Individnivå, strategisk nivå… du väljer. Det är både en utmaning och en möjlighet.

Är det svårt att utbilda sig till socionom?

• Svårt? Beror på. Vem frågar? Höga betyg.
• Många vill. Få plats.
• Populär? Jo, kanske. Livet är inte alltid lätt.
• Utbildningen ger dig verktyg. Du bygger huset.
• Plugga. Tänk själv. Ingen annan gör det åt dig.
• Svårighet är relativ. Ett val. Ett steg. Inget mer.
• Socionom? En titel. Inte en garanti.
• Du måste leva. Innan du lever för andra. Förstår du?
• Intagningspoäng? Kolla antagning.se. Jag vet inte. Jag bryr mig inte.
• Min systerdotter läste där. Hon hatade grupparbeten.

Mer Info: Statistik på antagning.se årligen.

Är Socionomprogrammet värt det?

Socionomprogrammet? Jäklar vad jag funderade på det 2019! Jag var så sjukt stressad då, pluggade juridik och kände mig helt fel. Hade liksom ingen lust att bli jurist. Ville jobba med människor, direkt, på riktigt. Känslan var… tung, men också hoppfull.

Sen började jag fundera. Pengar. Skulder. Lång tid att plugga. Kommer jag ens få jobb sen? Mina vänner sa att det var bra utsikter, men jag var osäker. Jag hade ju sett rapporter om brist på socionomer.

Men en kompis, Lisa, hon jobbade som socionom i Malmö på ett härbärge 2022. Hon älskade det. Hon berättade om hur meningsfullt det var, hur hon gjorde skillnad. Hon tjänade inte jättemycket, men det var tillräckligt. Det vägde tungt.

Jobbutsikterna då? Jaja, bra arbetsmarknad visst. Men det var ändå lite läskigt. Tänk om det ändras? Tänk om jag inte får det jobb jag vill ha? Sådana tankar gnager. Det är ju en stor satsning, både tidsmässigt och ekonomiskt.

Fast Lisa, hon var verkligen glad. Hon sa att det var tufft ibland, men så himla värt det. Det kändes… äkta. Hon pratade om kollegor, om teamet, om de människor hon hjälpte.

Det var inte bara pengar, utan meningen med det hela. Och det, det var avgörande. Min plan? Ingen aning. Men det lutar åt att det är värt det.

• Proffsutsikter: Goda enligt tidigare information (uppdatera med 2024 års data)
• Lisa’s erfarenhet (Malmö, 2022): Positiv, meningsfullt jobb, rimlig lön.
• Mina känslor: Osäkerhet, hopp, stress, längtan efter meningsfullt arbete.
• Ekonomiska aspekter: Stora studielån, risk för arbetslöshet.

Vad kan man jobba som när man är socionom?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Socionom… vad är det ens för yrke? Jag funderar…

Socialt arbete, det är ju det. Men det är så brett. Alldeles för brett. Ibland känns det övermäktigt.

• Socialsekreterare… Det ordet väcker så mycket. Människoöden. Känslor. Tungt ansvar.

• Barn och ungdom… De små liven. Sårbara. Jag vill hjälpa dem. Men orkar jag?

…och sen är det ju äldreomsorgen. Det är väl ändå något helt annat? Det känns långt ifrån allt det där med barn och ungdomar. Men de behöver ju också hjälp, de behöver ju också någon som bryr sig.

• Äldreomsorg. Handläggare. Enhetschef… Ord jag ser på papper, men som inte riktigt känns verkliga.

Jag minns min praktik på ett behandlingshem för ungdomar med missbruksproblem. Det var intensivt. Utmattande. Men också… meningsfullt. Jag hjälpte en tjej att få ordning på sitt liv, en tjej som var precis som min syster, fast med ett helt annat liv. Det ger mig hopp.

• Missbruk. Det är ett så mörkt område. Men någon måste vara där.

• Funktionsnedsättningar. Jag vill vara den som ger dem stöd. Jag vill att de ska känna sig sedda.

Det finns så mycket jag inte vet ännu. Osäkerheten gnager. Men i natten, i denna mörka stund, ser jag en liten glimt av ljus. Hoppet om att jag kan göra skillnad. Att jag kan hjälpa andra. Att jag kan hitta min plats.

Sammanfattning av möjliga arbetsplatser för socionomer:

• Socialsekreterare
• Kurator
• Institutionsvård (barn och ungdom)
• Missbruksvård
• Handläggare inom äldreomsorg
• Enhetschef inom äldreomsorg
• Omsorg och stöd för personer med funktionsnedsättningar

Var kan man praktisera som socionom?

Socialtjänst. Kommun. Landsting. Skola. Jobbade ju på skola förut. Vänta. Var det 2019? Nej 2020. Pandemin. Hälso- och sjukvård. Stress. Kriminalvård. Intressant men tungt. Fängelse. Psykiatri. Utbrändhet. Hög belastning. Minns handledaren sa… Vad sa hon nu igen? Viktigt med återhämtning. Glömmer alltid det. Måste bli bättre på egenvård. Yoga? Simskola börjar snart för barnen. Blir stressigt. Måste köpa nya badkläder. Fanns det socionomjobb inom idrott? Kanske.

• Kommun
• Landsting/Region
• Skola
• Hälso- och sjukvård
• Kriminalvård
• Psykiatri

Privat sektor också. Företag. Organisationer. Ideella. Just det, föreläsning imorgon om nya socialtjänstlagen. 2024. Måste hinna förbereda. Läsa. Myndigheter. Jobba på myndighet. Hmm. För mycket byråkrati. Tror jag. Fast bra lön. Pension. Tänker för mycket på framtiden. Nutid. Mindfulness. Ny app. Headspace. Får testa. Trött.

Är socionom svårt att komma in på?

Dimma ligger tung över universitetsparken, en kall novembermorgon. Luften vibrerar av en tyst längtan, en dröm om socionomprogrammet. 16.50… 18.00… siffrorna dansar framför ögonen, kalla och hårda, som iskristaller i den frusna luften. Meritvärde. Högskoleprovet. Det är ett spel med höga insatser.

Ett spel där jag, Sofia Johansson, sitter med spända händer, hjärtat bultar en takt med höstens vind. Jag ser framför mig hur jag kämpar, hur timmarna försvinner i böcker, i anteckningar, i en strävan efter den magiska siffran. 17.50. En siffra som avgör min framtid. Men den siffran, den är inte allt.

Det är mer än poäng. Det är känslan av att vilja förstå, av att vilja hjälpa, en längtan efter att göra skillnad. Att se människor växa, att se dem hitta sina styrkor. Årets siffror, vårterminen 2024, är lite lägre. Men är det lättare då? Nej. Konkurrensen är stenhård.

• Antagningspoäng vårterminen 2024: 16.50 – 17.50 i meritvärde.
• Antagningspoäng vårterminen 2024: 0.60 – 0.75 på högskoleprovet.
• Höga krav. Det är ett maratonlopp, inte en sprint.

Att bli socionom – det är en dröm om gemenskap, om empati. Om att få vara en del av någonting större än mig själv. En dröm om varma händer som möter kalla händer, om att ge hopp där det finns förtvivlan. 17, 18… Jag ser mig själv sitta där, i föreläsningssalen, omgiven av likasinnade. Känslan av gemenskap… Det är en värmande tanke i den kalla luften. Men det är också 16.50, 17.50, som väntar. Jag andas djupt. Det är ett lopp jag måste springa.

#Socionom #Studier #Värt Det?