Är Hinge värt?

Är Hinge värt det? Åh, den frågan… den gnager ju lite i själen, eller hur? Jag var så sjukt less på Tinder, ni vet, den där karusellen av ytliga svep och halvhjärtade meddelanden. Kände mig som en torkad aprikos i en marmeladfabrik – totalt uttorkad och lite… kletig. Så för några månader sedan, i ett desperat rop efter äkta mänsklig kontakt (eller åtminstone en date som inte luktade svett och desperation), testade jag Hinge.

Och wow. Allvarligt, vilken skillnad! Det kändes…annorlunda. Som att folk faktiskt läste profilerna, tänkte innan de skickade iväg ett meddelande. På Tinder kändes det som att jag fiskade efter spöken, här kändes det…nästan hoppfullt. I Stockholm, där jag bor, har jag fått så mycket bättre matchningar. Riktigt bra konversationer, inte bara “Hej snygging”. En gång pratade jag med en kille i flera dagar innan vi ens bestämde oss för att ses, vi diskuterade allt från favorit-kaffebarer till existentiella frågor – jag trodde nästan jag drömde!

Jag är ärligt talat lite förvånad, ja, helt överraskad till och med. Känslan är…svår att beskriva. Som att man hittat en liten oas i öknen, en plats där man faktiskt kan känna en liten gnutta hopp igen. Tänk att man kan känna sig lite…peppad på dejtinglivet igen? Det är ju galet! Det känns verkligen, verkligen värt det. Jag menar, vad har man att förlora? Förutom kanske lite tid, men det är det värt om man hittar någon som inte bara är ute efter ett snabbt nummer. Eller vad tror ni? 🤔