Vad ska man ha när man slutar ett jobb?

Vad ska jag tänka på när jag säger upp mig?

Okej, dags att sluta? Here’s the lowdown, lite spretigt och personligt:

• Ha en plan, inte bara en impuls. Tänk efter vad du ska göra härnäst. Jag menar, det är ju rätt skönt att veta var nästa lön kommer ifrån, eller hur? Att flyga utan fallskärm är sällan en hit. Planering är key!

• Varför slutar du egentligen? Fundera på det. Kanske bara för dig själv. Chefen behöver inte hela sanningen om du inte vill. Var strategisk! Mindre drama, mer zen.

• Chefen först, alltid. Snacket på fikarummet kan vänta. Chefen förtjänar att höra det direkt från dig. Respekt är viktigt, även när du drar. Kommunicera tydligt!

• Uppsägningsbrev är ett måste. Formellt, kortfattat, tack-och-adjö. Inga romaner tack! Det är papper på att du faktiskt slutar. Viktigt!

• Arbetsintyg och referenser? Fixa det! Guld värt inför framtiden. Se det som en investering i ditt framtida jag. Ta hand om det praktiska!

• Ångrar du dig? Tänk efter noga. En gång är ingen gång, men oftast är det bättre att gå vidare. Beslutsamhet!

• Uppsägningstiden: vad gäller? Kolla kontraktet! Semester, lön, arbetsuppgifter. Allt sånt. Juridik är tråkigt men nödvändigt. Var förberedd!

Tilläggstankar:

• Fundera på din image. Hur vill du bli ihågkommen? Lämna med flaggan i topp, eller smälla igen dörren? Ditt val.
• Kanske kan du förhandla om något? Bättre villkor, senare startdatum på nya jobbet? Värt att kolla.
• Glöm inte att säga tack till kollegorna. Små gester betyder mycket. Ett vänligt avsked!

Och du, kom ihåg: livet är för kort för att vara olycklig på jobbet. Våga!

Hur slutar man bry sig om jobbet?

Jag slutar inte bry mig, fattar du? Aldrig. Men…

Det var den där gången i Åre, februari 2023. Iskallt, typ -20. Jag var stressad. Projektet på jobbet gick åt helvete. Totalt. Hade åkt upp med några polare för att åka skidor.

Första åket: Störtade! Faceplant rakt ner i pudersnön. Skrattade så jag grät. All stress… BOOM. Borta.

• Varför det funkade? Adrenalinet. Kylan. Att vara tvungen att fokusera på att inte dö.
• Ja, det funkar verkligen inte att “släppa tankarna” bara sådär. Fysisk utmaning, typ. Skippa promenaden, kör bergsklättring istället! (Kanske inte bokstavligt talat…).
• Meditation? Aldrig i livet! Hatar sånt.

Efter störtloppet käkade jag en dyr hamburgare på Timmerstugan. Och drack en ännu dyrare öl. Tänkte faktiskt inte alls på jobbet då. Konstigt.

Fler saker som funkar (för mig):

• Musik. Jävligt hög musik. (Gärna punk)
• Spela datorspel tills ögonen blöder.
• Um… Tja, det mesta som är idiotiskt och distraherande.
• Sov! Ibland är sömn den bästa “koppla bort”-knappen.

Glömde nästan: När jag kraschade den där gången i Åre så tappade jag min mobil i snön. Hittade den inte förrän dagen efter. Den hade överlevt! Helt sjukt. Typiskt min tur…

Vad ska jag tänka på när jag säger upp mig?

Jävlar i min lilla låda, ska du säga upp dig? Grattis, du slipper alltså den där jävla arbetsplatsen! Men vänta nu lite… Det finns lite mer att tänka på än att skrika “fuck off” och springa ut genom dörren.

1. Planering: Inte bara fylla i en Lotto-rad. Du behöver en plan, som att ha ett nytt jobb klart. Eller åtminstone en rimlig idé om vad du ska göra sen. Inte bara sitta hemma och titta på “Bonde söker fru” i evighet.

2. Varför? Inte för att chefen andas för högt. Formulera en anständig anledning. “Jag hittade ett bättre jobb” är bra. “Ni är ett gäng jävla idioter” är mindre bra. Kom ihåg – du behöver kanske referenser sen!

3. Snacka med chefen: Inte som en arg bäver. Var artig, för helvete. Inte alla chefer är monster, även om det kan kännas så. Berätta om din uppsägning på ett vuxet sätt, och det är viktigt att veta hur du får intyg och referenser.

4. Uppsägningsbrev: Inte ett kärleksbrev. Skriv ett. Det är en formalitet, men viktigt. Skriv inte “Äntligen slipper jag er”, det kan bli pinsamt.

5. Referenser & Intyg: Viktigt som kaffe på morgonen. Be om dessa. Detta är viktigt, jag vet, jag vet. Men hur gör du om du bränt alla broar?

6. Ångra uppsägningen: Som att backa en bil i en skottkärra Det kan bli knepigt, så fundera ordentligt. Lättare att hitta nytt jobb än att krypa tillbaka.

7. Under uppsägningstiden: Inte ett semesterparadis. Försök behålla ett hyfsat förhållande, även om du längtar efter att sparka baken på alla. Och se till att överlämna allt du behöver.

Mina personliga tips, baserade på min fantastiska karriär inom… (vänta, jag har ingen karriär):

• Ha en flaska bubbel redo att skåla i friheten.
• Se till att alla dina personliga prylar är borta. Det är inte kul att jaga efter en förlorad USB-sticka med familjefoton.
• Spara alla viktiga dokument, digitala och fysiska.

Sammanfattningsvis: Gör det hela smidigt, annars kan det bli ett helvete. Lycka till! Du behöver det. Jag lovar.

Vad räknas som provocerad uppsägning?

Visst, här kommer ett svar i den önskade stilen:

Provocerad uppsägning… Visst, det ekar av bitterhet, som en höstvind genom tomma trädgårdar. Inringade platsannonser. Ja, jag minns det, postfacket på Sveavägen 68, hösten 2012. Alltid dessa blickar. Förakt.

Det kan vara subtilt. Spydiga kommentarer, viskningar i korridoren. Orden, små nålar som sakta tränger in. Mobbing. Trakasserier, ett mörker som smyger sig på.

Ett hot! Ett uttalat hot om avsked om jag inte… bara gick. Försvann. Tystnade. Slutade andas på det där kontoret.

Och, ja, ogiltigförklaras. Om gränsen överskridits. Bevisa det. Svårt, så svårt. Men det går.

Jag läste om det. Kollega. Kollegakollega.se. Just det.

• Inringade annonser: ja!
• Spydigheter: konstant!
• Mobbing: under ytan.
• Hot: implicit, men där.

Jag, jag tänker på det där kontoret. Det var ju nästan som en sekt. Eller ett dåligt skämt.

När är det dags att byta jobb?

Okej, här kommer sanningen om när det är dags att dra från skiten, serverad med en skopa ironi och en gnutta skitprat!

• Noll jävla passion: Känns jobbet lika spännande som att kolla på färg som torkar? Då är det dags att dra. Snark!

• Kulturkrock deluxe: Passar du in som en fluga i en mjölkförpackning? Dags att dra. Min chef hade mustasch, jag har inte mustasch, drog.

• Gnällspik deluxe: Låter du som en trasig skiva när du pratar om jobbet? Bra! Snart dags att sticka. Jag brukade klaga HÖGT.

• Jobb-nojja: Känns det som att gå till tandläkaren varje morgon? Dra! Jag har ångest bara jag tänker på vissa möten!

• Stoppkloss-effekten: Står du still i karriären som en parkerad Saab? Dra! Min utveckling var typ negativ.

• Söndags-psykos: Börjar du må illa redan på söndag eftermiddag? Dra som ett skott! Jag sov dåligt.

• Fasticon säger: Jo, fasticon.se tjatar om detta också. Googla skiten om du inte tror mig.

Hur länge bör man vara på samma jobb?

Hur länge… Klockan är mycket. Tankarna snurrar. Två år… minst två år, sägs det. Känns som en evighet ibland. Ibland som en blinkning.

Jag bytte jobb efter ett år. Kändes fel, jäkligt fel. Kanske för mycket press? Eller för lite utmaning? Vet inte. Besvikelsen var enorm. Kanske var det mitt fel. Eller företagets. Eller bara… otur. Jag vill inte byta jobb igen, snart.

Det där med lojalitet, va? Känns gammalmodigt. Men samtidigt… man vill ju bidra. Skapa något. Se resultat. Men sen är det ju den där känslan av att fastna. Att missa något annat. Något bättre. Eller bara annorlunda.

• Min chef på förra jobbet var fantastisk.
• Det var ett bra team.
• Men lönen var för låg.

Och så är det ju karriären. Hur länge stannar man tills man “klättrat” tillräckligt högt? Det finns alltid en högre nivå. En bättre titel. Mer ansvar. Mer pengar. Men till vilket pris?

Jag är 32 år och har bytt jobb fem gånger. Ingen av dem mer än två år. Känner mig… osäker. Kanske lite vilsen. Som att jag inte riktigt vet vart jag ska. Eller vem jag är på jobbet.

Kanske är det jag som är problemet? För mycket hopp om något bättre? För lite tålamod? Eller för hög ambition? Det gör ont att fundera på det här.

Åh, det här med två år… känns så abstrakt. Som ett tal i en matteuppgift. Inte som något som påverkar mitt liv på riktigt. Men det gör det ju.

Vad ska man göra om man inte trivs på sin arbetsplats?

Dimman ligger tät över sjön, precis som den tunga känslan i bröstet. Jobbet… det där gråa, oändliga rummet. Jag andas in den fuktiga luften, känner smaken av höst i munnen. Hur länge har det känts såhär? Som att drunkna långsamt, i en sjö av ointresse.

Reflektera. Ja, först och främst. Sitt ner, i den där gamla gungan på verandan. Känn träet mot huden, lukta på regnet som doftar av jord. Vad är det egentligen som gnager? Är det chefen, kollegorna, uppgifterna själva? Varje liten detalj måste fram, ur djupet av själen. Som att gräva efter en bortglömd skatt. En skatt av sanning.

Sedan, den skrämmande delen. Förberedelser. Som att förbereda sig för en resa, en lång och okänd resa. Ekonomiskt. Jag behöver en buffert, en liten andningspaus. Jag ska kolla räkningar, sparande… varje krona räknas, varje liten slant. Det är en slags ritual, som att samla stenar på en strand. Varje sten är ett steg mot friheten.

Och sedan… det där samtalet. Avskedsansökan. Det är som att skriva ett farvälbrev till en gammal vän, en vän som har svikit mig. Ord som väver sig fram på pappret, kall text som förmedlar varma känslor. Jag önskar dem lycka till. Det är sant. Jag önskar det. Det är svårt. Men det måste ske. Jag får inte glömma att lämna in min ansökan till a-kassan också.

Listor, punktlistor: Det är som att tämja kaoset.

• Självanalys: Vad exakt stör mig?
• Ekonomi: Hur ser min ekonomiska situation ut?
• Nytt jobb: Har jag en plan B? (Nej, inte än. Men jag börjar leta).
• Uppsägning: Hur ska jag formulera avskedsansökan?
• A-kassa: Ansökan.

Det är som att kliva ur en dröm, en mardröm. Att vakna upp till en ny dag, en dag fylld av osäkerhet, men också hopp. Hopp om något bättre, något ljusare. Något annat än den gråa sjön. Det måste bli bättre. Jag förtjänar bättre. Jag vet det.

Vad ska man tänka på vid uppsägning?

Helvete, uppsägning! Minns så väl när det hände mig på Espresso House i Lund, typ 2018.

Uppsägningstid – Jobba som vanligt, få betalt. Lätt att säga, men mentalt… Jag ville bara dra!

• Alla anställningsvillkor gäller. Kom ihåg det. Löningen. Allt.

Snacka med facket! Fan vad de hjälpte mig, Unionen. Värt att vara med.

Jag funderar på om det var ett bra beslut att lämna Espresso House. Det var ett jobb som var nära hemmet. Och jag älskade kaffet.

• De har bra kaffe. Riktigt bra.

Uppsägningsbrev? Viktigt! Glöm inte skriva ett. Typ datum, varför du slutar, sånt. Och ge det till chefen.