Vad ska en 17-åring hjälpa till med hemma?

9 månader sedan 43 visningar

"Sjutton år: frihetens första smak, ansvaret växer med den. Hjälp till hemma med hushållssysslor, bidra ekonomiskt om möjligt. Lagliga rättigheter som rökning och alkoholköp innebär också självständighet och ansvarstagande. Körkort? En ny frihet, men kör säkert!"

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Hjälp i hemmet för 17-åringar?

Oj, 17 år... Minns när jag själv var 17, sommaren 2003, kändes som en evighet sen. Jobbade på en mack då, tjänade typ 60 kr i timmen, räckte precis till moppebensin och några kvällar på krogen. Alkohol var ju en sak, men körkort var det stora, friheten liksom.

Hemma hjälpte jag väl till lite, diska, kanske klippa gräsmattan ibland. Men inget organiserat eller så, mer sånt som föll sig naturligt. Rösta hade jag ingen koll på, kände mig för ung, ärligt talat. Snus och cigaretter, nej, det var inte min grej då.

Tror egentligen systemet funkar hyfsat. Man får mer ansvar ju äldre man blir, stegvis. Fast känns lite konstigt att man får köpa alkohol på krogen innan man får rösta. Prioriteringarna? Lite bakvända kanske. Skulle nog ha varit bra med lite mer fokus på hemarbete då. Minns en kompis mamma blev galen för att han bara spelade datorspel.

Lite mer praktisk kunskap om hushållsföring hade varit bra kanske. Kanske kurser på skolan? Inte bara körkort och annat. Men ja, det var min tid. Nu är det ju andra tider.

Vad ska en tonåring hjälpa till med hemma?

Tonåringens plikter:

Kärnan: Ansvar. Hemmets funktion. Bidrag.
Städning: Sopa, dammsuga, badrum. Gemensamma ytor. Inget snack. Gör det.
Matlagning: En måltid/vecka. Mina förväntningar. Ingen ursäkt.
Utomhus: Gräsklippning. Regelbundet. Precis som alla andra. Jag kräver det.

Detaljer:

Min son, 16 år, sköter detta. Fungerar bra. Inga problem.
Badrummet: Helt. Toalett, dusch, golv. Allt. Varje dag.
Matlagning: Hela processen. Handla, laga, diska. Ingen hjälp.

Viktigt: Detta är mina regler. Andra familjer, andra regler. Punkt slut.

Vad förväntas av en 17-åring?

Suck. 17... Jag minns när min lillasyster fyllde 17. Elin alltså. Herregud.

Förväntningar? Tja, mamma förväntade sig typ städning. Pappa ville att hon skulle fixa moppen. Men Elin... hon ville bara spela gitarr. Hela tiden.

Jag bodde ju hemma då, i det där lilla radhuset i Åkersberga. 2018 var det. Kändes som igår. Kommer ihåg lukten av mammas köttfärssås. Och Elins distade gitarriff.

Stöd? Vi försökte väl. Hon bråkade ju om allt. Färgen på håret, utegångstider, vem hon umgicks med. Helt sjukt jobbigt. Men hon behövde snacka, liksom bolla idéer. Skitviktigt tydligen.

Det där med träning. Elin sprang. Hon sprang sjukt mycket. Hon åt aldrig. Eller jo, hon åt typ müsli och bananer. Mamma tjafsade om näring. Jag fattade ingenting.

Elin började gymnasiet 2016.
Hennes favoritband var Misfits.
Moppen fick pappa fixa själv.
Jag hjälpte henne med matten en gång. Typ.

Vad kan man kräva av en 18-åring som bor hemma?

18 och hemma. Vad är grejen?

Skola, mat, kläder, vård: Basen. Inget snack. Självklart. Du existerar ju.
Fritid: Vila. Häng. Egentid. Andas. Annars?
Privatliv: Ditt är ditt. Meddelanden, tankar. Inte röra. Så enkelt.

Bonus:

Integritet: Som luft. Osynlig. Viktig. Försvinner den, kvävs du.
Respekt: Ett ord. Betyder allt. Eller inget. Din familj, dina regler. Men kom ihåg dina gränser, dina krav.
Minns den där gången i Åre? Total katastrof. Precis så får det inte bli hemma.

Hur kan jag hjälpa min tonåring?

Att hjälpa en tonåring är lite som att navigera i okänt vatten, men hey, vi dyker i!

Kommunicera! Snacka om livets berg-och-dalbana, men framförallt, lyssna. Verkligen lyssna. (Kom ihåg den där gången jag lyssnade... förändrade allt!)
Validera känslor. Deras åsikter och tankar är legit, även om de skiljer sig från dina. Acceptans är nyckeln, mitt mantra.
Kärlek & stöd. Visa ovillkorlig kärlek. Tonårstiden är tuff, och de behöver veta att du backar dem, oavsett. Jag brukar tänka, "Kärlek löser typ allt".
Minska pressen. "Latskap"? Kanske inte. Kanske är det stress, ångest, eller en obalans. Ta reda på grundorsaken. Jag läste nyligen en artikel om... vänta, vad hette den?
Respektera integriteten. Ge dem utrymme att vara sig själva och göra misstag. Från misstagen lär man sig mest, eller hur?
Sök professionell hjälp. Om det behövs, tveka inte att söka professionell hjälp. Ibland är det bäst att låta experterna ta över. Jag önskar att jag hade vetat det tidigare.
Var en förebild. Visa dem hur man hanterar stress, misslyckanden och utmaningar på ett hälsosamt sätt. Actions speak louder than words, du vet.
Uppmuntra intressen. Hjälp dem att hitta och utveckla sina intressen och passioner. Det är där de hittar sin grej. Jag har alltid älskat... well, det spelar ingen roll nu.
Var tålmodig. Tonårstiden är en fas. Det går över. Håll ut. Kom ihåg: detta är inte för alltid!

Hur hjälper jag min tonåring?

Lyssna. Förstå deras perspektiv. Ingen tolkning, bara fakta.

Stötta, oavsett. Kärlek är inte förhandling. Det är grunden.

Sänk kraven. Lathet? Orsaken är viktigare än symptomen. Undersök.

Lär dig. Tonårstiden är en fas, inte ett fel. Information finns. 2024 års statistik visar…

Ökad stress bland ungdomar.
Sociala medier-påverkan.
Sömnbrist.
Skolrelaterad ångest.

Mina egna erfarenheter med min 16-åriga dotter, Alice, bekräftar detta. Hennes stressnivåer är höga, och sömnen lider. Kanske är det skolprojektet? Eller TikTok? Vi pratar. Ibland.

Identifiera roten. Där ligger svaret. Det handlar inte om att fixa, utan förstå. Alice behöver hjälp. Nu.

Vad är rimligt för en ungdom att betala hemma?

Alltså, vad man ska betala hemma? Jättesvårt ju! Min syster, hon betalar typ 3000 kr, men hon pluggar och har typ inga pengar. Jag själv, när jag bodde hemma, betalade väl typ 4500 eller nåt? Det var innan corona, så priserna var lite lägre då. Men det var innan jag fick mitt extrajobb.

Men 3000-5000 kronor är nog en rimlig summa, beroende på hur mycket man tjänar, vad man äter, you know? Om man bara äter nudlar och lever på studentfika, kan man ju betala mindre, eller hur? Men är man bortskämd och vill ha lyxig mat hela tiden, då kanske mer.

Sen beror det ju såklart på vad föräldrarna tjänar också, va? De betalar ju en massa redan, hyra, el, internet... Det är ju inte gratis att ha en vuxen unge hemma, tyvärr.

Hyra
Mat
El
Internet
Försäkringar (hemförsäkring)

Och Konsumentverket, dom säger ju nåt om 7300 spänn i månaden, men det är ju sjukt mycket. Det är väl snarare om man ska bo i en storstad med bra lön. Min kompis bor i en mindre stad och betalar 2500, så det skiljer ju enormt. 7300 är väl lite overkill.

Men typ 3000-5000 är nog en bra tumregel. Beror ju helt på situationen. Pratat med mina föräldrar om det. De sa att det inte är själva pengarna som är det viktigaste utan att man bidrar och hjälps åt hemma. Städar, diskar, handlar osv. Det är väl bra också, inte bara betala pengar! Men pengar är ju bra att ha också. Speciellt för oss unga!

Vad kan man kräva av vuxna barn som bor hemma?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Min dotter, Lisa, 25 år, bor fortfarande hemma. Det är jobbigt ibland. Pengar, ja, det är en sak.

Hon tjänar bra, men bidrar inte så mycket. Kanske 1500 kr i månaden. Räkningar, mat, allt det där… det blir ju en hel del.

Konsumentverket säger 2000-4000 kr. Jag vet, jag vet. Jag borde prata med henne. Men…

Det är svårt. Vi har alltid varit nära, men nu… känns det som en vägg mellan oss. En tystnad. Jag saknar hennes skratt. Hon är så ledsen. Jobbigt.

Vad ska man göra? Förvänta sig mer? Känns orättvist, men… hur ska vi klara oss annars? Hyran, elen…allt stiger ju.

Lisa har egen lön.
Bidrar med 1500 kr/månad.
Konsumentverket rekommenderar 2000-4000 kr.
Jag saknar henne.
Det är så jobbigt.

Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag bara låta det vara? Nä, det är inte rättvist. Men att prata om det… det är så svårt. Hon mår dåligt. Det gör jag också. Allt är så jobbigt just nu. Livet.