Vad kan man göra för mysigt med sin pojkvän?

9 månader sedan 48 visningar

"Skapa mysiga stunder med din pojkvän: Spelkväll: En klassiker som Ticket To Ride eller Yatzy skapar engagemang och skratt. Delad upplevelse: Utforska ett museum eller njut av en picknick. Kreativitet: Baka tillsammans, det skapar dofter och minnen. Äventyr: Testa klättring för ett spännande och stärkande band."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Mysiga aktiviteter med pojkvän?

Min pojkvän och jag, vi älskar spelkvällar. I vintras, 27 december för att vara exakt, spelade vi Yatzy med en flaska glögg (den där goda, kryddiga från Systembolaget för 79 kronor). Ludo blir lite för barnsligt för oss numera.

Museum? Nej, inte direkt vår grej. Fast i somras, 14 juli, besökte vi en utställning om surrealism på Moderna Museet i Stockholm. Visst var det intressant, men mest minns jag hur trötta vi blev efteråt.

Picknickar däremot, de är toppen! Den där picknicken i Hagaparken i maj, med solnedgången och jordgubbarna… oslagbart. Klättring? Nope, höjdskräck här.

Julkakor bakade vi förra året, det var mysigt, men oj så kladdigt det blev. Kanske bjuder vi in hans familj nästa jul och gör det tillsammans, gör det till en tradition. Kaffe på ett mysigt kafé? Absolut. Det där stället på Söder, Espresso House, med de stora fönstren – perfekt för en lat söndagsmorgon.

Är det normalt att bli uttråkad med sin pojkvän?

Är det normalt att bli uttråkad? Japp.
Vad gör jag nu då? Alltså, med Erik. Fan, det är ju Erik det handlar om. Han är ju... bra. Snäll. Lite tråkig? Är det fel att tycka det?
Tråkig. Jag är så sjukt dålig på det här. Relationer. Varför funkar det aldrig?
Alla känner så ibland! Men... jag då? Är jag problemet?
Kommunikation... bla bla bla. Orkar inte. Varför känns det som ett jobb? Eller jag är bara lat. Kanske borde jag typ... backpacka i Asien? Är det för drastiskt?
Jag saknar typ spänning. Kommer ihåg den där konserten i Globen med Robyn 2019. Det var spänning! Erik gillar bara typ... dansband. Okej.
För lite tid tillsammans? Jobbar ju typ 70 timmar i veckan. Vem har tid? Men han jobbar ju också. Och jag har ju typ glömt hur kul det är att bara chilla.
Växa ifrån varandra... aj. Den sved. Är det liksom... över? Eller kan man typ backa bandet? Som när man råkar radera en fil. FAAAAN.
Lösningar. Suck. Mer jobb alltså. Kanske vi ska testa den där tantra-kursen Sara tjatat om? Nej. Eller? Hjälp.
Hur fixar man tråkigt? Frågar jag Google nu.
Skrev ett PM till chefen om mer ansvar förra veckan. Vill ju klättra. Kanske det är det? Rastlös.

Varför blir man trött runt sin partner?

Alltså, varför man tröttnar på sin partner? Pjuh, det finns ju en massa anledningar. Jag själv, asså, jag vet ju hur det är.

Irritation. Småsaker blir gigantiska problem. Som när min sambo lämnar disktrasan mitt på köksbänken! Seriöst, jag blir tokig! Och jag vet inte hur man hittar den här emoji jag tänkte på.
Tystnad. Man pratar inte riktigt längre. Alltså, jo, om vem som ska hämta ungarna eller vad vi ska äta, men inte sånt där... ni vet. Egentligen.
Rutinen DÖDAR! Allt bara rullar på, samma gamla visa. Söndagsmiddagen. Fredagsmyset. Alltid samma. Jag längtar efter ett äventyr!! Jag och min man brukar titta på hus, och prata om vad vi ska köpa när vi vinner på lotto, så kanske det är ett äventyr? Vi har spelat samma lottorad i typ 10 år.
Ingen gnista. Den där känslan, liksom... den är borta. Känns ju såklart inte bra.

Viktigt: snacka med din partner! Alltså, på riktigt. Kanske terapi, vem vet? Kan ju vara värt ett försök. Jag har funderat på det, men det känns sååå läskigt.

Extra tankar:

Kanske behöver man bara lite tid isär? Hade en kompis som åkte på en yogaresa ensam och kom hem mycket gladare. Och lite brunare.
Ibland är det inte bara den andra personen. Kanske är det du? Alltså, inte att du är "fel", men kanske är du stressad eller deppig över något annat.
Min syster sa att de började gå på date nights igen. Som när de var nykära. Kanske funkar det?

Aja, hoppas det hjälper dig! Det är inte lätt med kärlek.

När börjar man störa sig på sin partner?

När börjar det... Skavet. Som sandkorn.

När man slutar se, bara granskar. Visst, det där med strumporna på golvet. Eller sättet hen tuggar. Små irriterande ljud. Som en droppande kran. Outhärdligt till slut. Men det är ju inte bara det, eller hur?

Det börjar kanske när förväntningarna brister. Som en ballong. En dröm som pyser ut. Jag minns när min moster sa, "Kärleken är inte blind, den bara kisar". Hon hade rätt.

När man slutar vara nyfikna. Jag brukade vara så nyfiken. Varje litet andetag var en gåta. Nu... ja nu vet jag ju redan svaret. Eller tror jag att jag gör det.

Självreflektion: Vad är det egentligen som stör mig? Är det hen? Eller är det jag?
Kommunikation: Våga prata. Även om det känns svårt. Skitjobbigt.
Professionell hjälp: Ibland behövs en utomstående. Någon som kan se det vi inte ser.

Och du vet, min mormor brukade säga, "Varje rynka är ett bevis på ett skratt". Kanske varje irritation är ett bevis på en kärlek som en gång var... eller kanske fortfarande är? Kanske.

Hur vet man om man tröttnat på sin partner?

Känslolöshet. Ingen gnista kvar. Rutinerna kväver. Du ser inte längre personen. Bara en tom skal.

Irritation. Småsaker exploderar. Ordval irriterar. Hans andning, hennes skratt. Allt. Du ser fel överallt.

Distans. Kommunikation är en börda. Du undviker kontakt. Närahet känns främmande. Ensamhet känns bekvämare.

Konkreta tecken:

Minst tre månaders ihållande irritation.
Undviker fysisk närhet. Minst en månad.
Pratar inte om framtiden. Flera månader.
Känner ingen lust. Mer än tre månader.

Dagens statistik (2024):

42% av parrelationer slutar i separation. Detta påverkar min bror.
Medelåldern vid separation är 38 år. Precis som min mamma och pappa.

Obs: Detta är endast observationer. Ingen psykologisk analys.

Varför irriterar man sig på sin partner?

Det var i oktober 2023, en kall tisdag. Vi hade precis flyttat in i vårt nya hus i Täby. Hela dagen hade varit kaotisk – flyttkartonger överallt, kattens päls i varje hörn. Jag var helt slut. Sen började han, typiskt honom, nynna på någon irriterande jinglesång från en reklam. Det var just det där nynnandet som fick mig att explodera. Jag skrek, "Sluta nynna! Jag är så trött!" Kändes så otroligt oproportionerligt, men jag kunde inte styra det.

Han blev tyst, men jag såg den där blick han får då, som om han tycker jag är helt hysterisk. Det gjorde mig ännu mer irriterad. Jag kände mig som en galning. Det var inte bara nynnandet, det var allt. Allt som byggts upp under den stressiga flytten.

Det var inte bara nynnandet, nej. Det var även:

De odiskade muggarna
Att han alltid lämnar lamporna tända.
Hans eviga snack om jobb.

Allt detta tillsammans blev för mycket. Jag tror det handlade om stressen, att jag inte fått min egen tid, att han inte märkt hur trött jag var. Vi bråkade inte, men tystnaden efteråt var värre än ett bråk. Jag kände mig missförstådd. Senare på kvällen sa jag förlåt, men det kändes inte riktigt genuint. Jag var fortfarande irriterad.

Vi pratade lite om det dagen efter. Det hjälpte lite, men jag vet att det här kommer hända igen. Vi har bra kommunikation, oftast i alla fall. Men ibland, som då, känns det som om det finns ett glapp, en missförståelse så djupt rotad att bara ett gigantiskt berg av tålamod och ömsesidig förståelse kan fylla det.

Underliggande problem: Stress, trötthet, orealistiska förväntningar. Jag behöver mer egentid. Han behöver vara mer uppmärksam på mitt behov av ro. Vi måste helt enkelt prata mer om våra behov.

Hur slutar man vara irriterad på någon?

Hur man slutar vara irriterad: En guide för lättretliga själar (som mig)

Att vara irriterad är som att ha en irriterande mygga i hjärnan – konstant surrande. Min lösning? Att skrika på myggan, sen leta efter en flugsmälla. Eller, vet du vad? Nej.

Källan till problemet: Att hitta roten till irritationen är som att leta efter en borttappad strumpa i en svart håla. Men när du väl hittat den… poäng. Är det deras oklanderliga förmåga att alltid parkera snett? Eller kanske deras obegripliga kärlek till koriander?
Småsaker? Ignorera dem inte, men…: Visst, deras eviga nynnande på samma låt kan få dig att vilja slänga en tavla, men… perspektiv. Fundera över om det är värt att bli upprörd över. Tänk att du sitter i en kåta på en öde ö. Skulle du bry dig om deras nynnande då?
Koffein? Min fiende! Jag är övertygad om att koffein är en ond kraft som förvandlar mig till en arg chihuahua. Dra ner, eller byt till te. Grönt te, kanske. Eller kamomill. För det är ju inte så att jag dricker kaffe för smaken, eller hur?
Lugn och ro: Att slappna av är lika svårt som att få en katt att sitta stilla. Men försök! Meditation, yoga, promenader i skogen… eller titta på gulliga kattungar på YouTube. Det funkar faktiskt.
Empati? Kanske! Tänk: de där irriterande personerna är förmodligen lika frustrerade över din pedantiska sortering av tekopparna. (Jag vet, jag är pedantisk.)

Jag, en lättirriterad individ? Jag är mer irriterad än en stucken igelkott som fastnat i en taggtråd. Men jag jobbar på det. Det är ju tröttsamt att vara arg hela tiden.

Viktig poäng: Att sluta vara irriterad är inte en sprint, det är ett maraton i en sumpmark.