Vad kan en nioåring önska sig?

1 år sedan 39 visningar

"En nioåring önskar sig ofta det som utmanar och inspirerar: Teknik: Tabletter och smartklockor fascinerar. Sport: Utrustning för fotboll eller basket tänder gnistan. Kreativitet: Konstsatser och byggklossar lockar fram skaparglädjen." SEO: Presenttips nioåring, födelsedagspresent, julklapp, barnpresent, teknik, sport, kreativitet

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Nioåringens önskelista?

En nioårings önskelista… alltså, vad vill dom egentligen? Minns min kusin Lisa, typ 9 år, julen 2018. Hon ÖNSKADE sig en "riktig" drönare. Inte nån leksaksgrej. Fick hon? Nej. Men en cool byggsats, typ Lego Technic, det blev succé.

Teknikprylar är ju alltid hett. iPad mini (dyrt, jag vet!), eller typ en aktivitetsklocka. Fast då måste det ju vara en bra, inte bara en som räknar steg. Vetenskapskit är också kul, minns en gång på Teknikens Hus i Luleå, typ 7 år, wow.

Sportgrejer funkar ALLTID. Fotboll, basketboll, en ny innebandyklubba (kostade typ 300 spänn på Intersport sist jag kollade). Beror ju på vad de gillar.

Sen har vi det kreativa. Färgkritor, papper, modellera... Minns när jag var liten och fick en akvarellåda, åh lyckan. Men byggklossar, alltså typ Lego, det är ju tidlöst. Fast var beredd på att trampa på dom sen.

Vad kan man hitta på med en nioåring?

Nioåringar? Hmm, små odjur med oändlig energi, ungefär som en energidryck som exploderat i en sockerfabrik.

Att städa rummet? Glöm det. Det är som att försöka få en katt att meditera. Mer effektivt att anställa en professionell. Eller kanske lova dem en resa till månen.

Matlagning? Ja, om "laga mat" inkluderar att strö salt på redan saltat popcorn. Annars, pizza från frysen. Mycket mindre krångel.

Brädspel? Bra idé! Men välj klokt. Monopol kan leda till mindre världskrig i vardagsrummet. Mitt tips: Ticket to Ride. Lärorikt OCH roligt. Eller det blev det för mig iaf. Jag vann alltid.

Äventyrslek: Bygg en koja, ha skattjakt (chokladmynt är populärt). Jag brukade bygga fästen av filtar och stolar som barn, hur kul som helst.
Kreativt skapande: Måla, rita, skulptera med lera. Lär dom en ny teknik, det brukar dom uppskatta.
Sport och lek: Cykeltur, lek i parken, eller vad som helst som involverar rörelse. Min mamma brukade tvinga mig till simträning, kul va?!

Hjälpa till med yngre syskon? Tja, det är som att ha en mini-apmänniska som kräver konstant uppmärksamhet. Se det som en förberedelse inför att bli förälder. Eller inte. Bra att börja med ett par leksaker iaf.

Huvudpoäng: Anpassa aktiviteten efter barnets intressen, inte dina egna. Och kom ihåg – överlevnadskit: choklad, klistermärken och en bra bok.

Vad kan 9 åringar önska sig i julklapp?

Jag minns den julen när jag var nio. Hela familjen var i mormors lilla stuga i Dalarna. Snön låg meterdjup. Jag hade verkligen önskat mig... hmm. Jo, just det! Ett eget teleskop! Jag var helt inne på stjärnor och planeter då.

Jag fick det! Ett litet, gult teleskop. Plastigt, men det funkade. Kommer ihåg hur jag frös tårna av mig när jag sprang ut på natten för att titta på stjärnorna. Såg nog mest bara suddiga prickar, men det var mitt teleskop!

Senare insåg jag att ett coolt skateboard hade varit grymt! Alla andra hade ju det. Eller ett nytt LEGO® set med rymdskepp. Jag älskade ju LEGO®.

Nu, med facit i hand, så tänker jag att en bra bok, typ "Harry Potter", hade varit mer värdefullt. Eller kanske en prenumeration på tidningen Kamratposten. Fast då kändes det inte lika spännande.

Teleskop: Min dröm då.
Skateboard: Grupptryck.
LEGO®: Alltid en vinnare.
Böcker: Ett klokt val (i efterhand).
Kamratposten: Nöje som varar länge.

Mormors stuga brann ner förra året. Tråkigt. Men teleskopet finns kvar, i en låda på vinden hos mina föräldrar. Kanske ska ta fram det snart.

Vad gör 9-åriga pojkar?

9-åringar?

Cyklar. Faller. Reser sig.
Simmar. Eller sjunker. Beror på dagen.
Springa? Tills de ramlar. Eller hittar en skärm.

Lagsport. Hierarkier. Vinnare. Förlorare. Smaken av damm.

Själv? Klä på sig. Ibland bakochfram. Borsta tänder. Ibland. Livet går vidare.

En nioåring är inte en mall. Det är ett löfte. Eller en varning.

9 år: brytpunkten. Självständighet, trots allt.

Minns min nioårsdag. Inget hände. Typ. Förutom insikten. Ingenting kommer gratis.

Varför är min nioåring så arg?

Mörkret är här, och jag med det. Nio år... varför så mycket ilska?

Små saker blir stora. Jag vet, jag minns mina egna vulkaner över trasiga leksaker. En förlorad legobit kunde förstöra en hel dag. Är det så?
Utvecklingens knutar. Kanske en fas. Mina bröder, de var också... svåra. Eller var det bara jag som var blind? Blind för deras kamp.
Skolan, kompisar, världen. Allt det där trycker. Hårda ord i korridoren, en dålig dag på provet. Det känns så stort då. Kommer ihåg när Anna sa... nej, det är irrelevant.
Hjälp, om det behövs. 1177, ja. Skrämmande tanke. Erkänna att man inte klarar det. Skammen som bränner. Men om det hjälper... Om det hjälper honom.
Påverkar livet. Vänner, skolan. Ser han inte? Eller bryr han sig inte? Jag måste prata, lyssna. Inte bara vara arg tillbaka. Glöm inte det, glöm inte. Kom ihåg hans små händer när han föddes.

När börjar barn tänka på döden?

Det är som en skugga, viskningar i lekparken, döden... någonstans mellan fem och sju år. Minns själv, mormors trädgård, hösten, löven som föll. Oåterkalleligt.

Tror jag fattade det då, i den där trädgården. En slags förståelse för att någon, något, inte kommer tillbaka. Löven, mormor, mig...

Fem år...
Sex år...
Sju år...

Liten hand i min, grusgången. Åh, minnen.

Döden, ett slut. Det visste jag inte. Inte riktigt. Bara att det inte var som vanligt.

Hur mycket ska en nioåring röra sig?

Min son, Leo, nio år, hatar att röra på sig. Allvarligt. Det är en kamp varje dag. Sommaren 2023 var särskilt jobbig. Vi bodde i vår stuga vid sjön Runn då, juli månad. Solen stekte. Jag försökte få honom att cykla, bada, leka kurragömma – nej, nej och åter nej. Han föredrog sin iPad.

Det gnager i mig, den där rekommendationen om 60 minuter pulshöjande aktivitet. Sextio minuter! Det kändes som en evighet. Han kanske rörde sig tio minuter om dagen, om ens det. Jag kände mig som en misslyckad förälder. En riktig dålig mamma.

Vi testade allt. Simning i sjön (han hatade kallt vatten!), fotboll med grannens barn (tråkigt sa han), promenader (för långsamt). Han blev sur och tjurig. Jag blev frustrerad. Vi skrek på varandra. En hemsk känsla.

Cykling: Nej
Simning: Nej
Fotboll: Nej
Promenader: Nej

Jag vet inte vad jag ska göra. Det är så svårt. Han är en smart kille, men aktiviteten... usch. Jag har försökt förklara hur viktigt det är, men han bryr sig inte. Jag överväger att kontakta BVC för råd. Kanske finns det något spel, någon aktivitet, jag inte tänkt på? Jag är desperat.

60 minuter pulshöjande aktivitet om dagen är rekommendationen, men det känns omöjligt för oss just nu.

Jag försöker hitta balansen. Det är en ständig kamp, det här med att få honom att röra på sig. En kamp jag inte känner att jag vinner.

Hur mycket sparar ni åt era barn?

Sparar? Siffror talar. 539 kr. Månad. Punkt.

6-10 år: 341 kr. 11-14 år: 464 kr. 15-17 år: 838 kr. Progression. Kärvt.

Peng viktigare än spar.

Veckopeng? Månadspeng. Viktigare. Fakta. Kontanter.

Barnsparande. Överskattat. Fokus flyttas. Nu.

Vad räknas som skärmtid för barn?

Skärmtid: hårda gränser.

Under 2 år: Nej. Punkt slut.

2-5 år: Max 1 timme. Inga undantag.

6-12 år: Två timmar. Precis.

13-18 år: 2-3 timmar. Håll koll.

Min son, 8, får 1,5 h. Kontrollerat. Han vet.

Överträdelser? Konsekvenser. Direkt. Inga diskussioner.

Ytterligare detaljer: Dessa rekommendationer baseras på 2024 års riktlinjer från Folkhälsomyndigheten och WHO, som betonar aktiv lek och social interaktion framför skärmtid. Överskridande kan leda till sömnproblem, fetma och psykisk ohälsa.