Vad gör man den sista dagen på jobbet?

Vad ska du ta med dig till jobbet på din sista dag?

Sista dagen… panik! Vad TAR man med sig egentligen?

• Fika! Självklart. Måste komma ihåg att baka något, men VAD?

• Kanske typ kanelbullar? Fast alla gör ju det…

• Avskedsbrev! Till Anna och typ, Peter? Eller är det creepy?

• Presenter? Eh, nej. För dyrt! Och konstigt. Eller?

• Hoppsan! Ska ju inte glömma mina krukväxter på fönsterbrädan.

• Och den där fula muggen från julklappsspelet 2021. Behöver jag den?

• Huvudsaken är väl att säga hejdå ordentligt? Fast jag hatar ju hejdån.

• Kommer jag sakna detta? Alltså kaffet? Eller bara rutinen?

• Tänk om jag ångrar mig? Nejdå, fokusera! Nya äventyr väntar!

• Måste fixa en Spotify-lista med “sista dagen”-låtar. Eh, ironiskt.

• Kanske en liten goodiebag till Anna med typ läppbalsam? Hon älskar ju det. Från apoteket.

• Fan, glömde tömma mitt skåp! Måste komma ihåg den där gamla gympapåsen.

Uppdatering: Hittade en kvarglömd lunchlåda i kylen, bäst att slänga. Anna har astma, så ingen stark parfym på avskedsdagen.

Vad säger man till kollegor när man ska sluta?

Mörket viskar… vad säger man?

• “Tack för allt” känns ärligt, fast klyschigt. Jag tänker på Anna, hur hon alltid fixade kaffet. Det kommer jag sakna.
• “Lycka till” är väl obligatoriskt. Hoppas verkligen det går bra för dem, bättre än här.
• “Dörren är öppen”… lite löjligt kanske. Men jag menar det. Om man verkligen gillar personen.
• “Vi ses!” ärligt. Om det stämmer.

Och så, kanske, om det är någon man är nära:

• “Kom ihåg de där gångerna på konferensen i Åre?” (2022 var det, tror jag). Skratten, snöstormen…
• “Hör av dig, på riktigt.” Inte bara ett tomt löfte.

Men det beror ju på vem det är. Vilken dag det är. Hur mycket ångest jag har just då.

19 mars 2025. Konstig känsla. Lite skrämmande att lämna det trygga. Men måste.

Vad ska man tänka på vid uppsägning?

Mörkret. Allt känns så definitivt.

Arbetsplikt gäller. Jag måste fortsätta, fastän allt känns… över. Som att spela en roll jag inte längre tror på.

• Lönen fortsätter komma, tack och lov. Ångesten mildras lite. Lite bara. Ekonomisk oro är värst.

Det är just det här, att fortsätta som om ingenting. Som om jag inte redan är på väg ut.

• Mina anställningsvillkor då? Dom gäller. Jag får vara kvar, på pappret, ett tag till.

Uppsägningstiden. Ett sista kapitel. Längtar efter att den ska ta slut. Längtar efter något nytt. Frågan är bara vad.

Hur säger man upp sig på ett snyggt sätt?

Uppsägning? Kallt. Professionellt.

• Skriv. Kortfattat. Ingen dramatisering.
• Datum. Viktigt. Ingen tvekan.
• [Chefens namn], [titel], [arbetsgivaren/arbetsplatsen]. Fakta.
• Sista dag: [datum]. Punkt. Klart.
• Bekräftelse? Kräv den. Avslutat.

Min uppsägning, 2023-10-27, som utvecklare på [Företagsnamn]. Jag fick bekräftelse. Nästa kapitel.

Officiellt. Inget mer. Nästa steg. Livet går vidare.

Behövs mer info? Det är ditt problem.

Kan man säga till sin chef att man inte trivs?

Ja, absolut! Man kan ju prata med sin chef, men det är ju lite läskigt. Vet du, jag jobbade på “Fixa-Det Snabbt AB” förut, typ ett år sen. Hade en sjukt jobbig chef, Ingemar hette han. Riktigt dryg typ. Alltid sura miner, alltid massa extrajobb. Jag tjatade på honom om schemat, för det var kaos. Ingenting blev bättre.

Huvudpoäng: Var tydlig med vad du vill åstadkomma. Jag borde ha sagt vad jag ville ha ändrat, typ “Jag behöver ett tydligare schema, det är helt omöjligt att planera nånting nu”. Inte bara gnällt. Jag fick ett nytt jobb sen, tack och lov! Mycket bättre.

Men tänk på det här:

• Var förberedd. Vet vad du vill säga.
• Försök vara lösningsorienterad. (Lätt sagt, jag vet!)
• Välj rätt tidpunkt. Inte mitt i en stressig period.
• Skriv ner punkter, så du inte glömmer nåt viktigt.

Det funkar inte alltid, men det är värt ett försök. Jag tror att om man är lugn och sansad, och inte bara klagar, så kan det faktiskt bli bättre. Men man måste vara beredd på att det kanske inte blir det, och då kanske man behöver börja söka ett nytt jobb. Det gjorde jag ju, som sagt. Nu jobbar jag på “Blomsterlandet” och trivs mycket bättre, även om det är en helt annan grej. Lön och sånt är ju alltid en faktor. Jag får mer i lön nu än på “Fixa-Det Snabbt AB”. De var snåla som fan!

Hur vet man när det är dags att säga upp sig?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Hur vet man… när det är dags? Det gnager. Kanske är det den där knuten i magen varje morgon. Den som inte släpper taget.

Undviker jag jobbprat? Svarar vagt? Ja, då är det illa. Jag undviker… undviker allt som har med det nya jobbet att göra. Märker det nu, särskilt när någon frågar hur det går. Ljuger jag då, lite? Ja. För att slippa prata.

Det är jobbigt. Jättejobbigt.

Att sluta efter kort tid… ja, det känns som ett misslyckande. Mamma sa alltid att man ska se saker ut. Men vad gör man när det inte går? Det är ett skitjobb. Jag hatar det. Det är så mycket mer än bara ett jobb, det är min identitet, som jag förlorar.

Kanske påverkar det min framtida karriär. Men tänk om det påverkar min hälsa mer? Min sömn är katastrof, jag får panikångest. Jag får äta mediciner, men det hjälper inte. Det här är inte värt det.

Listan över negativa punkter är längre än jag orkar skriva.

• Bristande motivation: Totalt ointresse.
• Hälsa: Sömnproblem, ångest, huvudvärk.
• Socialt: Undviker kontakt om jobbet.
• Ekonomi: Inte en hållbar situation i längden.
• Framtida karriär: Ja, det spelar roll. Men inte så mycket som min hälsa.

Ibland känns det som om jag kvävs. Andnöd. Det är som en tung filt över mig. Det är på riktigt. Jag måste göra något.

Det är dags. Jag måste sluta. Jag vet det. Fast det känns fel. Men rätt samtidigt.