Hur ska man hantera explosiva barn?

Hur hanterar man explosiva barn? Tips & råd?

Min lillebror, typ tio år då, han kunde bli… wow. Totalt kaos. En gång i mataffären, 27 juli 2018, slängde han sig på golvet, skrek rakt ut, mitt i en gång med folk överallt. Jag skämdes något enormt. Kändes som alla stirrade.

Att förstå vad som utlöste det var nyckeln. Inte bara “han är jobbig”. Det visade sig ofta vara hunger eller trötthet. En enkel macka eller en lugn stund kunde göra underverk.

Minns en gång han blev vansinnig för han inte fick den leksaken han ville ha i affären. Jag kunde ju inte köpa allt! Jag försökte prata med honom, men det hjälpte inte. Senare förstod jag att jag borde ha fokuserat på varför han ville ha just den där leksaken så mycket.

Alla barn är olika. Man kan inte jämföra min bror med kompisens snälla och tysta dotter. Att kräva samma beteende var ju helt orimligt. Det tog tid, men jag lärde mig att anpassa mina förväntningar.

Hur hanterar man utbrott hos barn?

Att hantera barns utbrott är som att jonglera med brandfacklor – spännande, men potentiellt brännskadligt. Du behöver en blandning av fast hand och mjuk famn, typ som en björn som kramar dig väldigt hårt men ändå med omsorg.

• Distraktion är din bästa vän: Tänk Pokémon Go, fast med verklighetens glädjeämnen. Byt fokus från vulkanen som är på väg att explodera till något roligt, som en klossbygge eller en superhjälte-lek.

• Flykten är ett alternativ: Ibland är det bara att dra sig tillbaka från striden. Bort från affären, bort från lekplatsen, bort från…allt. Dra med ungen, typ som en livvakt.

• Förklara – men kortfattat: “Vi går härifrån nu, för du blev arg. Vi pratar sen”. Punkt slut. Ingen lång utläggning om känslor. Barn fattar inte alltid sånt. Speciellt inte när de skriker.

Att förutse utbrott är som att förutse vädret i Skåne – Nästan omöjligt. Men man kan testa några knep.

• Rutiner är guld värda: Mina barn funkar bäst med rutiner. Precis som klockan är bra att ha så är fasta rutiner det också. Förutsebara situationer minskar kaos.

• Tillräckligt med sömn och mat: Ett hungrigt, trött barn är som en tidbomb. Detta är grundläggande. Men viktigare än att minnas namnen på alla ens kusiner, eller hur?

Glöm inte: Att du är människa, och att alla barn är olika. Det som funkar på min dotter, som älskar glitter och enhörningar, funkar inte på min son som lever för dinosaurier. Lite som att försöka få en katt och en hund att förstå varandra.

• Jag vet från erfarenhet: Min son på 5, Elias, brukar få utbrott om han är trött. Jag märker det på hans blick, som en liten grön drake. Då flyr vi.
• Min dotter, 8 år, blir ledsen om hon inte får göra som hon vill. Då försöker jag distrahera med en saga.

Det viktigaste är att vara lugn. Ja, jag vet, lättare sagt än gjort. Men tänk på att du är kaptenen på skeppet. Om du panikartat sjunger sjömansvisor, då kommer besättningen att gå under. Håll kursen, eller som min mormor sa: “Tålamod är en dygd”. Hon var förresten en mästare på barn-jonglering. Den där kvinnan kunde jonglera med tre barn, en matkasse, och en hund som slickade sig i ansiktet samtidigt. Det var en syn.

Varför söker barn uppmärksamhet?

Mörkt nu. Tankarna snurrar. Barn. Uppmärksamhet. Varför? Behöver… ses. Kännas… värdefulla.

Tänker på min systerdotter, Alva. Sex år. Kräver all uppmärksamhet. Som ett svart hål.

Låg självkänsla. Kanske. Hon är liten. Världen stor. Behöver… någon som ser henne.

• Bekräftelse. Viktigt. För alla. Ännu mer för små.
• Trygghet. Att bli sedd. Hörd. Känd.
• Kärlek. Det största behovet. Utan den… försvinner man.

Alva. Hon ropar. Skriker. Vill bli… buren. Hållen. Älskad. Precis som vi alla. Mitt i natten. Ensam. Med mina tankar.

Hur bemöter man aggressiva barn?

Ignorera bråk, belöna mys. Som att träna en ilsken chihuahua, fast större. Funkar skitbra… typ.

• Beröm: Ös på med beröm när ungen beter sig normalt, typ andas lugnt. Får ungen feeling som en rockstjärna.

• Ignorering: Totalt stenansikte när monstret går bananas. Typ som när grannens katt jamar kl 03:00. Man vänjer sig.

• Konsekvens: Typ, “Ropar du en gång till så blir det ingen glass i en vecka.” Sen måste du ju hålla det… Annars är du körd.

• Mitt tips: Muta ungen. Funkar alltid. Fast, psst, säg inte det till nån. Det är min lilla hemlighet.

Och du, glöm inte glassen! Min favorit är Piggelin, btw.

Viktigt! Funkar inte alltid. Barn är ju som små galna professorer. Experiment pågår ständigt. Lycka till! Behöver du mer hjälp så ring… nä skoja bara. Google it!

Hur hanterar man ett explosivt barn?

Okej, att navigera ett barn som lätt exploderar – det är en konst, inte en exakt vetenskap.

• Bekräfta lugnet: Uppmuntra när känslorna visas på ett konstruktivt sätt. Beröm är underskattat! Men överdriv inte.

• Stå fast: Vik inte ner dig när raseriet viner. Inga eftergifter! Att ge efter förstärker beteendet. Det vet jag av egen erfarenhet, min brorson testade mig rejält en gång med en glass.

• Kommunikation är A och O: Lär dem att prata ut det. Problemlösning i vardagen, steg för steg.

• Förebyggande åtgärder: Identifiera vad som tänder stubinen. Är det trötthet? Hunger? En viss leksak? Min systerdotter blir tokig av dålig sömn.

Tänk så här: Ilska är ofta ett symtom, inte problemet. Vad ligger under ytan? Är det frustration, rädsla, eller kanske en känsla av att inte bli hörd? Att bara skrika tillbaka hjälper sällan. Men ibland… kanske.

Hur bemöta explosiva barn?

Min lillebror, Leo, 7 år, fick ett fruktansvärt utbrott i mataffären i lördags. 2023-10-28. Hysteriskt skrikande, sparkande, kastade grejer. Jag skämdes. Folk tittade. Jag kände mig helt hjälplös. Det kändes som att allt jag försökte bara gjorde det värre.

Han ville ha den där lilla chokladfiguren, du vet, den med blått papper. Nej, sa mamma, absolut inte. Då exploderade han. Allt som fanns i kundvagnen flög i luften. Jag försökte få honom lugn, pratade lågt, men ingenting fungerade.

Mamma tog honom ur affären, det var nog bäst. Sen satt vi i bilen. Tystnad. Leo grät. Jag grät lite också, av frustration och ilska.

Det här med att ha en plan, det är ju smart. Det hade vi inte då. Men nu funderar jag på det. Kanske en lista med saker som funkar för honom?

• Lugn och ro, inte mer stimulerande.
• En bestämd men mjuk röst. Inte högt.
• Att få gå iväg en stund. Inte hålla fast honom.
• Att prata om det efteråt när han är lugn. Förståelse, inte straff.
• Försök att förebygga: bra sömn, mat och sånt.

Det där med att hålla fast honom… det var en metod förr, men det funkar inte på Leo. Jag tror det bara eskalerar läget. Jag kände mig mer lugn efter att vi lämnat affären. Att han fick lite distans. Jag behöver läsa på mer om detta. Det är svårt. Jag hoppas jag blir bättre på det här. Det är jobbigt för alla inblandade.

#Barn Problem #Beteende Barn #Ilska Hantera