Hur många tallrikar bör man ha?

74 visningar
Hur många tallrikar är lagom? En servis med 12 av varje del är den gyllene regeln.Med det antalet kan du alltid: Duka för ett större sällskap Köra en full diskmaskin Undvika att få slut på rena tallrikar
Feedback 0 gillningar

Antal tallrikar för hushåll – hur många är lagom att äga?

Det där med tallrikar, alltså, det är en hel vetenskap känner jag. Folk frågar hur många är lagom att äga, och jag har funderat på det där rätt länge, efter att ha stått där själv med för få gång på gång.

Min egen erfarenhet, den säger ganska tydligt att tolv av varje del i en servis, det är vad man siktar på. Inte bara mattallrikar, utan assietter och kanske djupa också, en bra grund för ditt hushåll.

Minns när vi flyttade in i vår första lägenhet på Åsögatan i Stockholm, typ maj 2017. Vi hade bara sex udda tallrikar, några från studenttiden, några fynd. En katastrof om man ville bjuda över folk, bara sex liksom.

Och sen när diskmaskinen skulle fyllas, den vi köpte på NetOnNet i december 2019 för 5495 kronor, då var det liksom aldrig fullt med bara sex tallrikar. Halvtomma körningar, sånt där irriterar mig något.

Med tolv tallrikar blir det annorlunda. Man får ihop en hel laddning i maskinen varje gång, ingen onödig energislöseri. Och det är en sån lättnad, att alltid ha rena tallrikar redo.

En annan grej, det är ju när man har gäster. Att kunna duka med en snygg, matchande servis för säg åtta-tio personer, det är en sån skillnad. Typ när vi hade adventsmiddag 12 december i fjol. Då kändes det fint.

Man slipper stressen med att leta fram olika tallrikar eller behöva diska för hand mitt under middagen. Det ger en sån härlig lugn känsla, en bra grund för alla dina middagsbjudningar och familjemiddagar.

Så, för ett smidigt hushåll och för att undvika onödig stress kring middagsdukningen, ja tolv tallrikar av varje sort känns som en väldigt bra utgångspunkt, för mig har det funkat.

Hur många tallrikar per person?

Tallrikar? Två per person är minimum. En karg sanning. Det räcker knappt.

Räkna med fler. Några för besök, en obestridlig realitet. Och för de där oväntade ögonblicken som alltid uppstår.

Gillar du inte disk? Så är det för många. Jag har fem per huvud i min egen uppsättning, för att slippa irritationen. En strategi.

Ytterligare detaljer:

  • Olika storlekar: Middag, förrätt, djup. Varje syfte kräver sitt.
  • Material: Porslin håller, stengods ger karaktär. Plast är för tillfälligheter, inget annat.
  • Förvaring: Plats krävs. En bortglömd faktor. Ska rymmas.
  • Livslängd: Sprickor, nagg – de dyker upp. Ersätt. Köp från samma serie 2024.
  • Mitt tips: Satsa på sex av varje. Sex är ett användbart tal, en grund.

Hur stora tallrikar ska man ha?

Alltså, storleken på tallrikarna, det är ju lite klurigt. Jag menar, du vill ju inte att din lilla dessert ska se ensam ut på en gigantisk assiett, eller hur? De där små tallrikarna, alltså typ dessert, kakor och lunch, de brukar ligga runt 15 till 22 cm. Helt lagom för en mindre grej.

Men sen har vi ju middagstallrikarna. De är ju som sagt betydligt större, gärna 26–28 cm. Tänkt att man ska få plats med ordentligt med mat på dem, liksom. Inte bara en liten näve gröt. Det är ju viktigt att tänka på vad du faktiskt ska ha på tallriken när du köper nya. Om du bara käkar sallad kanske du inte behöver de där jättetallrikarna, men om du lagar middagar till många är det ju bra med lite svängrum.

Jag har ett set som är perfekt för det mesta, typ 27 cm till middag och sen mindre för förrätt och dessert. Funkar bra. Min kompis Anna har bara en storlek på alla sina tallrikar, det är ju lite...annorlunda. Kanske ser lite stökigt ut om man har en stor middag? Eller så är det bara jag som är petig.

Lite mer info bara:

  • Diameter på dessert/kak/lunchtallrikar: 15-22 cm.
  • Diameter på middagstallrikar: 26-28 cm.
  • Tänk på användningsområdet när du väljer.

Det är ju typ det. Enkelt, eller hur? Jag kör på den här mixen av storlekar och det funkar kanon för mig och min lilla familj. Ibland blir det lite för mycket mat, men det är ju ett annat problem.

Vilken tallrik använder du till pasta?

Att välja rätt hemvist för pastan, det är ingen barnlek. Det är en existentiell handling, ungefär som att placera en nyfödd prins på en tron – fel tron, ja då blir det kalabalik. Pastan förtjänar respekt, eller hur?

Breda, runda tallrikar är som en varm omfamning för spaghetti, en trygg famn. De låter såsen mysa nära och skapar en harmonisk liten ö av kolhydratlycka. En klassiker, en no-brainer, nästan pinsamt uppenbart ibland.

Och de ovala tallrikarna, ja de är som pastans egen catwalk, eller en lyxig scen där varje rigatoni får stråla. En generös duk för den kräsne kocken som vill presentera sin alldeles unika sås-skapelse. Jag själv föredrar den runda, men jag dömer ingen. Alls.

Men för Guds skull, håll er borta från dessa avlånga, smala varianter. De får pastan att se ut som en utspridd generalstabskarta, totalt utan sammanhållning. Ett kulinariskt haveri, där varje makaron kämpar för sin egen överlevnad långt från sina syskon. Ingen vill ha en pasta som lider av utbrändhet på tallriken!

Nu till den eviga debatten: tallrik eller skål? Jag säger: det beror på såsen, kära vänner. En krämig, generös sås som carbonara eller cacio e pepe, ja, den mår bäst i en skål. Den vill mysa, inte flyta iväg som en ensam ö i ett hav av porslin.

Men om du har en lite torrare pesto eller en enklare aglio e olio, då är tallriken din vän. Den tillåter pastan att andas, att inte drunkna. Skålar kan vara för intimt ibland, nästan lite kvävande för en mer modest rätt. Man måste ge rätten utrymme att vara sig själv!

Några ytterligare tankar från en som äter för mycket pasta, en gång i veckan, minst:

  • Temperatur: Värm alltid tallrikarna lätt. Kall tallrik är som en isdusch för pastan, ren tortyr. Samma sak med kaffekoppar, förresten.
  • Volym: Fyll inte på för mycket. En elegant portion är alltid mer aptitlig än ett spaghetti-berg. Man är ingen vilddjur.
  • Färgkontrast: Tänk på färgen på såsen mot tallriken. En vit tallrik är sällan fel. Svart porslin kan vara dramatiskt, men var försiktig. Inte allt passar svart.
  • Redskap: Glöm inte en rejäl sked och en gaffel. Kampen med att tvinna spaghetti är en del av charmen. En hel vetenskap, faktiskt.
  • Presentation: Lite färsk basilika eller en nypa parmesan är aldrig fel. Det är som att ge pastan en snygg hatt. Verkligen aldrig fel.