Hur hanterar man en trotsig 3-åring?

1 år sedan 113 visningar

"Låt guldstunder bli era hemliga vapen! En daglig dos kärlek och närhet, oavsett aktivitet, fyller barnets emotionella tankar med positiv energi. Detta minskar trotsighet och stärker er band. Prioritera kvalitetstid – det är mer effektivt än någon form av bestraffning."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Hur hanterar man en trotsig 3-åring?

Oj, treåring, va? Känner igen det där. Min son, Emil, var en riktig liten tornado när han var tre, hösten 2018. Alltså, rena rama helvetet ibland. Kastade mat, skrek, vägrade klä på sig… Katastrof!

Minns en gång, 27 oktober, på Ica Maxi i Kungsbacka. Han skrek rakt ut för att han ville ha en chokladkaka. Jag fick betala 27 spänn för den där jäkla kakan bara för att slippa pinsamheten. Skärpning, mamma! Tänkte jag då.

Sen började jag med såna där "guldstunder". Fem minuter varje kväll, bara han och jag. Läste bok, byggde med lego, pratade om dagen. Lät honom välja. Helt plötsligt blev det mycket bättre.

Inte så att trotset försvann helt, förstås. Men det blev mer hanterbart. Han fick sin uppmärksamhet, kände sig sedd. Det blir ju inte magi direkt, men det gav oss fler fina stunder. Det var en riktig vändpunkt.

Kan rekommendera det varmt. Att verkligen fokusera på den positiva energin. Inte bara fokusera på det negativa. Det är som att tanka barnet med glädje. Och det smittar av sig. Det är min erfarenhet i alla fall.

Hur hanterar man en 3-åring som slåss?

Slåss? Problem. Treåring. Typiskt.

Ignorera. Fungerar sällan.
Positiv förstärkning. Bättre. Men långsamt. Mycket tålamod. Min brorson, samma sak. Tog månader.
Konsekvenser. Klar och tydlig. Inget tjafs. "Slåss = timeout." Punkt.
Modellering. Visa hur man löser konflikter. Inte alltid lätt.
Professionell hjälp. Ibland nödvändigt. 2024. Många resurser finns.

Förståelsen saknas ofta. De förstår inte konsekvenserna. Ännu.

Tid. Nyckeln. Oändligt tålamod. Eller bryt ihop. Valet är ditt.

Konsekvens är A och O. Inga undantag. Alltid samma reaktion. Förutsebarhet.

Positiv uppmärksamhet? Ja, men balanserat. Inte som belöning för dåligt beteende. Känslomässig intelligens. Tråkigt arbete.

Mina erfarenheter: jobbigt. Men alla barn är olika. Ingen quick fix.

Vad är normalt för en 3-åring?

Min dotter, Alice, fyllde tre i juni 2024. Det var en explosion av ord. En riktig explosion! Hon pratade oavbrutet, om allt och ingenting. En dag babblade hon om en flygande elefant som åt jordgubbar på månen. Jag skrattade, men samtidigt… var det lite läskigt? Det magiska tänkandet, alltså.

Hon trodde verkligen på tomten. Jag minns hur hon grät för att hon inte fick träffa honom på riktigt förra julen. Det var jobbigt att se henne så ledsen. Det var så tydligt att det inte bara var lek för henne.

Förra veckan var vi på Liseberg. Det var överväldigande för henne, all stimulans. Hon började gråta och sa att karusellerna var levande och skulle äta upp henne. Det var sött, men också lite jobbigt, att behöva lugna henne.

Hon pratar otroligt tydligt nu, nästan perfekt. Det är fantastiskt att höra henne berätta sina fantastiska historier om prinsessor och drakar. Ibland är det svårt att hänga med i hennes snabba prat och fantasifulla berättelser.

Språk: Mycket prat, nya ord hela tiden.
Magi: Stark tro på sagor och fantasivärldar.
Känslor: Intensivt, ibland överväldigad.
Utveckling: Mycket tydligare tal.

Det är fantastiskt att se henne växa, men ibland är det lite utmanande att hantera hennes fantasi. Att förklara verkligheten mot fantasin är svårt ibland. Jag älskar henne otroligt mycket.

När ska man natta en 3-åring?

Nattning, 3 år: 19:00-21:00. Punkt.

Sömnbehov varierar. 10-13 timmar. Mer eller mindre. Lyssna.

Aktivitetsnivå styr. Hård dag, tidigare säng. Enkelt.

Övertrött? Senare? Testa! Väcka svårt? Fixa tiden!

Sömnbrist: morrongnäll.
Utvilad: lek.
Rutiner skapar lugn. Viktigt!

Min kusin, 3 år, sover 20:30. Oftast. Ibland 19:30. Beror på. Jag vet.

Hur får man barn att sluta bråka?

Hjälp, syskonbråk... Minns en gång i somras, typ juni 2023, i stugan vid sjön. Helt galet. Aldrig mer.

Lillebror tog storasysters kritor. Totalt krig. Jag skrek nog mer än de. Ingen lösning egentligen. Bara mer kaos.

Inga jämförelser: "Varför kan du inte vara lika snäll som..." FÖRBJUDET.
Styrkor? Ja, hitta nåt bra. Storasyster är grym på att rita. Lillebror sjunger falskt men med inlevelse. Hylla det unika.
Samarbete...typ bygga koja. Men de slåss ju om pinnarna!
Rättvisa? Glöm det. Jag ger upp. Alltid nån som gnäller.

Delat rum är tortyr. De behöver space, seriously. Vi har inte råd med större hus.

Sen då? Ingen aning. Ibland funkar mutor. Glass. TV-spel. Fast det är ju inte rätt heller... Men tyst blir det! Ångrar mig efteråt.

Bäst är att gå ut. Skogen fixar det mesta. Frisk luft, pinnar, myror. Mindre bråk. Eller annat bråk. Det är ju också nåt.

Stugan var egentligen vid Mälaren, inte Vättern. Men vem bryr sig? Kritorna var från Panduro, dyra.