Är det svårt att laga mat?

1 år sedan 62 visningar

"Laga mat ska vara kul, inte stressigt! Börja enkelt. Undvik rätter med tjugo ingredienser, speciellt första gången. Sänk ribban så slipper du onödig press och matsvinn. Fokusera på smakupplevelsen och matglädjen!"

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Är matlagning svårt?

Är matlagning svårt? Alltså, beror ju på vad man menar med "svårt", eller hur?

Jag tycker det kan vara rätt chill, men... Jag vet ju själv hur jag stressat upp mig totalt över mat.

Typ när jag försökte göra en avancerad paella förra sommaren (juli kanske?), på landet. Herregud, massa saffran som var svindyrt, räkor som skulle vara exakt rätt... blev kaos.

Det handlar nog om att inte sikta på stjärnorna direkt. Jag menar, en enkel pasta funkar ju alltid. Ingen behöver en rätt med tjugo ingredienser första gången.

Hög ribba = garanterad katastrof. Tro mig, jag har varit där. Bättre att börja enkelt, typ steka en halloumi.

Varför tycker jag inte om mat?

Jag HATADE mat. Punkt. Ångest.

Gymnasiet, Lidingö, 2008. Varje lunch i matsalen var en mardröm. Illamående. Folk smaskade. Jag svettades.

Ångest styrde. Allt.
Kontrollbehov. Mat kändes som det enda jag kunde påverka.
Kroppskomplex. Bilder i tidningar. Smala ideal. Äckliga.

Min bror sa en gång "Du är ju bara tjockskallig". Det gjorde inte saken bättre. Svin.

Var inte tjock, var inte konstig. Bara försvinn. Mat = Farligt. Inget mer.

Varför gillar jag inte mat?

Alltså, varför jag inte gillar mat? Jo, det e ju en bra fråga! Ibland är det bara... inte kul.

Ångest och stress kan fucka upp aptiten totalt.
Sen kan det ju vara att man håller på med någon konstig diet som gör att maten tappar sin charm. Eller för mycket träning!

Och det är ju det här med ätstörningar. Typ anorexia, bulimi, ARFID. Det är allvarligt. Det kan vara väldigt jobbigt...

Anorexi: Man typ svälter sig själv. Läskigt.
Bulimi: Hetsäter och spyr efteråt. Ännu läskigare.
Selektiv ätstörning (ARFID): Vissa saker bara går inte. Kan vara konsistens eller utseende.

Jag kommer ihåg när jag försökte gå ner i vikt inför min kusins bröllop. Jag slutade nästan äta kolhydrater helt. Var ju helt slut hela tiden! Inte konstigt att jag inte orkade tänka på mat då. Jag tränade ju som en galning också.

Sen så hade min kompis Anna problem med att hon bara kunde äta typ fem olika saker under en period, nåt med att hon tyckte allt annat var äckligt. Det var ju ARFID hon hade. Hemskt!