Är det bra att vila efter maten?

Är det bra att sova efter maten?

Kvällens skymning... Jag minns, mammas röst i köket, ät långsamt, älskling. Sömnen, en skugga efter festen? Aldrig direkt.

Det är nåt med den där tunga känslan... Som en sten i magen, Marianne sa det så bra. Uppblåst, trött, orolig. Men visst är det lockande, soffan lockar.

Magen, ett slagfält. Allt det goda... För mycket, för snabbt? Sömnen flyr då. Jag vet det, jag känner det.

Tidig kvällsmat, ja. Lyssna på kroppens viskningar. Lugnet före stormen... Eller snarare, lugnet före drömmarnas dans. Sov bättre.

• Ät tidigare.
• Lyssna på Marianne.
• Undvik stenen i magen.
• Sömnen, din vän, inte din fiende.

Är det bra att gå efter maten?

Promenader efter maten? Visst.

• Blodsocker. Typ 2-diabetes, korta promenader. Logiskt.
• Nya Zeeland-studie. Små steg. Oftare. Smartare?
• En lång promenad? Ibland orkar man inte.
• Mina promenader? Rökpaus.
• Varje måltid? Lågt blodsocker!
• Socker... och jag som älskar semlor.
• Rör på dig! Försök.
• Min mormor gick alltid till parken.
• Vad gjorde hon där? Jag minns inte.
• Förresten, köpte nya skor.

Utveckling:

• Diabetes ökar. Tänk efter.
• Promenader är gratis.
• Men tid är pengar.

Min "filosofi": Gör det inte för komplicerat. Bara rör dig. Eller inte. Ditt val.

Är det bra att ligga ner efter maten?

Att ligga ner... efter maten. En fråga jag grubblat på, många nätter.

Kroppen känns tung, ibland, efteråt. Som en säck.

• Ingen vetenskaplig sanning, sägs det.
• Reflux? Sitt upprätt är visdomen.

Men min farmor... hon vilade alltid en stund. Efter söndagsmiddagen.

Kanske är det bara så. Känns det bra? Gör det.

Är det halsbränna? Akta dig.

Minnet av farmor är starkare. än vetenskapen, just nu.

Kanske det är den sanna sanningen. Eller inte. Jag vet inte.

En liten stund bara. Tio minuter. Kanske femton. Inte för att sova. Bara... vila. Som farmor gjorde. Jag saknar farmor. Hon gjorde de bästa köttbullarna.

Halsbränna. Jag har Gaviscon i skåpet. Utifall. Men jag hoppas jag slipper. Hoppas jag kan vila. Som farmor.

Är det bra att röra på sig efter maten?

Jaa, det där med promenader efter maten, va? Jag läste nåt liknande, tror det var från Nya Zeeland. En kort promenad efter varje måltid är tydligen bättre än en lång en gång om dagen. Alltså, för blodsockret. Minns inte exakt vad studien sa, men typ så.

Det är ju bra att röra på sig överhuvudtaget, vet du. Jag försöker själv komma ihåg det. Ibland glömmer man ju bort det helt, haha. Men typ en kvart, en halvtimme, efter lunchen brukar jag gå en sväng runt kvarteret. Med hunden. Hon älskar det. Känns bra i kroppen med, mycket bättre än att bara sitta där still.

Fast ibland blir det ju inte så. Speciellt på helgerna. Då blir det mer soffhäng. Men jag försöker verkligen! Alltså, ja.. det där med blodsockret är ju viktigt.. för alla, eller hur?

• Kort promenad efter varje måltid är bäst för blodsockret.
• Långpromenad en gång per dag funkar också, men inte lika bra.
• Min hund älskar promenaderna.
• Jag försöker promenera efter lunchen, typ 15-30 minuter.

Årets siffror har jag ju inte, men studien var ganska ny, tror jag. Någon gång 2023 eller så. Måste kolla upp det när jag får tid.

Hur länge ska man vänta att träna efter mat?

Natten är lång, tankarna snurrar. Ska jag sova? Nej, det går inte. Kroppen värker, men det är inte bara den fysiska tröttheten. Det är något annat... något tungt.

Jag funderar på löpningen imorgon...eller idag, egentligen. Hur länge ska man vänta efter maten? Två timmar, sa någon. Minns jag rätt? Kanske tre? Det är alltid så svårt.

Min mage protesterar alltid om jag springer för tidigt efter maten. Känslan av att allt bara kutar runt, illamående, en obehaglig tyngd... Usch. Vill inte uppleva det igen.

Lågintensiv träning... morgonträning på tom mage... det låter bra, men så svårt att genomföra. Jag är ingen morgonmänniska.

Listan över saker jag borde göra växer:

• Sova mer.
• Äta regelbundet.
• Planera träningen bättre.
• Inte stressa.
• Två timmar efter måltid innan löpning. Definitivt.

Men det är lättare sagt än gjort. Jag vet. Allt känns så... övermäktigt. Ibland önskar jag att det bara var smärtan i musklerna jag behövde hantera. Inte detta... andra.

Idag, den 2023-10-27, kommer jag att försöka vänta de där två timmarna. Kanske blir det bra. Kanske inte.