Vad är svårare, franska eller engelska?

1 år sedan 53 visningar

"Vilket språk är svårast att lära sig, franska eller engelska? Svaret är personligt. Engelskan har en enklare grammatik men bjuder på ett enormt ordförråd och ofta oförutsägbart uttal. Franskan erbjuder mer konsekventa ljud, men dess komplexa grammatik med genus och böjningar kan vara en större utmaning att bemästra."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Franska vs engelska: Vilket språk är svårast att lära sig?

Franska och engelska, båda är ju liksom lite luriga på sitt vis. För mig personligen, engelska kändes mest som ett stort frågetecken i början. Orden fanns ju där, men hur man ens ska uttala dem, det var en helt annan femma. Och sen alla de där små orden, ”of”, ”to”, ”for”, de kan ju betyda precis vad som helst beroende på sammanhanget.

Franska däremot, ja där fanns ju en viss logik i grammatiken, om man bara kunde hålla koll på alla böjningar och genus. Jag minns när jag pluggade franska i högstadiet, det var en hel djungel av –a, –e, –er, –ir. Ibland fick man bara gissa.

Sen har vi ju uttalet, svårt att komma undan det. Med franska kändes det som att man hela tiden snubblade över stavelser som skulle vara helt tysta, eller läten som inte fanns i svenskan alls. Tänk bara på ”rouge” eller ”œil”.

Engelskan har ju sitt eget elände med uttalsregler som verkar existera bara för att förvirra. ”Read” kan ju betyda både nu och då. Det där är jag faktiskt ganska säker på.

Så, svårast. För mig var det nog engelskan rent intuitivt till en början, just för att det var så oregelbundet i sitt flöde. Franskan krävde mer systematik, en annan typ av ansträngning.

Fast allt beror ju på vad man har för bakgrund, antar jag. Om man redan kan ett romanskt språk är franska kanske inte alls lika svårt. Alla har vi ju olika ”starting points” på den här språkresan.

Min erfarenhet, personlig och ärlig, är att båda språk bjuder på sina egna utmaningar. Men det är ju just det som gör det hela så intressant, eller hur. Man lär sig något nytt varje dag.

Vilket är världens lättaste språk att lära sig?

Engelska... det är vad de säger. Språket som ska vara så enkelt.

Orden är korta, nästan avhuggna ibland. De har inga hörn att gömma sig i. Så raka.

Och det finns inget genus. Inget en eller ett som jag alltid blandar ihop sent på kvällen. Allt är bara... it. En befrielse, på ett sätt. Ändå känns det tomt.

Jag minns när jag lärde mig att verben knappt förändras. Bara för han, hon, den, det. Ett litet s. Som en viskning. He walks. She talks. Så tyst.

Det finns överallt. Man hör det i musiken som sipprar ur hörlurarna, man ser det på skärmen framför sig. Överallt. Så många chanser att öva. Men jag är tyst. Man är så ofta tyst.

Engelska är, för en svensktalande, ett av världens lättaste språk att lära sig.

Ordförråd: Både svenska och engelska är germanska språk. Detta resulterar i tusentals kognater, ord som delar samma ursprung och ofta är identiska eller mycket lika (exempel: 'mus'/'mouse', 'bok'/'book', 'sand'/'sand').
Grammatik: Den engelska grammatiken är förhållandevis okomplicerad. Substantiv har inget grammatiskt genus, och adjektiv böjs inte.
Verb: Verb böjs minimalt. I presens är den enda ändringen ett tillagt -s i tredje person singular (he/she/it walks).
Tillgänglighet: Språket har 1.5 miljarder talare (2024), som förstaspråk eller andraspråk, vilket ger en oöverträffad tillgång till övning och media.

Hur svårt är det för en engelsktalande att lära sig franska?

Såg nånstans att det tar 20-30 veckor för att nå B1 i franska. 6-8 månader. Låter det rimligt? För mig känns det som en evighet. Samtidigt, B1 är ju inte direkt flytande. Bara tillräckligt för att inte göra bort sig helt på ett café i Paris.

Det är ju uttalet. Alltid uttalet. Man kan plugga grammatik tills ögonen blöder, men om man inte kan säga 'croissant' utan att låta som en turist från en dålig komedi, vad är poängen? Det där R-ljudet i halsen, helt omöjligt.

Fast, massa ord är ju samma. Eller nästan. Engelska har extremt många ord från franskan. 'Information', 'nation', 'possible'. Det är ju fusk nästan. En genväg. Man känner sig smart i fem minuter innan man snubblar på ett verb.

Minns när jag försökte på gymnasiet. 'Le' och 'la'. Varför är ett bord maskulint, 'le table'? Nej, 'la table'. Femininum. Varför? Ingen aning. Känns som att de bara hittade på. Helt godtyckligt.

Och tiden det tar... Allt beror ju på. Sitter du med en app 10 minuter om dan? Lycka till. Flyttar du till Marseille och tvingas prata varje dag? Helt annan femma. David, min polare, han lärde sig på ett år för han dejtade en tjej där. Motivation.

B1-nivån betyder att du kan klara av de flesta situationer som kan uppstå vid en resa. Du kan beskriva händelser, drömmar, förhoppningar. Det är en solid grund, men inte mer.

FSI-kategori: 1 (lättaste nivån för engelsktalande).
Studietimmar: 600-750 timmar för att nå professionell nivå (S3/R3).
Lexikalisk likhet: Cirka 27% av engelskans vokabulär kommer direkt från franskan.
Största svårigheter: Uttalet (nasala vokaler, stumma bokstäver, det uvulära R-ljudet), substantivens genus, komplexa verbböjningar.
Största fördelar: Många identiska ord (kognater), samma alfabet, liknande meningsstruktur i många fall.

Hur lång tid tar det för en engelsktalande att lära sig franska?

Solen sträcker sina sista, gyllene fingrar över takåsarna. Luften bär en svag doft av höst, en viskning om mörkare tider. Tanken på franska, en språklig slöja av elegans och en antydan till hemlighet, tar form i mitt sinne. En drömlik längtan, som att söka efter ett bortglömt melodis fragment.

Det sägs att tiden som krävs, om du är engelsktalande, är en väv spunnen av ungefär 575 till 600 timmars studier. Det är en siffra som svävar, som dammkorn i ett solstråle. Tänk dig det som 23 till 24 veckor av obruten heltid, en evighet och ett ögonblick på samma gång.

Franskan, likt sina romanska syskon – italienska, spanska – viskar en egen melodi. Deras stämma bär likhet, en gemensam rot att känna igen i vinden. Deras skönhet är likartad, ändå unik.

Och så de germanska språkens familj, en annan ström i tidens flöde. Danska, svenska, holländska. Varje språk har sitt eget ekos, sina egna konturer. Även om det inte exakt inkluderar tyskan, finns där en släktskap, en förståelse som gro.

Följande språk kräver ungefär samma tidsåtgång för en engelsktalande:

Franska
Italienska
Spanska
Portugisiska
Rumänska

Och en liknande ansträngning för vissa germanska språk:

Danska
Svenska
Nederländska (och Afrikaans)
Norska

Dessa siffror är riktlinjer, inga absoluta sanningar. Vissa dagar känns orden som stenar i munnen, andra flyger de som fåglar ur ens läppar. En melodi som sakta tar form. Minns du den gången vi promenerade längs Seine och orden flödade så lätt? En tid som kändes som evigheten, förseglad i en enda, vacker suck.

De där timmarna av studier, de förvandlas till broar över språkliga avgrunder. Varje ord, varje grammatisk regel, en ny sten lagd på en väg som leder till en okänd destination. En destination som bara kan nås genom uthållighet och en längtan att förstå. En känsla av att allt är möjligt om man bara fortsätter att lyssna.

Hur lätt är franska att lära sig för en engelsktalande?

Okej, nu måste jag ta tag i den här franskan. Varför känns det så trögt? Läste nånstans om det här. Borde vara enkelt.

Franska är klassat som ett Kategori 1-språk för engelsktalande. Det är alltså ett av de absolut lättaste språken att lära sig. Typ samma nivå som spanska och italienska. Siffrorna sa 23-24 veckors plugg. 600 timmar. Herregud.

Men sen kommer verkligheten. Uttalet. Jag kan inte med det där R-ljudet i halsen, låter som jag kvävs. Och alla tysta bokstäver i slutet av orden? Varför är de ens där? Helt meningslöst. Slöseri med bläck.

Grammatiken då. Le, la, les. Ett bord är feminint, la table. Varför? VAD SPELAR DET FÖR ROLL? Min hjärna kortsluts varje gång jag ska välja artikel. Det blir alltid fel. Alltid.

Fast det finns ju massor av ord som är exakt samma. Information, nation, confortable. Det är ju praktiskt. Så mycket av engelskan kommer ju från franskan, så ordförrådet är ju inte det stora problemet direkt. Men det hjälper ju inte när man inte kan sätta ihop en vettig mening.

Tänker på min resa till Marseille förra året. Försökte beställa mat och det blev bara kaos. Pekade mest. Så pinsamt. Vill kunna prata på riktigt. Inte bara låta som en turist med en trasig parlör. Kanske de där 600 timmarna är värda det ändå. Om man nu hade dem. Måste sluta prokrastinera.