Hur ser borderline personlighetsstörning ut hos föräldrar?

borderline personlighetsstörning hos föräldrar: 30-40% risk

Att växa upp med borderline personlighetsstörning hos föräldrar innebär att barn ofta utsätts för svår emotionell invalidisering i hemmet. Denna situation påverkar den psykiska hälsan och ökar risken för stressrelaterade symptom senare i livet beroende på vilket stödnätverk som finns tillgängligt.

Hur ser borderline personlighetsstörning ut hos föräldrar?

Att växa upp med en förälder som har emotionellt instabil personlighetsstörning, ofta kallad eips förälder, präglas ofta av oförutsägbarhet och starka känslomässiga svängningar. Förhållandet präglas sällan av en rak linje, utan snarare av snabba kast mellan intensiv värme och plötslig kyla. Många barn till föräldrar med EIPS upplever en vardag där stämningen kan skifta på några sekunder utan uppenbar anledning.

Känslomässig instabilitet och det svarta och vita tänkandet

Ett centralt drag vid EIPS är svårigheten att reglera känslor, vilket hos en förälder tar sig uttryck i impulsiva reaktioner och ett så kallat svartvitt tänkande. Föräldern kan ena stunden betrakta barnet som fullkomligt underbart för att i nästa stund uppleva det som avvisande eller svikande. Denna drastiska förändring gör att barnet ständigt befinner sig i beredskap för att undvika konflikter eller ilska.

När jag pratar med vuxna som vuxit upp under dessa förhållanden återkommer ofta beskrivningen av att gå på tå i det egna hemmet. Det handlar om att lära sig avläsa minsta förändring i förälderns röstläge eller ansiktsuttryck för att parera en potentiell kris.

Rädslan för övergivenhet och dess konsekvenser

En djup och ofta förlamande rädsla för att bli övergiven är typisk för tillståndet. I föräldraskapet kan detta leda till att föräldern omedvetet lägger ett tungt ansvar på barnet för sitt eget känslomässiga välbefinnande. Barnet förväntas trösta, stötta eller fungera som en emotionell partner, vilket kallas parentifiering.

Detta skapar en situation där barnets egna behov hamnar i skymundan. Istället för att få utrymme att växa och utveckla en egen identitet, blir barnets primära fokus att hålla föräldern på gott humör.

Hur det påverkar barns utveckling och anknytning

Konsekvenserna av att ha en förälder med borderline personlighetsstörning visar sig ofta i form av otrygg anknytning. Barnet lär sig tidigt att vuxenvärlden är opålitlig, vilket kan följa med upp i vuxen ålder i form av svårigheter med tillit, gränsdragning och nära relationer.

Forskning och klinisk erfarenhet visar att vuxna barn till personer med EIPS löper en förhöjd risk att utveckla egna problem med ångest, depression eller relationssvårigheter. Siffror från psykiatrisk forskning antyder att uppemot 30-40 procent av barn som växer upp under svår emotionell invalidisering utvecklar egna stressrelaterade symptom senare i livet, även om exakta siffror varierar beroende på stödnätverk utanför hemmet. ^[2]

Skuldkänslor och svårigheten att sätta gränser

Ett återkommande tema är de starka skuldkänslor som barnet bär på, både under uppväxten och långt in i vuxenlivet. Eftersom föräldern ofta växlar mellan att skuldbelägga och att söka bekräftelse, blir det svårt för barnet att förstå var dess egna gränser börjar och slutar.

Att frigöra sig eller säga ifrån kan väcka enorma skuldkänslor eftersom personen med EIPS kan uppfatta en sund gränsdragning som ett svek eller en bekräftelse på sin rädsla för att bli övergiven.

Förstå skillnaderna i föräldrastilar vid EIPS

Förälder med EIPS (emotionellt instabil)

- Svårt att upprätthålla konsekventa gränser; barnet får ofta agera känslomässigt stöd (parentifiering).

- Pendlar snabbt mellan idealisering ('du är bäst') och nedvärdering ('du förstår ingenting').

- Stora svårigheter att hantera egen frustration, vilket leder till plötsliga vredesutbrott eller nedstämdhet.

Emotionellt stabil förälder

- Sätter trygga, förutsägbara ramar och tar vuxenansvar för att stötta barnet.

- Ser barnet som en separat individ med ett eget värde oavsett prestationer eller tillfälligt humör.

- Klarar av att skilja på egna känslor och barnets behov, även i pressade situationer.

Karin och uppväxten med en mamma som hade EIPS

Karin, 32 år från Göteborg, minns barndomen som en ständig bergoch dalbana. Hennes mamma kunde vara fylld av värme och baka bullar ena dagen, för att nästa dag låsa in sig på rummet och anklaga familjen för att vara otacksamma.

Karin lärde sig tidigt att läsa av mamman direkt i hallen när hon kom hem från skolan. Om nyckeln lät på ett visst sätt visste Karin att det var dags att tysta ner sig själv och hålla sig undan.

För att hantera den inre stressen började Karin lägga all sin energi på att få höga betyg och sköta hemmet i hopp om att mamman skulle må bra. Det var först i 25-årsåldern, efter flera terapitimmar, som hon förstod att hennes mammas humör inte var hennes ansvar.

Idag har Karin en fungerande relation med sin mamma genom att konsekvent hålla tydliga gränser och begränsa kontakten när svängningarna blir för intensiva, vilket har gett henne ett lugn hon aldrig tidigare upplevt.