Vad är definitionen av en god vän?

Vad är egentligen en god vän? Alltså, på riktigt? Det där funderar jag ibland på, ni vet, när man sitter där ensam och tänker på livet. För mig är det så mycket mer än bara någon man kan…tjata med över en kaffe, liksom. Det handlar om en djup, djup respekt, en sådan där tillit som får en att… ja, blomstra, precis som det står där. Känns det inte så? Som att man helt enkelt… växer?

Jag minns min väninna Lisa, vet ni. Hon är… ja, hon är precis sån där vän. Vi har känt varandra sen vi var småttingar, och genom allt – jobbiga jobb, förälskelser som kraschat, familjekonflikter som fått en att vilja gräva ner sig – har hon varit där. Och det är inte bara att hon lyssnar, utan att hon verkligen ser en. Förstår man skillnaden? Det är som att hon kan läsa mina tankar, ibland. Alltså, inte bokstavligt, men… ni förstår. Det är en otrolig känsla.

Att kunna vara sig själv helt och hollett, utan någon mask, utan att behöva oroa sig för att bli dömd eller… ja, vad vet jag, att man ska bli utskrattad? Det är ju det viktigaste. Att man vågar vara sårbar, att man vågar visa sina svagheter, utan att känna sig… mindre värd. En god vän – det är som en trygg hamn, vet ni? Ett ställe där man kan ladda batterierna och bara… vara. Utan prestationskrav. Utan att behöva prestera en perfekt version av sig själv.

Jag läste någonstans – jag kommer inte ihåg var, men det var något om hur många vänner man behöver. Tror det var nåt om att man inte behöver så många, men att de man har ska vara… ja, äkta. Det är väl så det är, eller hur? Kanske fem, kanske tio, kanske bara en eller två? Kvalitet över kvantitet, som man säger. Det är en skatt, en riktig skatt, det där med en god vän. En skatt man ska vårda ömt.