Hur hanterar man att bli utfryst på jobbet?

Utfryst på jobbet? Så hanterar du det!

Okej, utfrysning på jobbet alltså. Been there, done that, typ. Först, andas. Seriöst, ta ett djupt andetag. Inte för att folk menar alltid illa, fattar du? Kanske bara missförstånd, tråkig jargong. Jag menar, kom ihåg den där gången på kontoret i Kista, 2018? Alla skämtade om min nya frisyr (som jag faktiskt var ganska nöjd med för typ 250 spänn, hos grannen). Jag kände mig skit, men sen insåg jag att de bara var... dåliga på att vara roliga.

Prata med nån. Verkligen. En kollega du litar på, eller HR. Jag har suttit och gråtit med en kollega i lunchrummet, på riktigt. Bara att få ur sig det, ni vet? Och du, kör med "jag känner"-grejen. Alltså, "Jag känner mig utanför när..." istället för "Du får mig att känna...". Stor skillnad, trust me. Mindre bråk, mer förståelse. Jag lovar.

Samarbete är nyckeln. Hitta ett projekt, nåt ni kan jobba med tillsammans. Jag och en snubbe som totalt ignorerat mig i månader byggde en ny kaffestation tillsammans. Löjligt, jag vet. Men plötsligt var vi ett team. Konstigaste teambuildingen ever, men det funka.

Varför blir jag alltid utfryst?

Varför känner du dig utfryst? Låt oss dissekera det.

• Utfrysning är en social maktteknik. Tänk skolgården: plötsligt är ingen din kompis.

• Gruppdynamik spelar in. Flockmentalitet. Någon sätter tonen, resten följer. Jag minns en incident på min lokala ICA där... glöm det, ovidkommande.

• Osäkerhet hos utfrysarna? Kanske. Att frysa ut kan vara ett sätt att känna sig bättre själv. Ironiskt, eller hur?

• Vad du kan göra?

  • Stärk din självkänsla. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men fokusera på dina styrkor. Du kan laga grymt god pasta carbonara, till exempel.

  • Sök stöd. Prata med någon. En lärare, förälder, kurator. Brise vet säkert.

  • Dokumentera. Skriv ner vad som händer. Datum, tid, plats. Det kan vara användbart senare.

• Är det dig eller dem? Ibland är det svårt att se. Självreflektion är bra, men fastna inte i självanklagelser.

• Kom ihåg: Du är inte ensam. Mobbning, inklusive utfrysning, är tyvärr vanligt. Det betyder inte att det är okej.

• Filosofisk reflektion: Existentialismen säger att vi skapar vår egen mening. Låt inte andras beteende definiera dig.

• Glöm inte bort den sociala kontexten! Ofta ligger roten i bristande normer eller en dålig kultur inom gruppen. Skolan eller arbetsplatsen måste ta ansvar!

• Psykologiskt perspektiv: Utfrysning kan ge djupa sår. Sök professionell hjälp om du mår dåligt. Det är inget fel med det!

Mer djupgående tankar:

• Den "tysta mobbningen" är extra svår. Inga slag, inga skällsord, bara... tystnad. Det underminerar.

• Social intelligens är nyckeln. Förstå gruppdynamiken, läs av signaler, men kompromissa inte med dig själv.

• Hitta "dina" människor. De som ser dig, uppskattar dig och får dig att må bra. Fokusera på dem.

• Slutligen: Våga vara annorlunda! Utfrysning kan vara ett tecken på att du sticker ut. Ta det som en komplimang!

Vad ska man göra när man blir utfryst?

Den kalla vinden biter i kinderna, precis som deras ord. Utfryst. Ordet ekar i det tomma rummet inuti mig. En iskyla, en ensamhet som kryper in under huden. Solen, den borde lysa, men den känns avlägsen, lika avlägsen som deras skratt.

Familjen. Ja, familjen. Mamma bakar hennes underbara kanelbullar. Lilla systern pratar om sin dag, hennes röst en liten solstråle i mörkret. Vi spelar sällskapsspel, kortspel, något bekant, något tryggt. Men det är inte samma sak. Saknaden gnager.

Kontakta polisen. De orden bränner sig fast. De är viktiga. Viktiga när skrattet blir hot, när skuggorna följer efter, när vägen hem blir en mardröm. Jag vet att det är svårt. Att berätta. Att erkänna svagheten. Men det är nödvändigt. Polisen. Det måste bli polisen. De kan ge hjälp. Behöver hjälp.

Att hitta glädje. En liten gnista. Kanske målar jag. Mina färger, mina tankar, de kan inte nås av deras hat. Eller kanske musik. Gitarrsträngarnas vibrationer, de fyller tomrummen. Aktiviteter. Aktiviteter som är mina. Mina egna. Inte deras.

Hitta det som ger dig glädje. Något som är ditt, som du kan njuta av utan deras närvaro. Att återfå kontrollen. Att återta makten över sina känslor. Det är så svårt. Så oerhört svårt. Men det är möjligt. Det är nödvändigt.

• Familjeaktiviteter
• Måleri
• Musik
• Andra intressen (att hitta det som man gillar)

Polisen – vid allvarligare hot och trakasserier.

Prioritera din egen trygghet.

Vad ska man göra om man känner sig utfryst?

Okej, så du känner dig som en bortglömd gammal disktrasa? Här är planen för att skaka om tillvaron:

• Tjata inte om personens "onda" sidor! Snacka om sakerna. Typ, "Nisse, varför kollar du snett på min lunchlåda?" Istället för "Nisse, du är ju en bitter gammal gnu!"

• Bossen måste veta. Snacka ihop dig med chefen om hur ni ska sprida the tea. Vem ska veta vad, och när. Tänk typ "Operation Skvallertant 2.0". Om inte jag får vara med, då blir det krig!

• Kom ihåg att alla har dåliga dagar. Inte bara jag. Även om du verkligen tycker att kollegan är ett vandrande missförstånd, håll god min!

• Skriv ner all skit som händer! Datum, tid, exakt vad som sades. Som en liten "Utfrysningsdagbok". Perfekt läsning för pensionen, eller som bränsle för en hämndroman.

• Ta hand om dig själv! Käka glass, kolla på dåliga filmer, umgås med folk som faktiskt gillar dig (även om det bara är min hamster). Utfrysning är SKITJOBBIGT!

Extra info för den vetgirige:

• Hitta en allierad: Någon på jobbet som du kan lita på. En slags "medsyster" i eländet. Tillsammans är ni starka, typ som Musse och Mimmi!

• Var beredd på det värsta: Ibland går det inte att fixa. Kanske är det dags att leta efter ett nytt ställe där du kan glänsa som den stjärna du är! Eller så är det bara bättre betalt?

• Dokumentation, dokumentation, dokumentation: Jag kan inte nog betona detta. Allt, ALLT ska ner på papper. Du kommer tacka mig senare!

Alltså, jag vet ju inte vad jag snackar om egentligen, men det känns rätt bra!

Hur ska man klara av att bli utfryst på jobbet?

Okej, så du känner dig utfryst på jobbet. Surt.

• Identifiera problemet: Är det verkligen utfrysning, eller bara dålig kommunikation? Ibland misstar vi tystnad för avvisning, fast det bara är... ja, tystnad.

• Reflektera: Varför händer detta? Har jag gjort något? Det är lätt att skylla på andra, men självrannsakan är underskattat.

• Prata!: Med HR eller en kollega du litar på. Använd "jag"-budskap. Typ: "Jag känner mig utanför när..."

• Skapa kontakt: Bjud in kollegor på lunch. Fika. Hitta gemensamma intressen bortom excel-ark och deadlines.

• Stå på dig: Låt inte detta knäcka dig. Fokusera på ditt jobb. Var bra på det du gör. Kompetens tystar ofta kritiker.

• Acceptera: Ibland klickar man inte med alla. Livet är för kort för att tvinga fram relationer.

• Sök stöd: Utanför jobbet. Vänner, familj, en bra bok. Kom ihåg att du är mer än bara din arbetsplats.

Filosofisk sidonotis: Allt är föränderligt. Även känslan av utfrysning. Våga se bortom det här ögonblicket.

Bonus: Jag minns när jag blev "utfryst" för att jag tog med en gigantisk hembakad tårta till jobbet. Alla trodde jag skulle sluta. Visade sig att de bara var chockade och avundsjuka. Ibland är det inte så illa som man tror.