Är det en mänsklig rättighet att få gå på toaletten?

Är det en mänsklig rättighet att få gå på toaletten: 3,5 miljarder saknar sanitet

Att förstå tillgången till sanitet minskar globala hälsorisker i vardagen. Frågan är det en mänsklig rättighet att få gå på toaletten belyser vikten av fungerande toalettsystem. God kännedom om dessa skillnader förhindrar spridning av farliga sjukdomar och säkrar grundläggande levnadsvillkor. Läs vidare för att skydda din hälsa.

FN slår fast sanitet och toaletter som en mänsklig rättighet

Svaret på frågan är ja. Förenta Nationerna räknar tillgång till sanitet fn som en del av de grundläggande mänskliga rättigheterna kopplat till hälsa och värdighet. Det handlar om en universell rättighet som ska säkerställa att varje människa kan sköta sina grundläggande behov utan att riskera sin hälsa eller personliga säkerhet.

Men det finns ett problem. Globalt sett är bristerna enorma. Över hela världen saknar 3.500.000.000 människor fortfarande tillgång till säkra toaletter och fungerande sanitet i sina hem eller närmiljöer.^[1] Denna extrema brist leder till en omfattande spridning av farliga sjukdomar och försämrar livskvaliteten dramatiskt för nästan halva jordens befolkning. Verkligheten stämmer alltså inte överens med de fina målen på papperet.

Jag har själv besökt områden där fungerande avloppssystem helt saknas. Det är en sak att läsa statistik om sanitet, men en helt annan att se hur bristen på en enkel dörr och rinnande vatten slår mot unga flickors skolgång. När toaletter saknas stannar flickor ofta hemma från skolan under sin menstruation. En mänsklig rättighet? På papperet, ja. I praktiken är det en daglig kamp för miljarder människor.

Lag på offentliga toaletter i Sverige och gratis toalett på restaurang

Internationella resolutioner betyder dock inte att du automatiskt kan kräva att få låna vilken toalett som helst när du är på stan i Sverige. Det finns nämligen ingen allmän lag på offentliga toaletter sverige som tvingar privata restauranger, caféer eller butiker att erbjuda en gratis toalett till allmänheten. Ägare av kommersiella lokaler har full rätt att begränsa sina faciliteter till enbart betalande gäster eller ta ut en avgift.

Många tror att det finns en strikt lagstiftning som tvingar varje fik att hålla öppet för nödställda. Det är helt fel. Kommunala hälsoskyddsregler och miljöbalken ställer visserligen krav på att det ska finnas tillgång till toaletter i lokaler där människor vistas under en längre tid, men detta gäller primärt för verksamhetens egna kunder eller anställda. Om du inte handlar något kan du bli nekad i dörren. Det kan kännas orättvist när nöden kräver, men det är den juridiska verkligheten.

Det ska dock tilläggas att det inte finns någon specifik gratis toalett restaurang lag som ger dig tillträde utan att du är gäst. Detta skapar stora problem i våra stadskärnor. Allt fler offentliga toaletter drivna av kommuner har stängts ner under de senaste decennierna på grund av skadegörelse och höga underhållskostnader. När de kommunala alternativen försvinner ökar trycket på de privata aktörerna, vilket i sin ur leder till fler låsta dörrar och kodlås. Det blir en ond cirkel som drabbar alla som rör sig i det offentliga rummet.

Stora brister och avsaknad av lagkrav på servicetoaletter

För personer med svåra funktionsnedsättningar är situationen i Sverige ännu mer kritisk. Det råder en utbredd förvirring kring huruvida det är en rätt till toalett mänsklig rättighet i alla lägen, och i praktiken finns det stora brister i svenska publika byggnader eftersom det saknas lagkrav på så kallade servicetoaletter. En standardskapad handikapptoalett räcker helt enkelt inte till för alla.

En riktig servicetoalett kräver betydligt mer utrymme och avancerad utrustning. Det handlar om att installera ett taklyftssystem och en vuxenholografisk hygienbrits så att personer som behöver assistans kan bytas på och tvättas på ett värdigt sätt. Utan dessa fasta installationer tvingas anhöriga och assistenter ibland lägga vuxna människor direkt på smutsiga offentliga toalettgolv för att kunna hjälpa dem. Det är en fullständig kränkning av den personliga värdigheten.

Här ligger Sverige långt efter flera andra europeiska länder. I Storbritannien finns till exempel ett nätverk med över 2.300 registrerade specialtoaletter av denna typ, tack vare tydligare nationella riktlinjer och krav vid nybyggnation av större publika anläggningar. ^[2] I Sverige är sådana installationer fortfarande extremt sällsynta och helt beroende av enskilda kommuners eller fastighetsägares goda vilja.

Regler för toalett på arbetsplatsen och fackets krav

När vi flyttar blicken från gatan till arbetslivet förändras spelreglerna totalt. På en arbetsplats är tillgång till en fungerande toalett inte bara en diffus mänsklig rättighet - det är ett stenhårt lagkrav som regleras strikt av Arbetsmiljöverket. Din arbetsgivare är skyldig att se till att det finns ett tillräckligt antal toaletter i anslutning till personalutrymmena. Här är de viktigaste regler toalett på arbetsplatsen som gäller på svenska arbetsplatser:

Rimligt avstånd: Toaletterna måste ligga så nära själva arbetsplatserna att de anställda kan nå dem utan betydande tidsförlust eller obehag. Hygienisk standard: Det ska finnas rinnande varmt och kallt vatten, tvål, spegel samt möjlighet till handtorkning (pappershanddukar eller varmluftsfläkt).

Dimensionering: Som grundregel krävs minst en toalett per påbörjat tiotal anställda, och vid blandade könsfördelningar kan facket kräva separata utrymmen. Städning: Lokalerna måste rengöras regelbundet, och vid skiftarbete eller smutsiga arbetsmiljöer ställs extra höga krav på sanitetsnivån.

Om en arbetsgivare missköter detta kan de anställda vända sig till sitt skyddsombud. Fackliga organisationer ser mycket allvarligt på brister i sanitetsutrymmen, och skyddsombud haft rätt att lägga ett skyddsombudsstopp om situationen utgör en omedelbar hälsofara. Att neka anställda att gå på toaletten eller att hålla faciliteterna i ett oacceptabelt skick är ett direkt brott mot arbetsmiljölagen.

Skillnader mellan offentliga toaletter och toaletter på arbetsplatsen

Offentliga miljöer (Gator, torg och parker)

- Ofta avgiftsbelagda via sms, kort eller myntbetalning

- Inga generella lagkrav för kommuner att tillhandahålla toaletter för allmänheten

- Kommunala gatukontor eller privata entreprenörer sköter driften sporadiskt

- Grundläggande handikappanpassning krävs ofta vid nybygge, men servicetoaletter saknas helt

Privata näringsidkare (Restauranger och caféer)

- Gratis för kunder, men obehöriga kan nekas helt eller tvingas betala en avgift

- Krav finns för sittande gäster enligt hälsoskyddsregler, men ej för förbipasserande

- Miljö- och hälsoskyddsnämnden i kommunen gör regelbundna inspektioner

- Styrs av bygglovsregler; större restauranger måste ha tillgängliga toaletter

Arbetsplatser (Kontor, lager och industri) ⭐

- Alltid helt kostnadsfritt för alla arbetstagare under hela arbetstiden

- Strikta bindande regler från Arbetsmiljöverket baserat på antal anställda

- Arbetsgivaren bär det fulla ansvaret; skyddsombud och fack utövar direkt kontroll

- Lokaler måste anpassas utifrån de anställdas specifika fysiska förutsättningar

Lennarts kamp för värdighet på stadsresan

Lennart, en pensionerad busschaufför på 68 år från Västerås, lider av en tarmsjukdom som gör att han plötsligt måste hitta en toalett inom några få minuter. Under en dagsutflykt i centrala Stockholm drabbades han av ett akut anfall mitt på ett folktätt torg där de kommunala toaletterna var låsta för reparation.

Han sprang in på närmaste exklusiva café och bad desperat om att få låna personalens toalett. Personalen i kassan vägrade blankt eftersom han inte var betalande kund och hänvisade till en kod på kvittot. Lennart erbjöd sig att betala kontant, men caféet var helt kontantfritt och kön till kassan var alldeles för lång för att han skulle hinna köpa något.

I ren panik och med tårarna rinnande tvingades han argumentera högljutt inför andra gäster innan en medlidsam person i kön erbjöd sig att släppa in honom med sin egen kvittokod. Den totala förnedringen att behöva bönfalla om ett grundläggande mänskligt behov blev en väckarklocka för honom.

Efter den händelsen slutade Lennart att besöka stadskärnor utan att först kartlägga exakta positioner för öppna varuhus. Han engagerade sig även i en lokal patientorganisation för att pressa kommunen att införa fler tillgängliga, dörröppna toaletter i offentliga miljöer, och insåg att tillgång till sanitet handlar om ren frihet.