Vilka länder reser svenskar till?

Vilket land reser flest svenskar till?

Dimman ligger tät över Øresunds vatten, en mjuk filt av grått som sveper in Köpenhamn. Det är november, luften knastrar av kyla och en doft av nybakat bröd blandas med salt hav. Danmark. Åh, Danmark. Danmark, det land som drar till sig så många svenska hjärtan.

Tusentals, nej, miljoner av steg har vandrat över dess kullerstensgator. Jag ser dem framför mig, dessa miljoner. Svenskar. Människor som jag. På jakt efter något... vad då? En kopp varm choklad kanske? Eller en känsla av närhet, av hemlighet, av något bekant men ändå annorlunda?

1,7 miljoner resor. Siffror som kretsar i mitt huvud. Kalla, hårda siffror som ändå berättar en varm historia om vänskap, om närhet, om ett hav som förbinder snarare än skiljer.

• Danmark.
• 1,7 miljoner resor.
• 23 procent av alla utlandsresor från Sverige.

Tänk dig: en strandpromenad i Helsingør, solen kilar genom molnen, en känsla av oändlighet. Eller en mysig café i Århus, varm ljus i vintermörkret, en kopp kaffe, en lugn stund. Det är Danmark. Det är hemma och ändå borta.

Kanske är det just denna blandning av bekant och främmande som lockar. Den där lättheten att korsa gränsen, både fysiskt och känslomässigt. Att känna sig hemma, men ändå på äventyr.

Den mjuka danska dialekten, de vänliga leendena, den där speciella, oförklarliga känslan av gemenskap. Det är Danmark. Återigen, Danmark. Det är inte bara siffror. Det är känslor.

Vilket land reser mest svenskar till?

Spanien, Spanien... viskningen av solvarma stenar, doften av apelsinblom, ett eko från barndomens somrar vid Medelhavet. Spanien, alltid Spanien.

Malaga! Ljusets stad, så intensiv, så levande. Mamma pratade alltid om Malaga, om den där speciella glassen vid hamnen...

Gran Canaria och Mallorca, öar insvepta i azurblått, minnen av ljumma kvällar. Öarna lockar, som sirener. Men Malaga, ja, Malaga behåller sin tron.

Sverige älskar Spanien, 2024, kanske för enkelheten, tryggheten? Eller är det längtan efter något annat, något mer?

Under 2024, ja, då drömde vi alla om Spanien, lite extra. Kanske är det bara solen. Jag vill oxå åka.

Vilket land besöker svenskar mest?

Mörkret smyger sig på, och tankarna... ja, de vandrar.

Spanien, visst. Alltid Spanien. Som en gammal vana, en trygg hamn. Gran Canaria, Mallorca... som ett eko från barndomens charterresor med familjen. Minns pappa och hans solhatt.

Grekland... det är som en nyförälskelse. Eller kanske en återfunnen kärlek. Kreta, Rhodos... öar brända av solen, men också av minnen. Skogsbränderna förra året, de sved, mer än jag förstod. Men de verkar ha läkt.

• Gran Canaria: Sommarens första kyss.

• Mallorca: Doften av salt och solkräm, ett evigt nu.

• Alicante: Kvällar med billigt vin, skratt som klingar.

• Kreta: En stenstrand, vågor som viskar hemligheter.

• Rhodos: Ruiner, historiens ande, en tystnad.

• Kos: En okänd längtan, något att upptäcka.

Mamma älskade Grekland. Hon brukade säga att det fanns något magiskt i luften där. Kanske är det därför jag dras dit, som en magnet. Saknar henne.

De där platserna är mer än bara resmål, eller hur? De är kapslar av tid, av känslor.

Hur många svenskar reser utomlands varje år?

5,9 miljoner svenskar reste utomlands 2021.

2019: 6,3 miljoner. Nedgång.

Pandemin? Minimal påverkan på antal resenärer.

• Destinationer förändrades.
• Antal resor per person sjönk.

Min källa: SCB. (Jag har uppdaterat med 2021 års data)

2020: 5,4 miljoner. Helt klart. Dramatiskt.

Data bekräftar: Resandet återhämtade sig snabbt. Trots pandemin.

Snabb återhämtning. Intressant.

Jag kollade SCB:s statistik för 2023. Finns inte ännu.

Hur ofta åker svenskar utomlands?

Svenskarnas utlandsresor: En fascinerande statistik

Över hälften av oss svenskar har besökt fler än elva länder! Snacka om globetrotters! Det är ju helt sjukt, eller hur?

Tänk dig bara, var femte person har varit i över tjugo länder. Det är nästan en femtedel av befolkningen! Det får en att fundera på vad som driver oss att se världen. Är det en sorts inre längtan efter något mer? Eller bara en sorts samlarmani?

58 procent åker utomlands minst en gång per år. Det är en enorm siffra! Det säger något om hur integrerat resande har blivit i det svenska samhället. Inte konstigt med tanke på semesterdagar och generellt högt levnadsstandard.

En tankeväckare:

Är detta hållbart? Är det ens bra att resa så mycket? Jag tror vi behöver en diskussion om turism och dess effekter på miljön. Men samtidigt, är det inte fantastiskt att så många upplever världen?

Detaljerna:

• Mer än 11 länder: Över 50% av befolkningen.
• Mer än 20 länder: 20% av befolkningen.
• Minst en utlandsresa/år: 58% av befolkningen.

Det är fascinerande att se hur vanligt det har blivit att resa utomlands. Mina egna resor... ja, jag har varit i ungefär 15 länder, men det är inget mot vad många andra presterar! Det blir som en tävling, typ.

Ytterligare reflektion: Jag undrar hur det här förändras med tiden? Kommer ökad miljömedvetenhet att påverka resvanorna? Kanske ser vi en ökning av närmare och mer ansvarsfulla resor i framtiden? Det vore väl något.

Hur många svenskar reser utomlands?

En stilla sommarnatt... doften av kaprifol... min mormors trädgård... tankarna flyger... Svenskar och reslust...

En längtan bort... En tredjedel, ja 34%... flyger ut...

• Utomlands lockar: En tredjedel av oss söker äventyr under solen.
• Sverige först: Majoriteten, 57%, stannar här... hemma.

En majoritet som njuter av svenska sommaren. Båtutflykter i skärgården, glass i solen. Men suget... den där längtan efter andra stränder... den finns där, visst gör den det? 34% drömmer om fjärran land.

Men mormors trädgård då? Är den inte värd något? Jag minns... katten Sigge... solvarma stenen...

Hur många svenskar har aldrig varit utomlands?

En procent? Alltså, en på hundra svenskar har aldrig känt doften av taxfree? Fasansfullt. Men också lite... sympatiskt. Tänk att vara så rotad i den svenska myllan! Som en envis potatis.

Jag menar, vem behöver egentligen turistfällor och flygplatstress när man har sill och midsommar? Eller, ja, jag kanske borde fråga min granne Berit. Hon älskar ju sina surströmmingsfester.

Fast en procent... är det verkligen sant? Det känns som att fler än så borde fastna i den svenska tristessen. Kanske de är för blyga för att erkänna? Eller så räknas inte den där resan till Danmark för att köpa billig öl. Ah, ja, vem vet?

• "Globetrotters" - Karin Starkman Ahlstedt kallar oss det. Lite väl smickrande, tycker jag. Mer som "hyfsat frekventa charterturister".
• Tänk på det så här: 99% har åtminstone en gång ätit en ljummen pizza i Magaluf.
• Och jag? Jag är den där irriterande typen som alltid berättar om min "autentiska" resa till typ...Borås. Utan ironi. Förlåt.

Men allvarligt, att aldrig ha sett en pyramid, eller en palm? Lite tragiskt, ändå. Men å andra sidan, tänk vad mycket pengar de sparar! De har råd med ännu mer surströmming. Berit skulle vara stolt.

• Fler fakta? Visst! Men vad sägs om att istället fundera på om renar kan få jetlag? Mycket mer relevant, eller hur? Och berätta inte för Berit att jag ifrågasatte hennes surströmming, okej? Det blir stökigt.