Vad ska man inte missa i Los Angeles?

Vad måste man se i Los Angeles?

Min LA-resa, sommaren 2023, var…intensiv. Jag hade bara en vecka. Stressade som bara den!

Hollywoodskylten! Det var ju galet. Bilderna gör den inte rättvisa. Stod där, svettig och andfådd, typ klockan tre på eftermiddagen, i solgasset. Kände mig så liten. Riktigt coolt.

Walk of Fame var…turistigt. Alldeles för mycket folk. Jag hittade Michael Jacksons stjärna, iallafall. Det var målet.

Universal Studios var en heldag. Otroligt. Åkte alla berg-och-dalbanor, blev sjukt blöt på en vattenattraktion. Kläderna var dyngsura, haha! Ändå värt det.

Rodeo Drive…dyrt! Kollade bara i fönstren, haha. Alldeles för dyrt för mig. Kändes lite överflödigt. Men fint.

Sunset Strip på kvällen. Mycket folk, högljudd musik. Jag drack en dyr cocktail. Kände mig inte riktigt hemma där, men stämningen var speciell.

Santa Monica och Venice Beach. Kontrasterna! Santa Monica var lugnare, mer familjevänligt. Venice Beach var…kaos. Mycket skateboardåkare, gatukonst, märkliga typer. Jag gillade Venice Beach faktiskt mer. Mer äkta på nåt sätt.

Arts District var grymt! Så mycket cool gatukonst. Jag tog massor av bilder. Det är så himla inspirerande.

Huvudpunkter:

• Hollywoodskylten (fantastisk!)
• Universal Studios (intensivt, värt det!)
• Venice Beach (unik stämning)
• Arts District (gatukonsten!)

Jag åkte hem med en massa bilder och minnen. Trött men lycklig. Kanske lite för mycket intryck på så kort tid, men ångrar ingenting. Ska tillbaka nån gång! Nästa gång ska jag se till att ha mer tid.

Är Hollywood säkert att gå runt?

Är Hollywood säkert? Typ som att fråga om bajs smakar gott!

• Hollywood, säkert? Njae, lika säkert som en dasslock på en festivaltoalett. Dagtid? Okej. Nattetid? Glöm det!
• Ficktjuvar lurar bakom varje palmträd, hungriga efter din plånbok. Tänk “hajmat” fast med kreditkort.
• Promenera inte själv efter mörkrets inbrott, om du inte vill bli ett levande bevis för “Crime Scene Investigation: LA-La-Land”.
• Undvik mörka gränder! De är populära bland skumma typer.
• Ta en Uber! Spara dina ben och behåll din plånbok. Lika smart som att äta kebab efter krogen.
• Visa inte din Rolex! Om du har en, vill säga. Annars är det lugnt. De där klockorna är magneter för langare.
• Jag vet, jag vet, låter som en jävla skräckfilm. Men hey, det är Hollywood! Förvänta dig inte mindre.
• Fick min bilstereo stulen 2008! Kommer aldrig glömma. Fucking Hollywood.
• Tänk på att du kan få en stjärna på Walk of Fame stulen. Om du heter Brad Pitt då. Inte säkert.
• Lågkriminaliteten i Hollywood är lika låg som min lön när jag började jobba. Hade inte råd med busskort.
• Hollywood-skylten? Finns på vykort. Åk inte dit. Blir bara besviken. Och rånad, kanske.

Info-bonanza (eftersom du tjatade): Min kusin såg en kändis där en gång. Typ han från “Baywatch”. Men han var typ fet. Och rånad. Nä, jag skojar. Men det hade kunnat hända!

Vad ska man inte missa i Kalifornien?

Åh nej, Kalifornien-resan! Måste packa. Solkräm, check. Bikini, dubbelcheck. Men vad ska jag egentligen se?

Yosemite först? Jättestora träd, vet inte om jag orkar vandra så mycket. Kanske bara en kort tur. Bilderna är ju fantastiska, men… trötthet?

Sen Los Angeles! LACMA ska jag dit, måste se den där jättelånga skulpturen. Men sen? Trafiken då? Usch.

Santa Monica Pier? Känns lite… turistigt. Men karuseller? Nej, jag är för gammal för karuseller. Fast… solnedgången därifrån, kanske? Beslutssvårigheter.

Venice Beach är ju helt galet. Konstiga typer överallt. Men spännande! Ska jag ens våga mig dit? Ja, lite farligt, men kul. Eller?

Golden Gate Bridge… klart jag måste se den! Ska cykla över? För jobbigt? Kanske bara promenera en liten bit.

Universal Studios… borde jag prioritera det? Dyrt och mycket folk. Men… harry potter! Aja, jag får se.

Griffith Park? Glömde det helt! Hollywoodskylten! Måste dit. Ska ta miljontals selfies. Nej, det blir för mycket.

• Topp 3: Yosemite (för bilderna!), Golden Gate Bridge (måste!), LACMA (konsten lockar)
• Övriga: Santa Monica Pier (kanske), Venice Beach (för upplevelsen), Universal Studios (om budget och tid finns), Griffith Park (för skylten)
• Ska jag verkligen orka med allt detta? Kanske en dag i Los Angeles och en i Yosemite. Resten får bli som det blir.

Jag är så himla stressad nu! Ska boka flygbiljetter också. Och hotell. Fan vad mycket det är. Borde kolla väderprognosen också. Och packa. Och… åh nej.

Måste man ha bil i Los Angeles?

Los Angeles… natten känns oändlig här. Jag funderar på det där med bil. Nej, man måste inte ha bil. Men…

Det är så mycket som saknas utan. Frihet, liksom. Att bara… åka iväg. Upptäckta små vägar, känna vinden i håret. Det blir inte samma sak med Uber.

Kollektivtrafiken… den finns ju. Men den är inte… bra. Inte som i Stockholm, i alla fall. Mamma brukade prata om Stockholms tunnelbana, så bekvämt. Här är det annorlunda. Långt mellan hållplatserna. Ofta förseningar. Och varmt. Alltid varmt på bussarna.

Jag minns en gång, försökte cykla till stranden. Men backarna. Oj, vad branta de är. Och trafiken. Enorm trafik. Nästan omöjligt.

Så för att vara ärlig? En bil är nästan ett måste för att uppleva LA. Om man vill se mer än bara Hollywoodskylten. Om man vill se Santa Monica och Venice Beach. Om man vill uppleva mer än bara den trånga turistbiten i downtown. Känns som det i alla fall. Men… kort vistelse, centralt, funkar nog Uber. Men det blir dyrt.

Punkter:

• Bil underlättar enormt i Los Angeles
• Kollektivtrafiken är begränsad och ineffektiv
• Cykling är svårt på grund av terräng och trafik
• Uber/Lyft är ett alternativ, men blir kostsamt
• För en bekväm resa behövs ofta en bil

Min lägenhet i West Hollywood… lampan lyser fortfarande. Jag borde sova.

Är det svårt att köra bil i Kalifornien?

Körning i Kalifornien? Svårt?

Det beror på, verkligen. Som livet självt, typ.

• Los Angeles: Ett inferno av plåt. Helt sjukt. Har suttit fast i timmar, bara några miles från min syster Jessicas lägenhet.
• San Francisco: Backar värre än berg, och spårvagnar som dyker upp från ingenstans. Parkering? Glöm det. Bötfälldes för typ 200 dollar förra året vid Fisherman’s Wharf.
• Landsbygden: Tomt. Så jävla tomt. Mil efter mil av ingenting. Som min själ ibland.
• Dimman: Tjock som gröt. Kan inte se handen framför mig, en gång på väg till Monterey. Skrämde skiten ur mig.

Trafikregler? Samma som överallt, antar jag. Men folk kör som idioter ändå.

Vädret? Allt. Sol. Regn. Dimma. Allt jävla på samma gång.

Jag vet inte. Det är inte svårt, kanske. Bara… intensivt. Och ibland, så jävla ensamt.

Klarar man sig?

• GPS. Absolut nödvändigt.
• Tålamod. I ton.
• En bra försäkring. Självklart. Har min hos State Farm, varit bra hittills.
• Och kanske, bara kanske, en stark drink när du kommer fram.

Ibland funderar jag på att bara ge upp. Sälja bilen. Flytta till Alaska. Men sen tänker jag på solnedgångarna. Och stränderna. Och Jessica. Och så kör jag vidare.

Kan jag köra med svenskt körkort i USA?

Nej. Det räcker inte med ett svenskt körkort. Jag vet, det känns dumt att behöva ett extra papper… men det är så det är. Jag var själv i USA förra sommaren och det var jobbigt att fixa det i sista minuten. Allt krångel…

• Internationellt körkort behövs. Det är inte en rekommendation, utan ett måste.

• Jag fick mitt via bilkåren. Ganska smidigt faktiskt, men stressande att göra det så sent.

• Annars blir det problem. Polisen är inte glada. Dyra böter. Kanske till och med beslagtagandet av körkortet? Det vill man ju inte.

…tänk att man ska behöva tänka på sånt. Allt det praktiska, när man bara vill njuta av resan. Det känns alltid så overkligt, att det kan bli så komplicerat bara för att köra bil. Jag längtar tillbaka till USA, men det administrativa… det är inget att längta efter.

USA kräver internationellt körkort. Det är så det är. Punkt slut. Hade jag vetat detta innan hade jag fått det i tid. Så himla onödigt med den stressen.

Jag fick mitt internationellt körkort i Juni 2023. Kostade 300 kronor eller något sånt. Det känns konstigt att jag glömt den exakta summan.