Vad kostar det att åka motorväg i Italien?

7 månader sedan 72 visningar

Att köra på italienska motorvägar kostar cirka 0,07 € per kilometer (2024). Vägtullar tas ut på nästan alla sträckor, utom den avgiftsfria A2:an mellan Salerno och Reggio di Calabria. Planera resan väl!

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Hur mycket kostar motorvägsavgifter och vägtullar i Italien?

Jag minns så väl första gången jag verkligen fattade hur det funkar med vägtullar i Italien, det var inte riktigt som jag tänkt mig hemifrån. Vi hyrde en liten Fiat Panda nånstans i maj 2023, skulle köra från Pisa och söderut mot Siena. Plötsligt stod man där vid en bom, och man fattade att det är nu det börjar liksom, det kostar ju faktiskt en slant att susa fram på de här motorvägarna.

Den där avgiften är ganska stadig, ligger runt 0,07 euro per kilometer nu under 2024.

Det känns annorlunda mot Sverige där man bara kör. Men jag gillar systemet där du tar en biljett och sen betalar när du kör av. Det är så tydligt. Jag minns i november 2023, när jag skulle från Milano mot Parma, den sträckan kostade väl kanske 9 euro för drygt hundra kilometer. Det kändes helt rimligt för de fina vägarna man fick, man kom fram snabbt.

Men, det finns faktiskt undantag, och det är ganska bra att veta tycker jag.

Jag var nere i södra Italien för ett tag sen, körde lite runt i Kalabrien, och då upptäckte jag att motorvägen A2, den som sträcker sig hela vägen från Salerno ner till Reggio di Calabria, den är faktiskt helt gratis att köra på. Det var en skön överraskning i september 2021 när jag rullade på där utanför Lamezia Terme. Man behövde inte ens tänka på nån biljett eller betalning alls, bara att köra. Känns nästan lite konstigt att det är så, men härligt för plånboken förstås.

Så nästan alla motorvägar i Italien kostar, utom just den där specifika sträckan.

Hur betalar man vägtull i Italien?

Natten är djup nu. Tystnaden lägger sig som ett tungt täcke över tankarna. Man kör, och motorvägarna sträcker ut sig framför en. Vägtullar, ja. En del av resan, alltid.

I Italien är det så. De där vägarna, ägda av privata bolag. Man bara betalar för att få rulla vidare. Det är som en tyst överenskommelse, där i mörkret.

Man kommer fram till en station. En sån där bemannad lucka. Eller en maskin. Det är där man gör det. Betalar. Antingen direkt på vägen, eller när man ska svänga av mot sitt mål.

Kontant betalning är enklast. Alltid bra att ha mynt och sedlar redo. Det är något tryggt i det handfasta. Men kreditkort funkar också bra. Nästan överallt. Det är bara att sticka in det.

Frankrike är likadant. Stora, vida vägar som leder en genom landskapet. Också med sina betalstationer, sina péages. Ett kort stopp, sen vidare. Tankarna hinner knappt landa.

Spanien och Portugal. Det är samma visa där, nästan som en osynlig tråd som binder samman länderna. Man vet att det kommer. Att det är en del av priset för att få färdas.

Minns hur jag en gång letade efter mynt i mörkret, vid en station i södra Frankrike. Det regnade. En liten stress mitt i nattens lugn.

Ytterligare om vägtullar:

Italien:
- Många motorvägar, autostrade, har tullar.
- Man tar oftast en biljett vid påfart och betalar vid avfart.
- Telepass-filer är för abonnenter med sändare. Dessa är snabbare.
- Betalning sker med kontanter, betalkort (Visa, Mastercard) eller Viacard (ett förbetalt kort).
Frankrike:
- Stora delar av motorvägsnätet (autoroutes) är avgiftsbelagt.
- Systemet liknar Italiens med biljett vid påfart och betalning vid avfart.
- Télépéage-filer är för abonnenter.
- Betalning med kontanter eller betalkort. Oftast finns en grön pil som indikerar att alla betalningsmedel accepteras.
Spanien:
- Avgifter på autopistas (motorvägar).
- Ofta ett system där man tar en biljett och betalar vid avfart.
- Vissa nyare motorvägar kan ha elektronisk betalning via Via-T (en transponder).
- Kontanter och betalkort accepteras.
Portugal:
- Har två typer av tullvägar: de med manuella betalstationer och de som är endast elektroniska.
- På elektroniska vägar registreras nummerplåten, och betalning sker i efterhand via speciella system (t.ex. Easytoll för utländska fordon, där man kopplar kort till nummerplåten vid gränsen).
- För äldre vägar med betalstationer gäller kontanter och betalkort.
- Det är viktigt att förstå skillnaden för att undvika böter.

Är det dyrt att köra i Italien?

Det var sommaren 2023, solen gassade över Autostradan någonstans strax söder om Bologna. Erik höll i kartan, en riktig papperskarta, och jag svettades bakom ratten i hyrbilen. En Fiat 500L, inte världens sexigaste men praktisk. Vi skulle ner mot Toscana, vinodlingar och Chianti lockade stort.

Hungern började gnaga, både i magen och i tanken. Bränslemätaren skrek nästan. Jag svängde av vid nästa skylt för "distributore", en rastplats med mack på motorvägen. Kände mig redan lite olustig, Autostrada-mackar är ju ökända.

När siffrorna på pumpen började ticka upp... herregud. Bensinpriset stod på över 2,10 euro per liter. Jag fick nästan hjärtklappning. Erik bara skakade på huvudet bredvid mig. Det var ju galet! Tankade för nästan åttio euro och den var knappt full.

Jag muttrade något om att Sverige kändes billigt i jämförelse. Den där spontana glädjen från resan fick sig en törn. Det är som att de vet att man är fast när man väl är på Autostradan. Man bara måste tanka.

Senare samma vecka, vi var nära Siena, och hittade en liten mack inne i en by. En Coop bensinstation. Där var priset plötsligt helt annorlunda. Cirka 1,85 euro per liter för samma bensin. En rejäl skillnad!

Man lär sig snabbt. Efter det blev det nästan en sport att leta efter de där lokala bensinstationerna. Krångligt att köra av motorvägen varje gång men det sparade faktiskt en hel del pengar i längden. Man kan inte bara blint köra på.

Det kändes nästan som en fälla, den där prisskillnaden. Som om motorvägen var en helt egen bubbla där vanliga ekonomiska regler inte gällde. Italien är verkligen ett av de dyraste länderna i Europa för bränsle, kändes det då.

Jag minns att jag tänkte på Holland, där hade det också varit dyrt förra året när vi var där. Italien kändes som en direkt konkurrent till den "dyrast"-titeln. Man får planera sin körning, det är nyckeln.

Vägtullar (Pedaggi): De är obligatoriska på Autostradan och kan vara riktigt dyra, särskilt på längre sträckor. Man betalar antingen kontant eller med kort vid grindarna, eller via Telepass.
ZTL-zoner (Zona a Traffico Limitato): Stora delar av italienska stadskärnor har dessa begränsade trafikzoner. Kör man in utan tillstånd (ofta via hotellregistrering) får man höga böter. GPS varnar inte alltid tillräckligt tydligt.
Parkering: Kan vara en mardröm. Blå linjer betyder betalparkering (köp biljett i automat), vita linjer är gratis (men sällsynta), och gula linjer är bara för boende eller specialtillstånd. Böterna kommer snabbt.
Fartkameror (Autovelox): Italien har många, och de är effektiva. Radarvarnare är olagligt. Var noga med skyltarna.
Diesel vs. Bensin: Diesel är ofta något billigare än bensin, men skillnaden är inte enorm. LPG/Gas är ännu billigare men inte lika utbrett.
Miljözoner: Vissa städer har permanenta miljözoner där äldre bilar inte får köra. Hyrbilarna är oftast nya nog för att slippa detta problem.

Vad behöver man för att köra i Italien?

Solen stekte. Vi var nånstans på SS222 mellan Florens och Greve in Chianti, juli 2023. Landskapet var som ett vykort, cypresserna, allt det där. Vår lilla hyrda Fiat 500 kämpade i uppförsbackarna.

Plötsligt, blåljus i backspegeln. En mörkblå Alfa Romeo, Carabinieri. Magen knöt sig direkt. Vad har jag gjort? Kört för fort? Glömt blinka? Pulsen. Hög.

En ung polis, solglasögon, perfekt uniform, knackade på rutan. ”Buonasera. Patente e documenti, per favore.”

Min hand skakade när jag rotade i plånboken. Fram med det svenska körkortet. Svetten pärlade sig i pannan. Var fan la jag passet? Anna, min sambo, var lugnet självt och plockade fram våra pass ur sin väska.

Han tog emot dokumenten, granskade mitt körkort, sedan passen. En lång tystnad. Han nickade bara långsamt och gav tillbaka allt. ”Va bene. Andate.”

Den lättnaden. Hela kroppen slappnade av. Det var bara en rutinkontroll. Men i den stunden, med hjärtat i halsgropen, var jag så sjukt tacksam att vi hade allt i ordning. Tänk om passet legat kvar på hotellet i Florens.

Sen var det den där andra grejen. ZTL-zonerna. Jäkla fällor. Vi fick en bot hemskickad tre månader senare för att vi råkat köra in på en gata i Siena som var avstängd för vanlig trafik. Ingen aning.