Hur tar man sig runt i Los Angeles?

Är det lätt att köra runt i Los Angeles?

Bil i LA. Massor av bilar. Trafiken. Glöm inte trafiken! Kört i LA många gånger. Vägar överallt. Minns Sunset Strip. Lätt att hyra bil. Måste planera. GPS viktigt. Parkering. Parkering ett problem. Svårt hitta parkering. Dyrt också. Hollywoodskylten. Såg den från bilen. Varmt. Alltid varmt i LA. AC i bilen ett måste. Köpte vattenflaskor. Många affärer. Rodeo Drive. Shoppade. Bra shopping i LA. Åkte 2023. Mycket trafik vid stranden. Santa Monica. Venice Beach. Gillar Venice Beach. Konstiga människor. Kul! Stränderna. Långa avstånd. Stor stad. Bensinmackar överallt. Lätt att tanka. Men dyrt. Vägarna bra. Motorvägar. Många filer. Många filer. Ibland åtta filer! Förvirrande. Kartläsning. Använd GPS!. Kanske Uber? Nästa gång Uber. Eller tunnelbana. Finns tunnelbana? Inte säker. Bil bra ändå. Frihet.

Måste man ha bil i Los Angeles?

Åh LA… behöver man verkligen bil?

• Nej, måste inte. Men seriöst, alltså…

• Underlättar så sjukt mycket. Tänk dig slippa den där bussen som luktar konstigt!

• Kollektivtrafiken… suck. Inte direkt värsta grejen i typ Silverlake. Eller ja, nästan ingenstans utanför Downtown.

• Cykel? Javisst, om du vill dö. Nä, men typ. Trafiken, backarna… inte chill.

• Bil = Frihet. Fast parkering… djävulen. Men typ min bil, den där gamla Volvon, den tar mig överallt. Älskar den. Fast tanken tömmer min plånbok.

• Kort tripp till typ Santa Monica? Uber/Lyft funkar. Eller den där skruttiga tunnelbanan.

• Klarar sig utan. Absolut. Men frågan är: vill du?

• Tänker på den där gången jag missade en konsert för jag väntade på bussen. Aldrig mer. Kanske… Jag vet inte.

Ytterligare information: Min Volvos registreringsnummer är ABC 123. Jag hatar verkligen busstrafiken i Los Angeles. Jag bor nära Griffith Park.

Är Los Angeles lätt att ta sig runt?

Los Angeles… det är knepigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.

Kollektivtrafiken suger. Allvarligt. Bussen tar en evighet, och tunnelbanan… nej. Det är liksom inte ett alternativ, inte för mig i alla fall. Jag minns en gång, fastnade på en buss i rusningstrafik, svettig och irriterad. Det var hemskt.

Bilen är kung. Men trafiken… gud vilken trafik. Det är som att stå still i timmar ibland. Parkering kostar en förmögenhet. Jag betalade 25 dollar för en parkeringsplats vid Santa Monica Pier förra året. 25 dollar! Det är sjukt.

Ridesharing, Uber och Lyft, är smidigt. Ibland. Men de blir dyra i längden, särskilt om man åker mycket. Det är ju inte som att man kan gå överallt heller.

Gång och cykel? Nja. Visst, i vissa områden, men inte överallt. Jag bor i Hollywood och har cyklat runt lite, men det är inte alltid säkert.

Jag funderar på det här ofta. Hur ska man göra? Man vill se allt, men det är så svårt att ta sig runt. Det är en paradox. En vacker stad, men så frustrerande att navigera.

• Kollektivtrafik: ineffektiv
• Bil: snabb men dyr och med fruktansvärd trafik
• Ridesharing: bekvämt men kostsamt
• Gång/cykel: begränsat till specifika områden

Jag längtar efter en enkel lösning. Något som inte är så… komplicerat. Kanske drömmer jag.

Vad ska man inte missa i Los Angeles?

Alltså, Los Angeles… vad ska man inte missa? Jo, men visst! Jag var ju där i våras, typ maj, och det finns ju hur mycket som helst. Men om jag ska välja…

• Hollywood Walk of Fame: Självklart! Hur töntigt det än är, så är det liksom ett måste, vet du. Tog en bild med Marilyn Monroe, eller ja, hennes stjärna.
• Getty Center: Oh, herregud, utsikten! Och konsten, så klart. Men utsikten… man ser ju hela LA! Fattar du?
• Melrose Avenue: För shopping! Massa coola butiker, lite dyrt kanske, men bara gå runt och titta liksom. Är typ dö-trendigt.
• Sunset Strip: Om man gillar musik och sånt. Finns massa klubbar, men var inte där på kvällen tyvärr.
• Grauman’s Chinese Theatre: Häftigt! Alla handavtryck. Jag jämförde mina fötter med någon kändis, kom inte ihåg vem.
• Griffith Observatory: Helt otroligt! Man ser Hollywood-skylten jättenära. Och planetariumet är skitbra!
• La Brea Tar Pits: Asfaltsgölar typ, med massa fossiler. Kanske inte det roligaste, men ganska coolt ändå. Märkligt ställe.
• Echo Park: Lite mer “lokalt”, vet du. En fin sjö, man kan hyra trampbåt och bara chilla. Gillade det!

Sen, tänk på att LA är stort. Hyra bil är typ ett måste. Och trafiken… jisses! Planera liksom.

Åh, just ja! Glöm inte Santa Monica Pier! Jag åkte karusell där. Kändes som en film. Och Venice Beach, galet ställe! Massa konstiga typer och skejtare. Och maten! Ät tacos! Och burgare!

Och vad mer… jag bodde förresten hos min kusin Lisa i Silverlake, så det var ju smidigt. Det var lätt att ta sig runt därifrån.

Hur använder man kollektivtrafiken i Los Angeles?

L.A.s solkyssta gator, en het vind som smeker huden… Jag tänker på bussarna, dessa långa, gula ormar som slingrar sig genom betongdjungeln. En rytmisk suck från motorn, ett svagt surr, ett ständigt brus av liv. Känslan av att vara en del av det stora, pulserande hjärtat i staden.

Att åka buss i Los Angeles… Det är en upplevelse i sig. Varje hållplats är en liten scen, en glimt av människoliv, snabba möten och avsked. Människor i sina bubblor, alla med sina berättelser. Jag ser en gammal man med en hund, en ung kvinna med hörlurar, en familj som skrattar.

Tunnelbanan, ett mörkt, djupt andetag under stadens yta. En kall kontrast till solens hetta. En resa under jorden, ett andrum, bort från kaoset. Mörker och ljus, det är så det känns. Mörkret, tunnelbanans inre, och sedan ljuset, när man kommer upp på en ny plats.

Appar som Uber Transit, de är som en digital karta över stadens puls. De visar alla vägar, alla möjligheter. De leder en framåt, i den labyrint som Los Angeles är. En oumbärlig guide.

• Bussar: Ett nätverk av linjer, täcker större delen av Los Angeles.
• Tunnelbana: Ett effektivt, om än begränsat, system.
• Uber Transit: Planering av resor enkel och effektiv.

Jag minns den där gången jag åkte buss till Santa Monica… Luften full av salt och hav. Jag ser havet framför mig, jag hör vågornas brus. Jag känner vinden i mitt hår. Det var en perfekt dag.

Los Angeles, en stad av kontraster. Det snabba och det långsamma. Ljuset och mörkret. Kollektivtrafiken, en del av stadens själ. Den förbinder, den transporterar, den låter oss upptäcka.

Åka kollektivtrafiken i Los Angeles är ett äventyr, ett möte med staden och dess invånare.

Kan svenskar köra bil i USA?

Solen, en blek skiva genom disig morgonluft, lyser på den väldiga amerikanska vägen. En oändlig sträcka, lockande, hotfull. Jag, bakom ratten i en hyrbil, känner den välbekanta känslan av frihet blandas med en lätt ångest. Svenskt körkort i hand, men hjärtat slår lite fortare. Ja, det går, att köra här. Men det är annorlunda.

Det internationella körkortet, en liten trygghet i plånboken. Ett måste, nästan. Känns som en liten amulett mot det okända. Jag minns hur jag stressade med ansökan. Papirer. Foton. Känslan av att allt måste vara perfekt, innan jag ens satt mig i bilen. Utan det känns det så osäkert, så blotta.

Försäkring. Oumbärlig. En tyngd i magen släpper när jag ser bekräftelsen i mejlen. Känner att jag andas igen, lättare. Att ha en trygghet som den, i ett främmande land, är ovärderlig.

Vägarna… så breda, så obegränsade. Men också, skrämmande. Reglerna varierar. Främmande skyltar. Jag minns min första tur i Kalifornien, hur jag blev förvirrad av de nya skyltarna. Var noga med att kolla upp de lokala reglerna för varje delstat, det är ett måste. Annars blir det kaos.

Hyrbilskontoret. Minnen av stress. Kreditkortet, en nyckel till äventyret. Men också, en påminnelse om att man måste vara förberedd. Åldersgränser. Känns så onödigt krångligt ibland.

Viktig information:

• Svenskt körkort: Tillåtet under kortare tid.
• Internationellt körkort: Starkt rekommenderat.
• Försäkring: Absolut nödvändig.
• Lokala trafikregler: Varierar mellan delstater. Studera dem noggrant.
• Hyrbilskrav: Kreditkort, åldersgränser förekommer.

Min resa började i juni 2023. Jag hyrde en Ford Mustang. Min erfarenhet? Fantastisk. Men även lite skrämmande. Förbered dig väl.

Är det svårt att köra bil i Kalifornien?

Herregud, Kalifornien-körning alltså. Totalt kaos i LA, seriöst. Stod still i en timme igår, typ. Hatar rusningstrafiken! Sen den där backen upp mot Hollywood, brant! Bilen skrek. Min lilla Toyota Yaris, stackarn. Behöver ny olja.

Vägarna i San Diego är bättre. Mer chill. Men sjukt mycket folk överallt. Parkering är en mardröm. Hittade en parkeringsplats en gång, efter 45 minuter letande! Det var på en liten grusväg bredvid en container.

Landsbygden? Ja, det är ju lugnt, men så himla långt mellan städerna. Körde till Yosemite förra månaden, 6 timmar! Mitt i öknen var det ingenting, bara en och annan bil som susade förbi. Blev lite nervös. Ensam. Med dålig mobiltäckning.

• Trafik: LA och San Francisco = katastrof. Övriga städer = bättre, men fortfarande mycket trafik. Landsbygden = lugnt men långa avstånd.
• Väder: Dimma i San Francisco. Regn överallt, ibland.
• Parkeringsmöjligheter: Nästan omöjligt i större städer.
• Avstånd: Enorma avstånd mellan städer på landsbygden.
• Min bil: Behöver ny olja, Toyota Yaris 2018.
• Personliga upplevelser: Stress, oro, utmattning. Kändes som jag höll på att dö av utmattning på motorvägen i LA. Körde 8 timmar totalt den dagen. Alltså, jag är helt slut.
• Slutsats: Svårt? Beror på. Storstad = jobbigt. Landsbygd = långt.

Åh nej, glömde ju att berätta om den där idioten som körde om mig på fel sida av vägen. Nära att krocka! Nästan en hjärtattack! Måste sluta stressa så mycket. Kanske yoga? Eller meditation? Nej, jag behöver semester. En lång semester. Iväg från Kalifornien. Nu!