Hur lång tid tar det att vandra en mil?

Hur snabbt går man 1 mil?

Solen har gått ner nu. Tystnaden lägger sig över staden, som en mjuk filt. Och jag sitter här. Tänker på allt.

Hur snabbt går man egentligen? Det där med en mil. Jag vet inte.

En mil tar nog ungefär två timmar. Om man går som folk gör. Inte springer, inte lallar. Bara går.

Ibland undrar jag. Om det är snabbt nog. Om jag går tillräckligt snabbt. Eller för snabbt. Svårt att veta.

Folk går olika. Det vet jag. Vissa har bråttom, andra inte. Jag brukar inte ha bråttom. Men tiden rinner iväg ändå.

Genomsnittlig gånghastighet ligger mellan 4 och 6 kilometer i timmen. Det är vad de säger. Låter rimligt. Men är det sant för mig? För oss?

Jag gick en mil förra veckan. Sent. När det var mörkt. Stjärnorna var framme. Det kändes. Långt. Tog nog närmare två timmar. Kanske mer.

Det är inte bara hastigheten. Det är hur man känner sig. Under tiden. En mil kan kännas som en evighet eller bara en kort stund.

• Genomsnittlig gånghastighet: 4-6 km/h
• Tid för 1 mil: Ca 2 timmar

Jag tänker ibland på dem som springer. Snabbt. Utan att stanna. Kanske de ser mer. Eller mindre. Svårt att säga. Natten gör mig fundersam.

Gör det någonting att gå två mil?

Att förflytta sin kroppsmassa två mil är en fundamental fysiologisk process. Det handlar mindre om hastigheten och mer om det totala mekaniska arbetet som utförs.

Hjärtat gynnas av den uthålliga, lågintensiva belastningen. Till skillnad från högintensiv träning, som stärker hjärtmuskelns pumpkraft, tränar långdistansgång dess uthållighet och effektivitet.

Kaloriförbrukningen för att gå en sträcka är faktiskt nästan densamma som att springa den. Löparen är effektivare per tidsenhet, men vandraren är igång under en mycket längre tid. Den totala energikostnaden blir förvånansvärt likvärdig.

Och då talar vi om två svenska mil, alltså 20 kilometer. Inte engelska miles. Att gå 20 km är en betydande fysisk prestation, en dagsmarsch. Att gå två engelska miles (cirka 3.2 km) är en utmärkt daglig vana, men en helt annan sak.

Det finns en meditativ kvalitet i långa promenader. Tankar får tid att landa. Jag gick en sträcka av Bohusleden förra året och det var som en mental rening. Det är en en form av aktiv återhämtning.

Att gå långt är en uråldrig mänsklig aktivitet som våra kroppar är byggda för.

• Minskad risk för hjärt-kärlsjukdom: Regelbunden långdistansgång sänker vilopuls, blodtryck och nivåerna av det skadliga LDL-kolesterolet.
• Stärkt skelett och leder: Gång är lågintensivt och belastar lederna skonsamt, samtidigt som det stimulerar bentillväxt och motverkar benskörhet. Belastningen över tid är nyckeln.
• Förbättrad metabol hälsa: Kroppens förmåga att hantera blodsocker förbättras markant, vilket minskar risken för typ 2-diabetes.
• Neurogenes: Forskning visar att uthållighetsmotion, som långa promenader, stimulerar tillväxten av nya hjärnceller, särskilt i hippocampus som är kopplat till minne och inlärning.