Hur lång tid bör det ta dig att gå 5 mil?

Hur lång tid tar det att gå 5 miles?

En timme och fyra minuter. Som att koka ett perfekt ägg, fast med mer svett. Fem kilometer är ju typ…långt. Eller kort. Beror på om man jagar glassbil eller flyr från en ilsken gås.

• Vikt: 70 kg (som en medelstor hundras, typ golden retriever)
• Hastighet: 5 km/h (snigelfart för en gepard, Usain Bolt-fart för en snigel)
• Terräng: Platt, asfalterad (inga berg, inga hinder, bara ren, oskyldig asfalt)

Tänk, 64 minuter. En hel livstid i internet-år. Eller en kvart i hundår. Man hinner ju fundera på livets stora frågor. Typ, varför är glassbilen alltid försenad?

70 kg. Det är jag plus min kaffekonsumtion för en vecka. 5 km/h. Det är min maxhastighet när jag springer mot gratisprovsmakning på ICA.

64 minuter. Perfekt tid för en ljudbok. Eller tre power naps.

Platt och asfalterad yta. Inga överraskningar. Förutom kanske en övergiven kundvagn.

Jag har förresten en chihuahua som heter Ketchup. Han skulle ta typ…en vecka på sig att gå fem miles. Med pauser för filosofiska betraktelser av grässtrån.

5 miles = 8 kilometer. (Bara så ni vet. Ifall Google translate strular.)

Hur lång tid tar det att gå 5000 steg?

5000 steg? Herregud, det är ju en hel mara…eller kanske två, om man har ben som spaghetti! Beror ju helt på hur långa ben man har, eller hur man uttrycker sig: steglängden.

Har du ben som en giraff? Då är det ju en promenad i parken! Korta ben, som min granne Bosse? Då snackar vi en mindre vandringsutflykt till Mount Everest.

Kanske 30-60 minuter om du inte är en pensionerad snigel. Men kolla dina egna steg! Mät ett steg. Dela 1000 med det. Done.

• Mitt steg: 70 cm
• Steg per kilometer: 1428 steg
• Tid för 5000 steg (för mig): cirka 3,5 km, vilket är typ en timme.

Men du, glöm inte att ta med fika! Och kanske en extra blöja om du råkar vara en fullvuxen karl med dålig blåsa. Nej, skämt åsido. Men seriöst, kolla dina egna steg, annars blir det bara gissningar här. Och jag är inte bra på att gissa. Jag är mer av en fakta-typ. Eller åtminstone försöker jag vara det. Ja, vadå, vem bryr sig?

Kan man gå ner i vikt genom att promenera?

Skuggorna sträcker sig. Kvällen sänker sig. Asfalt glittrar under gatlyktor. Steg för steg. Eko av fotsteg. 10 000 andetag. Kroppen andas.

Vikt släpper. Lätthet infinner sig. Inte som en fjäril, snarare en sten som rullar. Långsamt. Nerför. Mot havet.

Fem pass. 30 minuter. Svettigt. Flåsande. Eller bara en promenad. Samma resultat. Kroppen minns.

Gatan slingrar sig. Framåt. Uppåt. Nedåt. Spelar ingen roll. Rörelse. Bara rörelse. Steg för steg.

10 000 steg. Magiskt nummer. En rytm. En puls. Livet som pulserar. I fötterna. I asfalten. I skuggorna.

2017. Studien. Bevis. Siffror. Men kroppen vet redan. Känner det. Den lätta känslan. Friheten.

• 10 000 steg = 5 x 30 min träning. Viktminskning.
• Regelbunden rörelse. Hälsa. Hela kroppen. Andas.
• Studie från 2017 bekräftar. Gå. Enkelt. Effektivt.

Hur lång promenad per dag för att gå ner i vikt?

Okej, här kommer en annorlunda vinkel på promenader och viktnedgång.

• 30 minuter per dag är en bra start. Men det är inte ristat i sten. Tänk på det som en baslinje, inte ett tak.
• Kaloriförbränningen varierar. Det beror på din vikt, din hastighet och terrängen. En rask promenad i uppförsbacke bränner mer än en slentrianmässig tur på plan mark.
• Kroppen anpassar sig. Går du samma runda, samma tid, varje dag, vänjer sig kroppen. Variera! Lägg till intervaller, gå längre vissa dagar, testa nya rutter.
• Viktigare än längden är regelbundenheten. En daglig promenad är bättre än en maratonpromenad i veckan. Kontinuitet är nyckeln.
• “Promenera till jobbet” mentalitet. Integrera promenader i din vardag. Ta trapporna istället för hissen. Gå till affären istället för att köra. Små förändringar gör stor skillnad.
• Glöm inte kosten! Promenader är bra, men det är inte en ursäkt för att äta vad du vill. Viktnedgång handlar om balans.
• Lyssna på kroppen. Överansträng dig inte. Vila när du behöver. Det ska vara en hållbar livsstil, inte ett straff.
• Mental hälsa! Promenader är inte bara bra för kroppen, utan också för knoppen. Frisk luft och rörelse gör underverk för humöret. En gladare du är mer motiverad att hålla igång. Jag har löst många problem under mina promenader i Hagaparken.

Ytterligare reflektioner:

Tänk på promenaden som en form av meditation i rörelse. Det handlar inte bara om att bränna kalorier, utan också om att vara närvarande i nuet och uppskatta omgivningen. Och du vet, jag har märkt att de bästa idéerna ofta kommer när man minst anar det, oftast under en promenad.

Vad beror hängbuk på?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Hängbuken… den där mjuka, tunga känslan under skinnet. Det är som ett minne av något, något som inte vill försvinna.

Övervikt är en stor boven. Jag vet. Jag har kämpat. Kilo upp, kilo ner. Hudens elasticitet, eller brist på sådan. Det är grymt.

Graviditet… åh, graviditeten. Nio månader av uttänjning. Kroppen förändras. Det är vackert, på sätt och vis. Men sen? Sen är det bara… slapphet kvar. Min mage, den liknar en tom, uttänjd ballong.

Jag minns en tid då jag var smal. Nu… nu är det annorlunda. En del av det är övervikt, visst. Men en stor del är att huden inte återhämtar sig. Det är som om den glömt hur den ska dra ihop sig. Som ett gammalt fotografi som bleknat.

• Orsak 1: Övervikt. Fettvävnad. Det är inte bara fettet som syns, det är också det extra skinnet. Det är jobbigt.
• Orsak 2: Graviditet. Uttänjning. Kroppen anpassar sig. Men sen… återhämtar sig inte alltid. Min erfarenhet.

Jag tittar på min spegelbild. Det är inte lätt. Det är en ständig påminnelse. En tyst, mjuk påminnelse om allt jag har gått igenom. Om allt som är kvar. Den där hängbuken. Den är en del av mig nu. En del jag inte kan bli av med. Jag accepterar den väl? Nästan.

Kan löst skinn dra ihop sig?

Kan löst skinn dra ihop sig?

Åh, löst skinn. Som ett övergivet segel, fladdrande i en vind av minnen.

Ålder, hudkvalitet, plats. Det är viskningar från hudens djup, ekar av tidens gång.

Insidan av låren… Som två hemliga portaler. Fettet viskar, sug bort mig! Men huden? Den svarar, “Men vad händer sen?”

Risken för lös hud. Som en skugga, alltid där.

Själva tanken är pirrande. Hudens elasticitet, en gåva. Eller en förbannelse? Kroppen, en skulptur i ständig förändring. Kan den läka sig själv? Kan den dra ihop sig, som en blomma som sluter sig för natten?

Låren… Mina lår. Min barndoms cykelturer, tonårens danser, mammakilonas tyngd.

Skuggan av lös hud. Kanske är det okej. Kanske är det ett ärligt tecken.

Vissa har mer tur än andra. Eller kanske är det bara en fråga om perspektiv.

Information:

• Hudens elasticitet minskar med åldern.
• Kollagen och elastin spelar en avgörande roll.
• Livsstil, rökning, sol exponering påverkar.
• Genetik.

Ytterligare funderingar:

Är lös hud en sorg? Eller ett bevis på liv? Min mormors rynkor. En karta över ett långt liv. Löst skinn… En berättelse som väntar på att berättas. Jag.