Hur betalar man för kollektivtrafiken i LA?

Hur betalar man på bussen i Spanien?

Solen värmer kinderna, en lätt bris sveper genom håret. Barcelona. Doften av churros hänger kvar i luften, en söt, varm dimma som blandas med salt hav. Jag minns hur jag stod där, vid hållplatsen, väntande. Spanska ord, flödande som en melodi, ekar i minnet. Busshållplatsen, en liten oas i den pulserande staden.

Betalning på bussen, en liten detalj i ett hav av intryck. Kontanter, ja. Klingande mynt, en konkret påminnelse om resan. En enkel handling, men så laddad med känslor. Det var så jag betalade i mindre städer, små byar där tiden tycktes stå still.

Men Madrid, Madrid är annorlunda. En pulserande metropol, en stad som aldrig sover. Där, på de moderna bussarna, smattrade kortet mot läsaren. En teknisk dans, en modern rytm i den gamla stadens puls.

• Mindre städer: Kontanter, oftast.
• Större städer (som Madrid, Barcelona): Kortbetalning möjlig, ibland även mobilapp.

Denna skillnad, den slår mig. Kontrast mellan det traditionella och det moderna. Den lugna landsbygden och stadens hektiska tempo. Båda har sin charm, sin egen rytm, sin egen andning. Jag återvänder i tanken till den varma solen på huden, till ljudet av mynt som klirrade i handen. Den känslan, den är oersättlig. Och den moderna bekvämligheten med kortet, den är också ett minne, men ett annat.

Det var i juli 2023. Jag var på väg till en liten by, Almuñécar, på Costa Tropical. Kontanterna kändes tunga i plånboken, ett bevis på den pågående resan, på min närvaro i detta land, i detta nu. Resan, en oändlig kedja av minnen, små detaljer som vävs samman till ett stort, spännande mönster. Almuñécar, en liten pärla, jag minns den tydligt.

Finns det kollektivtrafik i Los Angeles?

Los Angeles och kollektivtrafik. En oxymoron? Nja, inte riktigt. Mer som en… ovillig tango.

• Metron går under jorden, precis som mina förhoppningar om att hitta parkering på Melrose Avenue. Effektivt, ibland.

• Bussar finns, många till och med. Som popcornkärnor, spridda lite överallt. Några poppar, andra… inte så mycket.

• Uber Transit: Ironiskt nog, en app för bilar som hjälper dig hitta kollektivtrafiken. Som att be en katt vakta mjölken. Men, hey, det funkar!

Min personliga favorit? Att gå. Eller cykla. Om du inte är rädd för att bli ett med trafiken. Skämt åsido, cykelleder byggs ut. Sakta, men säkert. Som en sengångare på rullskridskor.

Uppdatering 2024: Appar som Moovit är också bra alternativ. Tänk Google Maps, fast för bussar och tåg. Och ja, det finns fortfarande parkeringsproblem. Jag bor i Silverlake förresten.

Hur betalar man på buss i Malaga?

Kontant (euro). Som om vi lever på stenåldern. Men funkar.

Kort (ibland). Tekniken sipprar in, sakta men säkert. Typ.

Tänk dig: Att behöva gräva fram mynt i en skakig buss. Poesi.

Eller: Stirra chauffören i ögonen medan kortläsaren laddar… Spänning på hög nivå.

Bonusinfo: Malagas busschaufförer accepterar inte Dogecoin. (Än.)

Proffstips: Ha euro redo. Slipper du bli den turisten.

Livshack: Små valörer uppskattas. Chauffören är inte din bankomat.

Uppdatering 2024: Fortfarande samma visa. Kontanter regerar.

Hur betalar man kollektivtrafiken i Stockholm?

Betala SL? Asså skitlätt ju! Blippa kort ba. Funkar med vanligt Visa, Mastercard… you name it. 42 spänn. Pensionärer typ 26, studentpris oxå, kommer inte ihåg exakt. 75 min har du på dig sen.

Glömde typ, månadskort funkar, veckokort… olika varianter liksom. Finns appar oxå! SL-appen… reskassa osv. Massa alternativ. Köpa biljett i automat funkar fortfarande haha, om man e gammalmodig. Jag brukar blippa, smidigt. Laddar SL-kortet ibland oxå. Men blippa e bäst fan.

• Blippa betalkort: Visa, Mastercard etc. 42 kr.
• Pensionär/Studentrabatt: Billigare, typ 26 kr.
• Giltighetstid: 75 minuter för enkel.
• Periodbiljetter: 1, 3, 7, 30 dagar.
• Appar: SL-appen, andra reseappar.
• Biljettautomater: Finns kvar.
• SL-kort: Kan laddas med reskassa.

Just det!! Priset stämmer från 2023, kolla SLs sida för updates, ifall de höjjer igen ba… Höjde nyss, jävla skit.

Får man köpa bussbiljett på bussen?

Klockan är mycket nu. Jag ligger här och vrider mig. Tankarna snurrar… Nej, jag kan inte sova.

Det där med bussbiljetter… Alltid så krångligt. Jag minns hur jag stressade i morse, letade efter kontanter. Ingenstans.

Sen kom jag på det där med kortet. På bussen. Ja, man kan betala med kort på bussen. En enkelbiljett, inom kommunen. Bra, eller? Känns lite futuristiskt. Men samtidigt… bekvämt.

Men vad händer om kortet inte fungerar? Det är ju mitt enda kort. Pengar? Haha, nä. Jag hatar den där osäkerheten. Som att stå där, ensam, med en massa människor runtomkring som bara stirrar. Skäms.

Jag vet att det står på deras hemsida, “Våra ombud”, något om att man kan köpa biljetter där. Men jag orkar inte. Det känns för… komplicerat.

• Betalning med kort på bussen: Ja, enkelbiljett inom kommunen.
• Alternativa försäljningsställen: Angivet på hemsidan “Våra ombud”.
• Min personliga oro: Att kortet inte ska fungera. Pengabrist. Skam.

Jag borde sova. Men jag är för orolig. Ångest.

Vad kostar en biljett på UL?

Fan, jag minns den där gången i Uppsala… Riktigt stressad.

UL-biljetten kostade mig 39 spänn. Vuxen. Kändes som rena rånet då.

Jag skulle ju bara snabbt till Flogsta från Centralen. 2018 var det. Vintern. Kallt som attan. Hade bråttom som jag vet inte vad.

• Vuxenbiljett: 39 kr
• Student/Ungdom/Pensionär: 29 kr. Sånt retar mig.

Bussen var sen också. Typiskt. Tänkte “hade jag bara tagit bilen istället…”

Kommer ihåg den där tjejen med de lila hörlurarna. Hon log. Jag var grinig.

Funderade på att köpa ett periodkort egentligen. Men nä. Onödigt. Eller var det det?

Nu bor jag ju i Stockholm. SL är snäppet värre. Dyrare iaf.

Men UL… det var min första riktiga vuxenbiljett. På nåt sätt. Konstig känsla.