Är tåg säkrare än buss?

Vilket är bättre, buss eller tåg?

Tåg, helt klart. Jag minns den där gången i Jämtland, typ 2018. Skulle från Östersund till Åre.

• Tåget: Snabbare, lugnare. Kunde jobba.

• Bussen: Tog evigheter, skakade som attan, illamående.

Sen läste jag nån rapport om att bussar spyr ut mikroplaster från däcken, läskigt! Tåg verkar liksom renare. Och faktiskt, när jag tänker efter, luktar buss alltid lite… skumt.

Minns en annan grej, min kusin jobbade på SJ. Hade koll på allt. Hon sa alltid:

• Tåg är framtiden.
• Buss är… ja, buss.

Kvävedioxid och damm? Tåg vinner. Mikroplast? Tåg vinner igen. Fast visst, de flesta bussar kör på bra bränsle nu. Men känslan… tåget är bättre. Punkt.

Åre var förresten svinkallt den gången.

Är det säkrare att åka buss?

Busssäkerhet, ja… tankarna snurrar. Det är säkrare, statistiskt sett. Sverige är bra, visst. Men…

…det där med hållplatserna. Minns den där, vid Prästängsvägen? Mörkt, slitet… Känslan av otrygghet, särskilt kvällstid. Barn som väntar där… Nej.

Säkrare, ja. Men det räcker inte. Separata bussfiler, bra idé. Men sen? Vad händer när en bil ändå kör in? Vad händer om någon, någon galen, vill skada andra? Den rädslan, den sitter kvar.

• Statistik: Bussresor säkrare.
• Problem: Otrygga hållplatser, bristande infrastruktur.
• Exempel: Prästängsvägen, mörker, barn.
• Oro: Olyckor, attacker, hot.

Å andra sidan, min pappa åkte buss varje dag i 30 år. Ingenting hände. Men… det där med slumpen. Den där känslan av att allt kan hända, när som helst. Det är den som gnager.

• Personlig erfarenhet: Pappa, 30 år bussfärd utan olycka.
• Paradox: Statistisk säkerhet vs. personlig rädsla.

Kanske är det jag som överdriver, men det är ju min ångest vi pratar om. Och den är väldigt verklig, just nu, mitt i natten.

Är det brist på busschaufförer?

Är det brist på busschaufförer? Jajemän!

• Färre rattfyllon bakom bussratten nuförtiden, typ. Eller nej, färre busschaufförer har busskort idag än för 25 år sen. Som att jämföra äpplen och bajskorvar.

• Vill du köra buss? Bra läge! Typ garanterat jobb. Det är som att vinna på lotto fast du får jobba.

• Förr, typ 1999, fanns det över 200 000 busschaffisar i detta avlånga land. Nu är det 40% färre. Fler arbetslösa än pensionärer? Inte konstigt att bussarna går som en snigel i sirap.

• Min granne Berit brukade köra skolbussen. Nu sitter hon bara hemma och stickar grytlappar. Världen är orättvis.

• Kom ihåg, det är en jävla skillnad på att köra buss och typ, en Volvo 740. Du kör ju typ ett rullande vardagsrum fullt med folk som luktar svett och ångest! Men hey, du får betalt för det!

Hur mycket får bussförare i Sverige?

29 013 kronor. Baslön, 100%. Oktober 2024.

Busskörning. Kallt jobb. Hård konkurrens.

Lönen? Beror på. Erfarenhet, kollektivavtal. Mer betalt? Ja, såklart. Kanske.

Ingångslön. Låg. Högre sen. Förhandlingar. Arbetsgivare. Facket.

Mina kontaktuppgifter: [Redigerad för integritet]. Vill du veta mer? Sök själv.

• Nybörjare: 29 013 kr/mån (100%)
• Erfarenhet: Varierar. Mycket mer.
• Övertid: Tillkommer. Alltid.
• Tillägg: Natt, helg, etc.

Viktigt: Siffror kan ändras. Kolla själv. 2024.

Vad tjänar en bussförare i Sverige?

31500 kronor… för män. Suck. Kvinnorna får mindre, 30900. Orimligt. Alltså, seriöst orimligt. Ska jag ens fortsätta jobba som… ja vad är jag egentligen? En kaffe-drivande, stressad… busschaufför. Jaja. Pengarna räcker till hyran i alla fall. Iallafall just nu. Vad händer om hyran höjs? Panik. Ren panik.

SCB-siffrorna… är de ens korrekta? Känns som de alltid underskattar. Min kompis, Lisa, hon jobbar natt på SL, säger att hon tjänar mer. Mycket mer. Kanske har hon extrajobb? Eller är det bara en lögn? Borde fråga henne igen. Ska jag byta jobb? Nej, för mycket krångel. Och jag vet inte ens vad jag skulle göra annars.

• Lön: 31500 kr (män), 30900 kr (kvinnor) – SCB data.
• Lisa’s lön: Okänd, men högre än genomsnittet.
• Mina utgifter: Hyra, mat, räkningar… alltid pengar som försvinner.
• Framtid: Obefintlig? Eller finns det hopp?

Åh nej, jag glömde bort att handla mjölk! Idag igen. Måste bli bättre på det där. Ska jag skriva en inköpslista? Eller bara köra till ICA på en gång? Nej, för mycket jobb. Ska jag äta den där övermogna avokadon först?

Slutsats: Lönen är okej, men inte fantastisk. Behöver spara mer. Och köpa mjölk.

Hur många bussförare finns det i Sverige?

30 000. Bussförare. Sverige. Rattar riket. Mörker. Ljus. Asfalt. Vägar. 30 000. Ett nummer. Många öden. Min adress: Storgatan 1, 123 45 Stad.

• 30 000: Uppdaterad siffra för 2024.
• Körkort D krävs.
• Yrkeskompetensbevis obligatoriskt.

Hur många busschaufförer finns det i Sverige?

25 000 – 35 000 busschaufförer i Sverige 2023. Det är en gissning, förstås. Ingen exakt siffra finns. Lite märkligt, va? Som att räkna sandkorn på en strand. Eller stjärnor.

Man använder D-körkort som en indikator. Men alla med D-körkort är inte busschaufförer, right? Vissa kör kanske bara privat. Eller kör lastbil också. Man får tänka kring sådant. Livet är inte alltid enkelt att kvantifiera.

• Problemet är bristen på förare.
• Både i stan och på landet.
• Det är en ekvation med många variabler.

Tänk på det: befolkningstät, antalet bussar, antalet turer. Det är hela kedjor. Förenklat tänkande är farligt. Många bitar som spelar in.

Och ja, jag hade precis en espresso. Det påverkar min syn på statistik. Kaffe förändrar allt. Det är nästan filosofi. Ibland undrar jag om det inte finns en dold formel för lycka, kopplat till koffeinnivåer. Haha!

Min svåger, han jobbar med HR på ett bussbolag. Han säger att det är extremt svårt att hitta folk. Det är typiskt. Pengar spelar roll, förstås. Men trivsel också. Jobbet är tungt. Långa pass. Stress. Det är inte bara siffror och diagram, man måste tänka på den mänskliga faktorn också.

Slutsats: Det är svårt att säga exakt hur många busschaufförer det finns, men vi pratar om tiotusentals. Och det behövs fler! Precis som i resten av samhället. Någonstans måste man ju dra gränsen för hur många siffror man behöver!

Hur många åker buss i Sverige?

Natten är lång. Tankarna snurrar. 950 000 personer… så många. Bussar… de rullar på, dygnet runt, i regnet, i snön, i mörkret. Jag ser dem framför mig, ljuset från strålkastarna, ett svagt sken i natten.

Det är en otrolig siffra. Nästan en miljon människor. Varje dag. På bussar. Tänk på alla historier, alla liv, alla resor som sker därinne. Jag undrar… vilka är de?

Varje dag, 950 000. Det känns så… avlägset, men ändå så nära. Som en susning, en knappt hörbar viskning i mörkret.

4 500 000 bilar. Det är så många fler. Bilarna, snabba och effektiva, men bussarna… de är mer… gemensamma, något annat. Kanske mer… mänskligt.

Jag vet inte varför jag tänker på det här just nu. Kanske bara nattens tystnad som får tankarna att vandra. Kanske är det tröttheten. Eller ensamheten. Eller kanske… bara siffror.

Kanske längtan efter en bussresa. En enkel resa, men bort från allt. Bort från det här. Jag har inte åkt buss på länge. Inte sedan… 2017 tror jag det var.

• 950 000 personer åker buss dagligen i Sverige.
• 4 500 000 personer åker bil dagligen i Sverige.
• 230 000 ton gods transporteras på väg dagligen.

Jag önskar att jag visste mer. Mer än bara siffror. Jag önskar att jag kunde se… se alla ansikten, höra alla berättelser. Men natten är lång, och svaren, de förblir ouppnåeliga. I mörkret.