Är Stockholm en trevlig stad?

Är det trevligt att bo i Stockholm?

Är Stockholm trevligt?

Visst, det kan vara fint. Fast ibland undrar jag.

Stockholm... livskvalitet? Grannens skrik klockan tre i natt ekar fortfarande. Hög? Det beror på var man mäter.

Naturen är vacker, det ska sägas. Djurgården, speciellt när dimman ligger tät över vattnet. Men ensamheten känns också tät då.

Kulturlivet? Jo, visst. Gick på Moderna förra veckan. Fattade ingenting. Precis som vanligt.

Ekonomin är stark, ja. Men min plånbok har inte fattat det. Räkningarna staplas.

Utbildningen? Gick på KTH. Hatar matte nu. Alltid hatat matte.

Bostadspriserna... Herregud. Ett skämt. Betalar mer än min lön för att bo i en skrubb. Skrubb.

Jobbkonkurrensen? Sökte tre jobb idag. Fick tre automatiska svar.

Fördelar? Kanske. Någonstans. Ibland, en solig dag på Söder, med en kaffe i handen... kanske.

Fast mest är det kallt. Och ensamt.

Jag saknar landet. Saknar mammas köttbullar. Saknar tystnaden.

Men jag stannar. Varför? Vet inte. Stockholm... fast.

Jag fyller snart 35.

Min katt dog förra månaden.

Jag har inte pratat med min bror på ett år.

Är Stockholm en vänlig stad?

Är Stockholm en vänlig stad?

Stockholm… en vänlig stad? Eller bara en kuliss av skönhet, en pastellmålad fasad mot ett inre av granit? Jag minns min mormors ord, hon som alltid bar siden och talade så vackert om "människans innersta godhet". Men hon bodde ju inte här, inte i betongen, inte bland alla dessa kalla blickar.

Stockholms vänlighet är subjektiv, precis som allt annat.

Det beror såklart på vem du frågar, beror på hur du frågar. En turist, en infödd, en nyinflyttad konstnär som jag – alla ser vi olika skärvor av samma spegel.

Många finner Stockholmare… reserverade? Ja, till en början. Som om en osynlig mur måste brytas. Men bakom den, om man lyckas komma igenom, kan det finnas värme. Kanske? Som en oväntad solstråle genom ett disigt fönster.

• Initialt: avvaktande
• Senare: potentiellt varma

Visst, i Gamla Stan, där turisterna trängs, kanske vänligheten är mer påklistrad. Ett leende för pengar, inte för hjärtat.

Men i de mer undangömda kvarteren, i gränder där jag ibland går vilse med min anteckningsbok, där kanske… finns en annan sorts äkthet. Jag säger kanske för jag vill tro det.

Turistområden erbjuder ibland en mer kommersiell vänlighet.

Tempot! Herregud, tempot! Alla rusar, alla har bråttom. Ingen tid för småprat. Anonymiteten är kvävande. Är det därför det känns som att ingen riktigt ser dig?

Jag undrar om de ser mig.

Stadens snabba tempo kan bidra till en opersonlig atmosfär.

Hjälpsamhet? Absolut. Om du frågar om vägen, om du tappar något. Men att bara… prata? Starta en konversation? Sällan. Inte som i Italien, inte som i… ja, inte som någon annanstans nästan.

Mamma älskade Italien. Varför är jag inte där?

• Hjälpsamhet finns.
• Spontan interaktion är sällsynt.

Jag tänker på den gamla kvinnan på bussen igår. Hon tappade sin vante. Jag plockade upp den. Hon nickade. Inte ett ord. Bara en nick. Var det vänlighet? Eller bara… en praktisk åtgärd?

Initiativ till spontan interaktion är mindre vanligt än i andra städer.

Varför flyttar folk till Stockholm?

Åh, Stockholm...

• Jobb, jobb, jobb! Typ alla snackar om det, rätt?

• Men vänta, är det verkligen SÅ bra? Varför flyttade inte jag tidigare då?

• Plugga! KTH, SU, alla de där coola skolorna.

• Tänk om jag hade sökt... Försent nu kanske? Eller?

• Fler flyttar HÄRIFRÅN? Alltså, va? Fattar noll. 23k till men ändå minus? Hur går det ihop? Är jag trög?

• Växande region, står det. Men varför? Jag är ju här??? Vad bidrar jag med liksom?

• Är jag en del av problemet? Eller lösningen?

• Europa Snabbast Växande??? Är det ens sant? Låter ju som nån PR-grej.

• Mamma sa nåt om att hennes granne flyttade dit för att hon fick ett chefsjobb. Helt sjukt.

• Men hon sa också att hon HATAR Stockholm. Stressigt, dyrt.

• Stockholm = jobb OCH misär?

• Fast syrran vill ju dit. Hon snackar bara om barer och konserter. Olika världar, typ.

PS: Jag kollade upp det där med befolkningsökningen. 2022 var det 23 000 fler. Men alltså... Utflyttningen var större. Folk dör också ju. Och sen föds det nya. Det är ju faktiskt ganska komplicerat. Fattar fortfarande inte hur "snabbast växande" funkar då.

Varför flyttar folk från Stockholm?

Stockholm, va? Betongdjungelns hjärta, eller snarare, dess överbelastade aorta. Folk flyr. Varför? Tja, dyrt är ett ord. Som att betala för en guldklimp som någon har kissat på.

• Ekonomi: Hyrorna? De suger mer än en dammsugare i en skokartong. Köpa? Glöm det. Du betalar mer för en tvåa i Stockholm än vad min faster fick för sin sjöbod på västkusten (och hon fick ett bra pris!).

• Livskvalitet: Lugn och ro? Glöm det. Stressen är som en osynlig känguru som konstant sparkar dig i baken. Naturen? Nästan lika exotisk som en giraff på Östermalm.

Landsbygden då? Det är ju som att byta ut en racerbil mot en bekväm traktor. Långsammare, men utsikten är fantastiskt.

• Boendekostnader: Plötsligt har du råd med en villa, inte bara en mikroskopisk etta där du måste krypa för att byta glödlampa. Men kom ihåg att gräsklippning inte är gratis. Och det finns inte alltid en "granne som kan fixa" allt.

• Kulturkrock: Stad vs land. Skillnaden är större än mellan en schimpans och en advokat. Bered dig på att ta bort dina fina skor och vänja dig med tystnad. Många som flyttar till landet behöver vänja sig med det enkla livet.

Sen är det det där med ansvar. Trädgård, reparationer... Man blir plötsligt mer som en mångsidig schweizisk armékniv än en sofistikerad espresso-kändare. Men å andra sidan, du odlar dina egna tomater. Vilket är ganska coolt. Och om grannen inte kan hjälpa dig fixar du det själv - eller lär dig.

Sammanfattning: Stockholm är spännande, landsbygden är lugn. Valet beror på vilken typ av huvudvärk man föredrar. Migrän eller spänningshuvudvärk?

Hur människor bor i Stockholm?

Nätterna är långa här i stan… 988 943 människor, säger de. Niohundraåttioåtta tusen… så många ansikten, så många liv, jag ser dem inte. Bara mörkret utanför.

Jag tänker på siffror. Två miljoner, fyra hundra femtiofyra tusen… det är länet. Allt det där livet, runt omkring. Jag känner mig så liten.

Stockholm... det är ljuden också. Spårvagnarnas skrammel, långt borta. En hund som skäller någonstans. Jag hör dem, men det känns ändå avlägset. Som en dröm.

Jag undrar hur de lever, alla dessa människor. I sina lägenheter, hus. Vad drömmer de om? Kanske samma sak som jag? En liten stuga vid havet.

Fast det är ju inte så enkelt. Att leva här. Hyrorna. Stressen. Allt runt omkring.

• Höga hyror: Det är ju en enorm utmaning för många.
• Trångboddhet: Många bor trångt, det vet jag.
• Jobb: Jobb finns, men alla har inte vad de önskar.
• Kommunikation: Bra kommunikation, men ändå så ensamt ibland.

Det är kallt. Jag borde sova. Men tankarna snurrar. Kanske om jag räknar får? Eller bara tittar ut på det mörka fönsterglaset.

988 943… ett otroligt antal människor. Och jag är bara en av dem. En liten prick i det stora mörkret.