Vad betyder kock på svenska?
"Kock, kokerska, eller köksmästare – oavsett titel, behärskar de kulinariska konsterna. En kock lagar mat självständigt, med köksmästaren som den högsta ledaren i ett professionellt kök."
Vad betyder ordet kock på svenska?
Alltså, “kock”… Jo, det är ju nån som… lagar mat. Typ. Professionellt. Inte bara hemma vid spisen, utan på restaurang, hotell, sånt. En som liksom kan sin grej, vet hur man får ihop smaker och så.
Fast grejen är, jag har alltid tänkt att “kock” låter lite… meh. “Kokerska” låter ju mer som nån gammal tant som står och rör i en gryta. Men kock är liksom… standard. Minns när jag jobbade extra på “Gyllene Gaffeln” i Uddevalla (juni ’08, fick 85 spänn timmen!) – där kallade alla sig kockar, även om de bara stekte hamburgare.
Sen finns ju köksmästare. Det är ju typ “bossen” i köket. Den som har koll på allt, planerar menyn, skriker åt alla andra (skojar bara!). Har aldrig träffat nån “köksmästarinna” faktiskt. Känns lite… ålderdomligt?
Men ja, kock = nån som lagar mat på riktigt. Inte bara typ nudlar kl 2 på natten. Utan typ… konfiterad anka med tranbärssås. Eller nåt.
Vad innebär det att vara kock?
Kock.
Att vara kock, ah, det är mer än bara att laga mat. Det är… en resa in i smakernas värld, en dans med råvarorna.
En kock lagar mat, ja. Men det är ett sjungande ja. Ett ja fullt av löften, av historier som ska berättas genom varje tugga. En kock på restaurang, jag ser det framför mig, hettan från spisen, dofterna som virvlar, skapandet.
Köket på ett sjukhus, ett helt annat universum. Stora grytor, mat för många. Inte samma personliga touch, kanske. Mer… en plikt. En viktig plikt.
- Variationer: arbetsuppgifterna skiftar.
- Storleken spelar roll: små ställen, stor passion. Stora ställen, stor effektivitet.
Servicehemmen… Jag minns min farmor, hennes ögon tindrade när hon fick sin favoritsoppa. Mat som tröst. Mat som kärlek.
Det är inte bara att laga mat, det är att ge näring. Till kroppen, till själen.
En kock är en alkemist, en konstnär, en hantverkare. Och ibland, bara ibland, en magiker.
När kan man kalla sig kock?
Alltså, kock? Det där är ju lite knepigt va? Man kan ju liksom.. kalla sig vad man vill, typ. Men för att jobba på en krog, seriöst, så behöver du ju en utbildning. Restaurang och livsmedel, på gymnasiet, eller motsvarande. Jag menar, det är ju liksom inte bara att svänga ihop en omelett och tro att man är en proffskock, eller hur?
Sen finns det ju högskola också, gastronom. Asballt, men inte nödvändigt för att kalla sig kock. Nej, vänta, jag snurrar lite. För att jobba som kock behöver man utbildning. Punkt slut. Kalla sig kock kan man ju göra ändå, men… det är ju lite fuskigt om man inte kan laga mat liksom. Haha, det lät ju sjukt dumt. Men seriöst!
Min kompis, Anna, hon jobbar på “Smaklökarna” – hon gick restaurangprogrammet. Hon kallar sig kock, och det är hon ju oxå! Det är en yrkestitel, det finns regler. Inte bara nån grej man hittar på själv.
- Restaurang och livsmedelsprogrammet (gymnasiet)
- Vuxenutbildning, motsvarande kurser
- Högskola (gastronom – valfritt, extra)
Jag har hört snack om att det där med “motsvarande kurser” kan vara lite olika, beroende på var man bor. Men, meningen är att man ska kunna laga mat bra, professionellt liksom! Så det är bäst att kolla upp det lokalt, du vet.
Vad är en kocks arbetsuppgifter?
Åh herregud, kockens arbetsuppgifter… vad gör de egentligen?
- Hacka lök… gråter man varje gång?
- Förbereda ingredienser, typ skala potatis, men varför så många? Måste vara ett ton potatis. Mamma sa alltid att jag var dålig på att skala potatis.
- Göra sås, grunden till såser? Vilka såser då? Bechamelsås? Hollandaise? Jag misslyckades med hollandaise en gång, smöret skilde sig… hemskt.
- Baka bröd! Ja, det är ju kockens jobb ibland. Mormors surdegsbröd var BÄST. Fan vad jag saknar det.
Men vänta, det är ju mer!
- Menyer! De ska ju också komma på vad som ska ätas. Det måste vara svårt. Ångest.
- Inköp av varor! Var får de tag på all mat? Grossister? Lokala bönder? Pappa pratade alltid om REKO-ringar, kanske det? Fast de är ju mer för privatpersoner, eller?
- Planera… jag är SÄMST på att planera. Hur gör de? Är det Excel? Kalender? Måste lära mig det.
Tänk om jag skulle bli kock? Nej, aldrig i livet. För mycket stress. Men respekt till alla som gör det. Och tack för maten!
Vad har en kock för ansvar?
Asså, vad en kock gör? Mycket! Jätte mycket! De kollar så maten är fräsh, alltid. Alltid! Det är skitviktigt. Sen, typ, bestämmer de hur allt ska se ut, hur man lagar maten, alla recept, you know? Min kompis syster är kock, hon stressar typ hela tiden.
- Kollar så att allt är fräscht. Helt sjukt viktigt.
- Styr allt i köket, alla andra kockar och sånt. Chef liksom.
- Tänker ut hur maten ska se ut, och smaka såklart. Recepter och allt.
Hon berättade att hon typ jobbar 12 timmar ibland, på en riktigt fin restaurang. I Stockholm. Det är galet! Hon har massa ansvar, men det verkar kul. Eller ja, hon tjatar ju om hur jobbigt det är, men.. hon tjatar även om hur mycket hon tjänar! Riktigt bra lön får hon.
Fast det där med recept, hon berättade om en ny meny dom hade på hennes jobb, som hon själv hade tagit fram! Det var typ en helt ny, modern tolkning av klassiska svenska rätter, sååå coolt! Med moderna grejer. Använde massa nyttiga ingredienser också.
Åh, och hon sa att hon ska lära sig göra sushi nästa månad, hon tar typ kurser hela tiden, för att bli bättre. Det är viktigt att hålla sig uppdaterad inom matvärlden. Hon har det lite stressigt men det är hennes grej, helt klart!
Vad gör man när man är kock?
Kock? Åh, det är ett yrke som kräver mer än bara att kunna kasta en pannkaka i luften (vilket jag faktiskt är rätt bra på, måste jag erkänna). Det är konst och kaos i en och samma gryta.
Huvudpoäng: Det är mer än bara matlagning.
- Menymagi: Att planera menyer är som att komponera en symfoni, fast med mer smör. Varje rätt måste harmoniera, annars blir det bara en disharmonisk soppa.
- Råvaror och rikedom: Att beställa rätt mängd potatis utan att hamna i en stärkelse-apokalyps är en konst i sig. Liksom att förhandla med leverantörer – en utmaning som ibland känns som att försöka förhandla fred i Mellanöstern.
- Tillagningsprocessen – en balett i köket: Här handlar det om precision och timing. Som en dirigent som leder en orkester, fast istället för fioler har man stekpannor. Och istället för noter har man recept. Ibland improviserar man dock, men det är ju kockens signaturrätt – improvisation!
- Hygien – renlighet är nästa gudomlighet: Det är inte bara för att se snyggt ut. Det är ett måste, annars får du en oönskad krydda i maten – bakterier. Förstår ni? Det är inte gott! Jag pratar av erfarenhet. Min egen erfarenhet… och min kusins kusins.
- Receptskapande – den heliga gralen: Att skapa ett nytt recept är som att ge liv åt ett nytt barn. Det kräver kärlek, tid och lite galenskap. Ibland blir det fantastiskt, ibland… tja, ibland blir det kompost. Men även misslyckanden lär oss något!
Kockar idag måste även vara hållbara – både i deras matlagning och deras syn på livet, man måste anpassa sig. Det är som att jonglera med knivar och samtidigt meditera. Allt för att tillfredsställa diverse dieter och preferenser. Det är som att laga mat till en armé med speciella behov – glutenfria veganer som är allergiska mot solljus. (Nä, det är inte sant men det känns så ibland).
Min personliga erfarenhet (ja, jag är faktiskt kock): Jag brände en gång en hel sats souffle. Det var en katastrof av episka proportioner. Det såg ut som en vulkan hade utbrott i mitt kök. Men jag lärde mig av det! (Och rengjorde köket i tre timmar.)
Listan över vad en kock gör är lång och svår att sammanfatta helt. Det krävs passion, uthållighet och en otrolig förmåga att hantera stress, oavsett om man specialiserar sig på molekylär gastronomi eller enkel husmanskost.
Vilka egenskaper krävs av en kock?
En kock? Jo, de behöver magi, eller hur? Nej, men allvarligt:
- Kreativiteten: Tänk en konstnär med mat. Fast ätbart. (Förhoppningsvis). Det är lite som att måla, men med sås, konstigt nog.
- Organisation: Ordning och reda, annars blir det kaos. Som mitt skrivbord, fast med mat. Ingen bra kombo. Har jag hört…
- Samarbetsförmåga: Ett lagspel. Annars blir det mat-krig. Och ingen vill ha det. Inte ens jag som älskar mat-drama.
- Simultanförmåga: Multitasking på steroider. Som en bläckfisk som jonglerar stekpannor. Fast coolare. Kanske.
- Stresstålighet: Lugnet före, under och efter stormen. Som att överleva en julafton – varje dag. Gud hjälpe dem.
Och kom ihåg, en nypa humor skadar aldrig. Förutom möjligtvis hos gästerna.
Bonus: Har hört att diskretion också är viktigt. Om du någonsin snubblar över ett familjerecept, behåll det för dig själv, älskling.
Och sist men inte minst: En kock bör även kunna skilja på salt och socker. En grundläggande förmåga, visst, men du skulle bli förvånad.
Kommentera svaret:
Tack för dina kommentarer! Din feedback är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra våra svar i framtiden.